Flyttvecka och lördagskalas

Från det att jag fick nycklarna till min nya lägenhet i tisdags morse har det gått i ett. Vi ägnade sedan resten av förra veckan åt att köra prylar, hämta hem och montera möbler, packa upp och organisera i vårt nya hem. Det blir hur fint som helst och vi trivs redan som bara den! När väl sista grejerna är i ordning ska jag försöka få allt på bild för att visa er.

Trots att vi var rejält trötta och möra efter en lång och stressig vecka såg vi fram emot lördagen och vår planerade lilla fest på den pub vi abonnerat för kvällen. Det är verkligen världens mysigaste pub och med våra närmsta samlade hade vi en kanonhärlig kväll och natt. 

Lokalen är mysigt inredd med rustika möbler och charmiga vintage-prylar, och på väggarna trängs otaligt fina posters med ikoner.

Vi gjorde det hela enkelt och tände grillarna utanför där alla fick grilla vad de önskade. Inomhus dukade vi upp diverse tillbehör och i baren kunde en välja bland 98 spännande ölsorter. 

Efter middagen körde vi ett musikquiz och därefter slogs karaokemaskinen igång. Någonstans strax före midnatt kom jag ihåg att jag hade en efterrätt att servera, vilket blev den perfekta nattamaten innan vi tog en sista öl och rörde oss hemåt vid tvåtiden. 

Idag hämtar vi hem vår nya soffa och sedan är det bara småpill kvar innan det här hemmet är precis exakt så som jag vill ha det. Stunder som dessa försöker jag verkligen pausa och reflektera lite emellanåt också. Även om det är lätt att bara nöta på och ”vara effektiv”. Jag tror det är viktigt, att stanna upp en sekund och helt enkelt känna efter lite extra. Det får i alla fall mig att uppskatta det faktum att livet är himla knasigt — det var ju bara något år sedan jag befann mig i det mörkaste mörker utan större lust eller tro på någonting överhuvudtaget. Idag är jag nyinflyttad i min drömlägenhet, har äntligen hittat lite ny inspiration och motivation för att ändra inriktning yrkesmässigt, jag har fått bli sådär härligt och pirrigt kär igen, och så har jag ju dessutom världens bästa vän på fyra ben vid min sida oavsett vad. 

Ja, livet är knasigt, och det är i svängarna jag försöker stanna och uppskatta just precis det. Det oväntade och plötsliga. För det kommer med allra största sannolikhet (garanterat) svänga ett gäng gånger till, både ner och upp, och jag vet att jag skulle hata mig själv om jag inte tagit mig några minuter att uppskatta det fina när det sker.