tidens faktiska gång går inte att bromsa eller påverka, men tiden vi upplever gör det

Det blev ett till besök till Schweiz. Vilket innebär blandade känslor, framför allt mycket känslor. Det är bra för mig att åka hit av flera skäl, dels har jag större delen av min familj här. Och de kommer inte finnas för alltid. Sedan känslan, jag tänker och känner varje gång jag är här nere att något faller på plats (hur klyschigt det än må låta..) – jag har kommit hem. Sedan är jag i och för sig jäkligt svensk när jag landar på Arlanda igen, klarar bara av Schweiz i mindre (och utspridda) doser 😉

Det är också bra för mig just för att det är så mycket känslor. Istället för att fly från ångesten går jag rätt in mot den mest svidande punkten. Skrapar i såret som blöder. Det är mentalt tröttsamt, men jag tänker.. och?! Då kan det väl få vara lite jobbigare då. Jag kommer ju överleva hur för jävligt det än kan tänkas bli (men som jag faktiskt inte tror det kommer bli denna gång) och då kommer kanske vardagens tyngd sedan kännas lättare att bära och hantera? Hmm.. En vecka, som jag nu ska vara här, kan man antingen göra mycket av, eller plågsamt vänta ut – oavsett så går den förbi. Min terapeut sa till mig igår ”tidens faktiska gång går inte att bromsa eller påverka, men tiden vi upplever gör det”. Word på den!

Så, jag tänkte ha en bra vecka här nere nu 🙂 börjar med att köpa klippkort på gymmet i byn imorgonbitti. Sedan en tur in om stan. Sedan laga middag till familjen. Sedan mysa och prata och dricka vin och äta lite till och somna gott. Sedan har jag absolut ingen aning om vad som kommer ske under den resterande tiden här – och det känns faktiskt bra.Ovan en smickrande bild från bergsbestigningen vi ägnade oss åt under mitt förra besök i somras. Jag och världens bästa papsi.