Monthly Archives

juni 2016

CHEESECAKE & PAJ Efterrätt och gotte kitchenstories Kost Mellis & Kvällis MJUKA KAKOR & MUFFINS Okategorierat PROTEINBAK Recept

Kaka med cheesecakefyllning och hallon

Okej, VARFÖR har jag inte kommit på idén att kombinera två så fina saker som citronkaka och cheesecake tidigare?! För det blir, såklart, succé. Framför allt om en inkluderar ett gäng hallon och toppar det hela med en härlig crumble. Så det bör en givetvis göra.

Faktum är att jag den senaste veckan hunnit göra denna kaka två gånger. Planen var att ha något gott att bjuda min far på nu när han kom på ett kort besök, meeen första kakan liksom ”bara försvann”. Sådär som goda ting ibland gör, ni vet. Så jag var jag helt enkelt tvungen att göra om den. ”Ånej”.

kakacheesehal3kakacheesehal5

Egentligen gjorde jag precis likadant andra gången som första, förutom att jag första gången använde vassle från The Protein Works (det här, i smaken ”vanilla crème”) medan jag inför andra baket hunnit få hem en ny burk vassle från Tyngre i smaken ”vaniljdrömmar” och som ni kanske noterat har just det ingått i flera av mina senaste recept – det är helt klart en ny favorit!

Inte bara jag utan även min far gav denna goding stor tumme upp, och han frågade säkert tjugo gånger om jag skojade; om kakan han åt bit efter bit av verkligen kunde vara sockerfri och proteinrik och allmänt ”good for you”. Det tänker jag är ultimata godkännandet av ett hälsosamt bakverk, visst?!

kakacheesehal4kakacheesehal1

Receptet är för kaka gjord i en form med 18cm i diameter

Crumble:

Kaksmet:

  • 170g vita bönor (kokta, sköljda och avrunna)
  • 2 hela ägg
  • 1 äggvita
  • 2 tsk kokosolja (jag använde neutral)
  • 1 citron – skalet från hela, saften av halva
  • 20g vassleprotein med vaniljsmak, jag använde vaniljdrömmar
  • 2 msk fettreducerat kokosmjöl
  • 1/2 tsk vaniljpulver
  • 1 tsk bakpulver
  • 1/2 bikarbonat
  • 1/4 tsk salt

Cheesecakefyllning:

  • 150g cream cheese
  • 1/4 dl mjölk
  • 1 äggvita
  • skalet från 1 citron
  • 30g vassleprotein med vaniljsmak, jag använde vaniljdrömmar
  • 1 msk florsocker eller florsötning (dvs sukrin melis)

+ drygt 1 dl hallon

Gör såhär:

  1. Sätt ugnen på 165 grader och spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform, fetta sidorna+botten av formen och ställ åt sidan.
  2. Förbered crumble: rör ihop sukrin gold/kokossocker, vassle, kokos- och havremjöl i en skål. Tillsätt sirap, kokosolja och en nypa salt. Arbeta ihop med händerna till ett smul, tillsätt mjölk om det behövs. Ställ åt sidan.
  3. Förbered cheesecakesmeten: rör ihop cream cheese, mjölk, äggvita och citronskal. Se till att få bort eventuella cream cheese-klumpar. Tillsätt vassle och siktat florsocker och rör ner i smeten. Ställ in i kylen så länge.
  4. Gör kakan: Rör ihop vassle, (siktat) kokosmjöl, vaniljpulver, bakpulver, bikarbonat och salt i en liten skål, ställ åt sidan.
  5. Skölj bönorna, gärna flera gånger, och låt rinna av. Mixa sedan ihop bönorna med ägg och äggvita till en slät smet.
  6. Tillsätt citronskal, citronsaft och kokosolja och mixa snabbt igen (om din kokosolja är väldigt fast kan du micra den några sekunder först, men tillsätt den inte varm i smeten för då blir den klumpig)
  7. Tillsätt sist den torra blandningen och mixa en sista gång. Om smeten ser väldigt lös ut kan du låta den stå fem minuter, kokosmjölet gör att den tjocknar till nämligen.
  8. Häll 3/4 av kaksmeten i botten av den förberedda springformen. Häll sedan cheesecake-smeten i mitten (försök gärna att ha en centimeters marginal till kanten av formen). Toppa med hallon. Ringla den sista kaksmeten längs med kanten och inåt mot mitten (det gör inget om smeten inte räcker – min gjorde det inte utan jag ringlade den bara ytterst)
  9. Smula slutligen över crumble och grädda i mitten av ugnen i ca 40-45 minuter. Mitten ska vara så pass fast att den inte ”dallrar” när du rör formen. Om du tycker kakan börjar få lite för mycket färg kan du lägga över en bit folie mot slutet av gräddtiden (jag la över ett efter ca 35 minuter)

kakacheesehal2

Inspiration och pepp Okategorierat Övningar Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

