Fredagar brukar vara en favoritdag för många. Helg på ingång. Kanske lite fina planer, eller så är det fina att ha precis inga planer alls. De senaste veckorna har jag under fredagar känt av en diffus känsla av oro inombords. En känsla som växt sin starkare allt eftersom fredagseftermiddagen gått och helgen närmat sig.
Kanske för att känslorna av ensamhet blir som lite extra påtagliga när det är helg. De kan inte längre gömmas och smälta in bland omgivningens vardagsrutiner där människor går till sina jobb, somnar i tid och i bästa fall lyckas klämma in en middag med familjen. När det är helg och vardagens alla måsten för en stund inte finns, när det inte är så himla viktigt vad klockan visar, när mailen inte måste besvaras asap för mottagaren lär inte läsa det förrän på måndag oavsett – ja då blir känslorna av ensamhet lite extra påtagliga.
Trots att jag känt såhär ganska många fredagar nu, slår det mig oftast först till kvällen att jag återigen sysselsatt mig lite extra under dagen. Undvikit pauser för att inte känna av den där molande, diffusa känslan inombords. Det är sällan något specifikt som känns jobbigt, inget att riktigt ta på. Det är bara en känsla som säger mig att det borde vara annorlunda, att fredagar ska inte kännas så… likgiltiga. Jag har alltid ogillat mittemellan, alltid haft svårt att förhålla mig till saker som är varken svarta eller vita. Det där grå, det där som är just ”varken eller”. Fredagar har kommit att blivit väldigt grå för mig, känslan inombords är grå. Inte svart, inte vit. Bara trist grå.
Under min kvällspromenad igår noterade jag att både byns gator och promenadstigarna längs sjön var ovanligt folktomma. Fredags-tomma. Också vädret var väldigt grått, som för att förstärka den likgiltiga känsla jag bar med mig ut. Jag hade ingen plan utan traskade runt i en dryg timme och avslutade sedan promenaden med att gå in om mataffären och köpa med mig min favoritglass hem. ”Det är ju ändå fredag”, kvittrade kvinnan i kassan när jag betalade. Ja, tänkte jag, det är ju det. Fredag. Tack och lov är det betydligt fler veckodagar som är icke-fredag, jag gillar dem bättre.
10 Kommentarer
Mona
24 september, 2016 at 15:50Känner mig tårögd, du satte precis ord på allt jag känner. Precis allt. Att det finns någon som känner precis som jag gällande fredagar/helg, fy jag ryser nästan. Det var som att läsa ord tagna ur mitt sinne typ. Du är inte ensam om att känna såhär. Det här med att sysselsätta sig extra mycket.. Gud precis allt.
Kram
Moa Ljung
24 september, 2016 at 16:17Sådär känner jag på söndagar. Fy farao 🙁 tur att det bara är en dag i veckan.
Älskar din blogg och har läst den slaviskt i många år. Jag tycker att du är fantastisk!
Jojje
24 september, 2016 at 18:20WTF. Så nu ska alla tycka att det är gråa dagar? Jo tjena det kommer ju säkert att hjälpa någon.
Kom igen! Ändra mentalitet….
Upplever man att omgivningen får ett visst klimat för att man kanske känner sig utanför en familjär/vänskaplig gemenskap.
Ja då bör man ju plantera in något som faktiskt boostar upp ett varmt värde. Man behöver ju inte apa efter andras aktiviteter.
Uteblivna tacos är liksom..no big deal 🙂
Sen är det ju inte så nice att bomba sönder sina tankar med deppiga känslor. Ångest och hela tjofräset är ett faktum.
Så funkar det mentala, don´t fuck with it.
Visst nu går det ju såklart att tjata på om hur lätt det är.
Hur skulle du vilja ha helgen då?
Någonstans på tidslinjen kommer du att behöva styra upp livet och trolla bort det där dramatiskt gråa.
Social perfektion existerar inte. Det är en synvilla, speciellt i dagens digitala publicering av ”look at me, I´m so happy”.
Clara
26 september, 2016 at 13:43Hon har väl knappast uppmanat andra att känna likadant?
Med tanke på hur JÄVLA mycket fokus det är på det perfekta livet i de allra flesta media kan det vara uppfriskande men någon som skriver om ensamhet, inte minst med tanke på hur tabu-belagt det ännu är att våga prata om nedstämdhet och ångest i olika former.
Och visst, ”social perfektion existerar inte”, så varför skulle hon inte få uttrycka den imperfekta delen?
Jojje
26 september, 2016 at 18:43Well.. låt stackaren ligga i snödrivan igen då….
Varför sänka sig med gråa bekymmer och locka fram ångest över en sketen fredag.
Det finns vissa problem som skapar större problem, sen är det kört. År efter år, mönstret är tydligt.
Men om du vill romantisera det gråa, fine. Men fundera på vad det leder till….
emma
24 september, 2016 at 20:47Älskar dina personliga inlägg, tack för att du är du.
Niknaz
25 september, 2016 at 06:43Känner precis likadant. Precis likadant. Har alltid jobbat helger och haft som vana att ha fullt upp då och en ursäkt att kanske inte alltid ”gå ut och röja”. Studerar nu i annan stad än familj och vänner. Får panik när jag inte har något planerat. Känner att jag försöker planera in minsta minut för att inte sitta sysslolös. Och med människor omkring en som kanske har andra intressen (ut och dricka…enbart ut och dricka) blir det svårt att försöka umgås jämt. Så jag fattar, fullt ut. Samtidigt försöker jag trösta mig med att sådana gråa dagar behövs, dippar är bra för att ha något att jämföra med och se hur man utvecklas till något starkare. Har följt din blogg rätt länge, just för att du är så stark. Kämpa på!
Mia
25 september, 2016 at 17:06Förstår precis vad du menar, även om jag inte har något specifikt emot fredagar. Däremot har jag svårt att göra ingenting, då surrar jobbiga tankar igång direkt! Ta hand om dig!!
Sofia
26 september, 2016 at 15:43Känner igen mig precis! Flyttade hemifrån för inte så länge sedan, och bor för första gången själv. Det har blivit en del helger utan något planerat, och jag går då runt med exakt samma känsla! Skönt att se att en inte är ensam om att känna detta!
Sophia
27 september, 2016 at 08:21Du skriver träffsäkert om något som jag tror alla upplevt. Även de som för närvarande har fullt upp på helgerna har garanterat någon gång i livet befunnit sig i den situationen. Allt är föränderligt. Och en uppiggande tanke till dig, när den där obehagliga fredagskänslan dyker upp, är att många jäktade småbarnsföräldrar skulle göra vad som helst för att få byta med dig och krypa upp alldeles själv i soffan med en skål full med glass. Gillar din blogg skarpt!