Ett fint midsommardygn

Min midsommarafton var minst sagt oplanerad. Jag inledde dagen med jobb och tog sedan en sväng ut till ett tomt Wenngarn Sportcenter för lite marklyft, och först framemot klockan 18 på kvällen bestämde jag mig för att faktiskt ta mig iväg och ha lite ”midsommartrevligt”. Drygt två timmar senare ankom jag till Trosa, en stad jag tidigare ärligt talat knappt visste var den låg, men nu genast blev väldigt förtjust i – hur himla mysig som helst!

Jag kom fram lagom till efterrätten, som var en väldigt god jordgubbstårta, och sedan spenderades resten av kvällen och natten på en sommarvarm altan med mycket skratt och lite vin. Alltså inte mycket till midsommar-”firande” för min del, men det gör mig absolut ingenting för jag hade en väldigt trevlig kväll.

Midsommardagen innebar sovmorgon med efterföljande frukost i solen, och sedan bara försvann tiden – sådär som den tenderar att göra när man har trevligt, ni vet. Tidig eftermiddag promenerade vi till det urfina gymmet Skrotnissarna för ett minst sagt oplanerat pass i stilen ”det får bli vad det blir”… Varmt och segt var det, men det är något med gym likt det här som alltid får mig på bra humör; öppna ytor, högt i tak, riktiga grejer och en allmänt härlig stämning.

När jag ganska snabbt insåg att det inte fanns många repetitioner att hämta i min kropp denna dag bestämde jag mig för att köra singlar och eventuellt försöka mig på den där hundringen i knäböj… sagt och gjort och efter en lätt repetition på 90kg försökte jag två gånger på 100kg. Första gången vände jag rätt, kom upp en bit men gav av någon oförklarlig anledning upp. Andra gången kom jag upp – men vände någon centimeter ovanför parallell. Det här är mitt värsta hjärnspöke, den satans böjen alltså. Fruktansvärt irriterande att känna att det liksom inte är vikten i sig som sätter stopp, inte ens tekniken, utan bara en jäkla spärr i mitt huvud.

Som bild 3 visar här var jag ledsen ett tag, men det gick ganska snabbt över. Typ när jag fått lite mat. Men ändå, fruktansvärt irriterande…

Så ja, jag som är måttligt förtjust i ”helgdagar” och firandet av dem, är för en gångs skull ovanligt nöjd med årets midsommarhelg. Ett dygn i en ny stad (som jag dessutom tydligen tokgillar) i väldigt trevligt sällskap var precis den mini-break från vardagen jag behövde. Såhär får kommande midsommarhelger gärna se ut igen.