Jag som lovat att blogga mer regelbundet (och oftare)… det gick ju inte så bra. Fan vet inte varför jag inte får till det. Livet innehåller visserligen mer nu, än när jag bloggade som flitigast. Men i mitt huvud snurrar ju tankarna i samma fart som alltid, jag har bara sällan ro att slå mig ner och formulera dem i skrift. Jag skriver kortare texter på min instagram ibland, om saker som vad det ens ÄR att ”vara stabil” och vad som egentligen ger livskvalité och livsglädje. Men det är något annat med bloggen, här är jag inte begränsad med ett maxantal ord, och på något vis känner jag att det är ni som fortsätter titta in här som överhuvudtaget är intresserade av att läsa lite längre texter. För instagram, tja jag vet inte. Det är ju något helt annat. Helt enkelt.
Men för att sammanfatta vad som hänt sedan sist jag skrev här i bloggen, så kommer här en liten uppdatering! Från livet, osv.
Vi åkte ner en supersnabbis till Nerja, Spanien. Trots att vi bara var nere i två dygn hann vi mycket; vi sprang löprundor innan frukost, åt pizza och poké bowl och massa annat gott, strosade på pittoreska smågator och tränade på världens mysigaste lilla gym.
Väl hemma igen gick Fonden för Psykisk Hälsa ut med den glada nyheten att jag är deras nya ambassadör. Det innebär helt enkelt att jag förutom att fortsätta prata om psykisk ohälsa och psykisk sjukdom, vilket jag såklart aldrig kommer sluta med, förhoppningsvis även kommer göra mer konkret för att dels dra in pengar till forskning men också för att ja, ni vet, få folk att fatta lite mer.
Och just ja, jag glömde nästan! Min bok finns nu ute till försäljning! Woho! Så himla roligt och jag är så-himla-glad över alla som redan köpt den, över de fina meddelanden jag fått och när någon taggar mig när de gjort recept ur boken. Har du inte köpt boken och är sugen är det hos Tyngre den finns; Proteinbak — 37 proteinrika och sockerfria recept. I samma veva som boken kom upp i shoppen gästade jag även Alex och Andreas i Tyngre radio (avsnittet hittar ni HÄR), vi snackade dels om boken och bakning såklart, men också om mina diagnoser och hur de påverkar mig och mitt liv. För varje såld bok skänker jag 10 kr till Hjärnfonden.
Sen blev vi, precis som alla andra, varse om vad som sker inte allt för långt härifrån. Jag talar såklart om Ukraina. Vi har talat mycket om det här hemma, vi har swishat pengar men det har inte känts nog, klumpen i magen växte sig liksom bara större. Så i förra veckan bestämde vi oss för att ta ledigt från jobb några dagar, för att köra till Polen. Jag har flitig kontakt med både en organisation på plats (A Demand For Action) och vänner och bekanta som är där nu. Vi kommer åka nu på torsdag, lämna förnödenheter och hjälpa till. Eventuellt kommer vi hjälpa människor som vill till Sverige hit, det lämnar vi öppet. Plats i bilen hem har vi i alla fall.
Jag har postat om detta, både på min instagram och i några Facebook-grupper. Det är fint att se hur människor vill bidra, och vi har samlat in massa bra saker vi ska ta med oss ner. Högst upp på priolistan vi fått skickade till oss från organisationen står first aid kit’s, proteinbars, sovsäckar och liggunderlag, så det är såklart vad vi prioriterar. Eftersom jag personligen tänker en hel del även på djuren, och jag veta att många försöker få med sig sina djur i flykten, så har vi valt att även ta med saker som hund- och kattmat. Hygienprodukter har vi också samlat ihop en hel del.
Vi är redo att stå för de kostnader det innebär för oss att åka ner med en bil fullastad av förnödenheter, och eventuellt få med oss människor hem, men eftersom jag vet att många som sagt vill bidra så tar vi även emot swish. Vill du bidra med en slant gör du det genom att swisha till 0704734748
Slutligen, något de senaste veckorna innehållit mycket utav, precis som exakt alla andra veckor: Rut-mys. Herregud vilken mysgroda hon är. Helst ligger/sitter hon PÅ mig. Och inte mig emot! Jag älskar att ha henne nära.
…och med den sötnosen rundar jag av här. Det var en liten update ur mitt liv. Jag vill säga att jag ska bli bättre på att uppdatera här i bloggen men helt ärligt, jag vet inte om jag kommer kunna hålla det löftet. Men att sluta helt känns inte heller aktuellt. Jag har skrivit i 10 år (!) nu tror jag, och jag vill liksom inte säga hejdå. Så nä, bloggis blir kvar. Jag får faktiskt bara skärpa mig.
