Pass jag gråtit/skrikit/surat mig igenom..

Knäböj har aldrig varit min favoritövning direkt. Tvärtom. Jag vet inte om det är på grund av det faktum att vikten kommer uppifrån eller att jag under min uppväxt hade problem med knäna och väldigt ont, men jag har under mina år med styrketräning varit duktig på att undvika böj.

När jag såg bilder på mina knäböj förra sommaren insåg jag att nä, här får vi jobba lite på rörligheten va. Jag kunde knappt gå ner i 90 grader och det var inte styrkan som fattades utan just rörligheten. Så i höstas sänkte jag vikterna, tog av mig skorna och började om med böjen. Jag körde mycket frontböj och OHS för att få upp bröstet och stärka bålen. Sakta sakta blev det bättre. När jag blivit rörligare och jag kom ner som jag ville köpte jag lyftarskor, och jag kan inte påstå att böj är en favorit idag heller men de blir av och de blir konstant bättre.

Bilderna ovan är från ett benpass förra helgen med fokus : teknik och kontakt där jag körde med ett gummiband strax under knäna. Det för att aktivera baksidan och avbelasta ljumsken som jag har en tendens att kompensera med när jag inte ”hittar” min baksida. (Just att jag har svårt att aktivera baksidan är en följd av åren med skoinlägg, som jag fick när jag var yngre och hade väldigt ont i knäna. Smärtan i knäna försvann men varken min baksida eller mina fotleder fick arbeta och stärkas som de skulle och jag valde för något år sedan att kasta inläggen.) Med gummibandet såhär påminns jag alltså att aktivera baksidan och jag skonar mina ljumskar som känts en del de senaste veckorna eftersom jag kört böj oftare än vanligt, då det varit en av de övningar som funkat trots smärtan i axeln.

Sakta sakta trappar jag nu upp vikterna, men än är det inga värst imponerande siffror jag lassar på stången. Med gummibandet gick jag inte ens över 50kg, och som man ser på bilderna ovan gick jag inte heller ner så långt som jag annars gör. Jag gick helt enkelt så djupt som jag kände att jag kunde utan att tappa kontakten. I eftermiddag är det dags för ett benpass igen och idag är planen att förutom det vanliga fokuset på djup och kontakt, kanske lägga på lite mer vikt så jag kan kämpa mig igenom några set på 80kg i alla fall.

Knäböj alltså – typiskt tillfälle då jag måste använda den där muskeln ”pannbenet” och bara vara en envis jävel. Många böjpass har jag gråtit/skrivit/surat mig igenom… Men: igenom kom jag och när resultaten visat sig har jag inte ångrat dem en sekund.

Har du något pass eller en viss övning som du inte riktigt gillar, men ändå kämpar dig igenom? För mig är det egentligen bara knäböj som känns motigt, det mesta jag ägnar mig åt på gymmet gör jag med glädje.