Social baksmälla

När jag mår sämre ökar mitt behov av att dra mig undan. Min förmåga att processa intryck är starkt försämrad och jag blir väldigt fort trött. Extremt trött. Jag drabbas ofta av så kallad social baksmälla.

Det är ärligt talat rätt frustrerande att vilja göra något, och se fram emot att göra det, för att sedan på plats bli utmattad bara efter en liten stund. Jag känner mig dum när jag avbokar saker jag själv tagit initiativ till, för att orken tog slut redan under planeringsstadiet. Eller när jag under middagar med nära vänner måste gå och lägga mig och vila, för att det känns som att min kropp kommer sprängas i tusen bitar om jag inte får ligga ned och sluta ögonen för en stund.

Jag vågar sällan boka in saker, då jag vet att jag stressar upp mig inför planerade aktiviteter och möten. Jag får ångest långt i förväg och om jag mot förmodan klarar av att genomföra det inbokade så tar det mig flera dagar, ibland veckor, att återhämta mig mentalt. Det är deppigt, för samtidigt tror jag det är viktigt att inte helt tappa kontakten med vad som är ”normalt”.

I helgen hade vi en inbokad fest att gå på, som drog igång redan på eftermiddagen igår lördag. I fredags cyklade vi spontant ner på stan för att lyssna på musik med några goda vänner. Det här är alltså två saker jag egentligen finner glädje i, men ändå blev det alldeles för mycket för mig med sociala aktiviteter två dagar i rad. Jag blir så arg och ledsen, tänker att herregud klarar jag inte ens av att ha trevligt?! Det slutade med att jag fick lämna festen lite tidigare än mitt sällskap och köra hem till soffan. Idag har jag inte orkat göra någonting utöver att äta och se på serier. Jag försöker tänka att det här är som vilken sjukdom som helst, att det helt enkelt tar tid att bli frisk igen. Jag försöker verkligen att inte stressa upp mig, men det är svårt att inte bli nedslagen när jag inte ens har ork att göra saker som jag tror skulle göra mig gott. Helgen har varit trevlig men nu får det bli ett par lugna dagar, tysta dagar, för mig själv.