Super-shorts

Så länge jag kan minnas har jag ogillat att bära shorts. Eller specifikt är det väl tighta shorts jag ogillat. Att träna i tighta shorts har alltid varit ett no-no för mig, ärligt talat har det varit ett så självklart uteslutet alternativ att jag aldrig ens riktigt funderat på det. De senaste dagarna har det onekligen varit rätt jäkla jättevarmt, i alla fall i av den delen av landet där jag bor. Att träna alls har känts som en bedrift, om det inte kunnat bli sena kvällspass när luften blivit lite svalare och huvudet en gnutta klarare.

Så när jag häromdagen bara hade en möjlig lucka för träning relativt tidigt på dagen, stod jag med de där tighta shortsen i min hand och övervägde för första gången någonsin om jag kanske skulle bära dem under ett träningspass. En rimlig fråga är givetvis varför jag inte bara köper ett par icke-tighta shorts, om jag nu ogillar att bära tighta? Svaret på den frågan är att jag trodde att det var precis sådana jag hade. Eller rättare sagt så var de o-tighta när de införskaffades, men eftersom jag aldrig kommit att använda dem har jag heller inte provat dem sedan dess. De visade sig vara betydligt tightare än jag mindes dem. Hoppsan.

Två timmar tog det mig. Två timmar av övertalning och pepp och velande. Två timmar av på- och avklädning av ett par sablans shorts. Två timmar av frustration och irritation över det faktum att jag ens höll på. Herregud vem fan bryr sig, liksom?! Men dryga två timmar senare var jag äntligen på väg till gymmet – i shorts. Ja, shorts och höga strumpor… Strumpor kändes som någon slags kompromiss och jag kände mig en gnutta mindre obekväm med dem. Fortfarande väldigt obekväm, men hanterbart.

bojshorts3

Passet för dagen var ett böjpass. Inte heller det mest genomtänkta valet i kombination med korta tighta shorts, I know I know… men jag ville köra böj. Så jag bestämde mig för att fritt val av pass är banne mig det minsta jag ska ha, när jag nu utmanat mig själv att ens dra på de där shortsen. Sådetså. Tilläggas här kan ju då även att jag under detta pass hade högre tempo och intensitet än jag haft under något pass på väldigt väldigt länge… vilket fick mig att för en sekund överväga att framöver enbart köra i kläder som ger mig extra eld i baken. En sekund, sedan återfick jag förnuftet, alternativt obehaget, beroende på hur en ser det.

Fast redan dagen därpå, i tisdags, valde jag faktiskt att bära shorts igen. Då var jag nämligen tvungen att klämma in ett pass mitt på dagen under de allra varmaste timmarna, och eftersom de flesta människor har vett nog att inte besöka ett kvavt gym så dags en solig dag hoppades jag få vara någorlunda ”ifred”. Att jag hade lite bråttom hem för att ta emot min far som jag nu har hos mig på besök från Schweiz, gjorde valet av träning rätt enkelt: marklyft. Jag väljer nästan alltid mark när tiden är knapp eller inspirationen tryter.

Värmen, i kombination med en gnutta tidspress, gjorde att jag ganska direkt bestämde mig för att köra få repetitioner detta pass, och allt eftersom jag ökade vikterna bestämde jag mig för att försöka mig på ett personbästa. När jag nu för en gångs skull inte nött tekniklyft på medeltunga vikter i en halv evighet, utan kunde samla kraft för ett rejält lyft. Sagt och gjort; 140 kilo lassades på stången, jag klav fram i mina korta tighta shorts, glömde helt bort hur obekväm jag var – och drog upp. Plötsligt vill jag ha shorts hela tiden, jag har ju tydligen värsta super-shortsen?!

140sumo