Året som gått – sista dagen som 22åring

Imorgon fyller jag 23 år. För ett år sedan räddades jag ur en liten ”nödsituation” av min vän som för att hjälpa mig testade sambolivet och på så vis kunde hyra ut sin lägenhet till mig. Ett år senare, på dagen faktiskt, köpte jag samma lägenhet och kan idag kalla mig lägenhetsägare.

Så mycket har hänt det senaste året. Jag känner mig som en helt annan människa nu när jag fyller 23 än den jag var när jag fyllde 22. Jag har upplevt, skrattat och njutit. Jag har brutit ihop, gråtit och känt en enorm uppgivenhet och förtvivlan. Jag har träffat många fantastiska nya vänner de senaste året, men också behövt ta avstånd från en del människor.

Jag har kämpat med att hantera alla känslor, mina stora drömmar och ett nystartat företag – kämpat med att balansera allt det samtidigt som jag gjort en stor personlig resa i och med insikten och vetskapen om min ADHD. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, både hur jag är mot andra människor och vad jag behöver från dem som vill finnas i mitt liv. Flera gånger har jag velat slita ut både hjärta och hjärna och slippa känna, slippa tänka. Bara velat få vara lite mer som alla andra.

Den stora skillnaden på Fanny nu och Fanny alla år tidigare, är att det här året har jag fortsatt. Trots allt som hänt så har jag fortsatt. Jag har accepterat det som gjort ont och varit tufft, och för mig själv upprepat mantrat att ”inget är permanent, stå bara ut så kommer det att vända”. Och det har det gjort, varenda dipp har någonstans nått en botten att studsa upp från. Varje gång påminns jag om att det är så styrka byggs; precis som muskler byggs starkare av att vi först bryter ner dem med träning, så byggs all annan typ av styrka också. Inte minst den inom oss, den innanför pannbenet.

Det senaste året har gått snabbt samtidigt som jag knappt minns vem jag var förut eller vad jag gjorde då, det känns ju så avlägset. Det kommande året som 23-åring ser jag fram emot. Det känns som att det gångna året varit året då jag lagt basen, året då jag byggt en grund stabil att stå på när jag nu siktar för att hoppa högre. Jag är så spänd och förväntansfull, och undrar nyfiket vad jag om ett år kommer att skriva lagom till min 24e födelsedag.

Jag hoppas att ni uppskattat innehållet här i bloggen det senaste året, och att ni följer med mig även kommande år! Stort tack för att ni kikar in här, för alla kommentarer och mail, för all pepp och kärlek. Ni är grymma och jag är så glad att jag får dela med mig av allt i mitt liv här, med er, och att ni vill ta del av det. Tusen tack!