Att varva upp när man ska varva ner, och en flygtur till

Idag flyger jag ner till familjen i Schweiz. Det var två år sedan jag såg dem senast, helt sjukt vad tiden går fort! Det blir en knapp vecka där nere, och jag längtar redan hem. Jag ser absolut fram emot resan, men det är ett stort stressmoment. Det må låta knasigt men för mig har våren och sommarens många sjukhusbesök, tvister och turer med kommun, vård och hela kampen för mina rättigheter, plus lite familjeresor (den till Skåne osv) tärt något enormt. Jag är om möjligt ännu mer urladdad och i större behov av vila än någonsin. Trots att jag tränat mindre än på flera år, ätit mer än…någonsin, och alltså nu kommit igång med någon form av ”kontakt” för hjälp – så är jag helt slut. Efter Schweiz kommer jag fokusera på att göra följande : ingenting alls.

På tal om vård och stressmoment. Haha.. Min läkare tycker att sjukskrivningen ges bäst en månad i taget. Jag har försökt förklara att bara DET är jobbigt för mig, det känns som om jag ständigt måste försvara mitt (dåliga) mående. Liksom bevisa att jag inte i smyg går och mår bättre, typ. Dessutom är väl chanserna för att jag ska vakna den kommande månaden och ba tjooho, efter många många ÅR av depression och ångest så mår jag idag felfritt och behöver ingen sjukskrivning! Liksom, not so much va..? Så varför hon inte kan skriva en, säg, tre månaders sjukskrivning i taget eller nåt, förstår jag inte. Hur som helst hade vi en avtalad tid för två veckor sedan, då både recept på medicin skulle skrivas ut och sjukskrivning förlängas. Med EN tablett kvar och papper att, tillsammans med sjukskrivning, lämna in för att ha rätt till stöd och viss ersättning osv osv, IGÅR senast, hade min läkare fortfarande inte ringt mig. Inte heller någon annan från sjukhuset. Jag visste att hon var på semester så jag åkte in igår, och bad min andra kontakt ”fixa det” på nåt sätt. Det måste ju finnas akutläkare av något slag som kan hjälpa mig, tänkte jag.

Så jag fick igår JAGA inte bara min läkare utan nu ”någon annan” för att få medicin som jag ÖVERTALADES börja med. Och till slut kunde jag få medicin, men sjukskrivning – icke. Så nu lär det vänta massa papper och grejer fr kommunen när jag kommer hem. Återigen, man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Ska jag behöva jaga min läkare? Ska jag vara den som håller reda på dagar, datum, siffror och papper? Ska jag behöva konstant bevisa att jag mår dåligt? För helt allvarligt, det här om NÅT kommer leda mig raka vägen in i väggen.

JAJA. Life. På tal om life fick jag känna att jag levde imorse då klockan ringde 05.30 för en vända i solen innan dusch och avfärd mot Arlanda. Frukost förbereddes igår och åts kall i bilen : ”overnight oats in a jar” med kokos och cashew. En kiwi, ett äpple, en jumbokaffe och till det min obligatoriska morgon-choklad och jag lär nu stå mig till en tidig lunch som intas dirrrr jag landat i Schweiz. Ha en fin dag vänner!