…och så var den över. Julen, som i år kändes mer plötslig än någonsin för min del. Jag hann knappt ”fatta” att det var jul förrän också det här årets julafton var historia.
Som ni kanske noterat har jag inte uppdaterat här på några dagar. En mini-bloggpaus som till en början berodde på att jag var hemifrån på julafton, och jag hade sedan länge bestämt mig för att ta ledigt från allt jobb denna dag. Sedan lät jag den lediga dagen bli två, för att slutligen bli tre. Under flera månaders tid har jag jobbat sju dagar i veckan, många nätter och otaliga timmar. Jag är trött.
Är jag hemma hittar jag alltid något jag känner att jag ”borde” göra, jag har extremt svårt att ”bara vara” och jag vet faktiskt inte hur man vilar. Så dessa dagar har jag antingen varit hemifrån, iväg från jobbet, eller bett en vän hålla mig sällskap hemma. Den har nog gjort mig gott, den här minipausen, och jag ska försöka hålla någon ”mittemellan-nivå” nu några dagar till. Där jag uppdaterar här i bloggen och jobbar en del, men också försöka ha lite ”ledigt”. Eller ja, TA lite ledigt. För det finns alltid något jag tänker att jag kan göra, borde göra, vill göra…
Ovan ser ni de 2 bilderna jag tog på julafton, och de visar precis hur julaftonsmys ser ut när det är som bäst, enligt mig. Pussar med min lilla favorittjej, vackert inslagna julklappar under en glittrande gran och till det en första laddning godis från gottebordet.
Har ni fått någon lite extra fin klapp i år? Det har jag. En dag för tidigt, den 23e december, damp en avi ner på hallmattan och jag kunde hämta ut ett litet paket från Hampus. Ni vet Hampus, som i somras så öppet delade med sig av sin historia här hos mig i bloggen, minns ni? I paketet låg förutom min alldeles egna Potatisman också ett fantastiskt fint brev. Jag blev otroligt rörd och med Hampus tillåtelse delar jag med mig av brevet här nedan.
Finaste Fanny,
Det är få personer som jag tar till mig så fort som jag gjorde med dig – och framförallt få personer som förstår mig så snabbt som du lyckades göra. Att du dessutom såg mig, valde att dela min historia och är en underbar vän, inspirationskälla och en fantastisk förebild för så många gör detta brev så enkelt att skriva.
Eftersom min handstil och de ord och meningar jag producerar med penna och papper är i samma klass som mina matbilder – inte alls så konstnärliga – har jag valt att författa detta brev i en s k ordbehandlare (det hetta så när jag var yngre – långt före din tid).
Potatismannen är mitt alter ego. En superhjälte som står för glädje, tron på sig själv och nyfikenheten på livet. Potatismannen är, som jag lite skämtsamt brukar, säga ”kolhydratsladdad och energigivande”.
Även fast du inte är en så stor förespråkare – eller ätare – av potatis skulle vilja förära dig med en Potatisman.
Potatismannen är en actionfigur. Den finns i en begränsad upplaga och har hittills aldrig varit till försäljning. Samtliga är handgjorda av en leksaksmakare i Staterna (@ridewithdeath på Instagram) och den digitala förlagan är designad av (@jtoscanososa).
De personer som hittills fått sin egen Potatisman är:
- Min systerson Hugo, tillika ögonsten och gudson (fadderbarn)
- Min lillebror Emil, som alltid finns vid min sida
Också invalda i min ”carb-loving-army” är:
- Min fantastiska vän Peter Paunovic, som inspirerar, coachar och hjälper mig genom livets upp och nedgångar
- Min hjälte Martin Gilck, som räddade mig från en säker död av undernäring eller självmord (han gav mig livsglädjen tillbaka)
- Alex Tyngre Danielsson, för att han inspirerar och sprider glädje inom (tränings-) Sverige, och för att han alltid behandlat mig med kärlek och respekt
- * en till, än så länge hemlig, medlem i potatis-familjen som inte erhållit sin Potatisman ännu. Avslöjas inom kort”
Du känner ju till storyn om ”projekt potatis” – där jag bestämde mig för att äta potatis varje dag under 2014 – för att överleva. Därför behöver jag inte gå in på det djupare utan istället vill jag berätta hur en bild du publicerade av dig själv på instagram – 58 respektive 70 kg – öppnade mina ögon inför hur skev bild jag hade på min vikt och min kropp – kan FANNY väga 70 kg så kan jag!
Potatiskramar,
Vill du läsa mer om Hampus och Potatismannen? Kika in på bloggen potatismannen.nu eller följ på instagram.
Inga kommentarer