hittat en ny sport att älska

Vet ni vad jag gjort igår? Jag spelade handboll. DET var ungefär hundra (7) år sedan. Och det kändes. Hahah bollarna flög åt alla håll UTOM det jäkla håll jag menade att slå dem. Ett tag fick jag stå i andra änden av hallen och nöta mot en vägg, pang pang pang… det kändes som att bli skickad i skamvrån.

Damlaget behöver nya spelar och försöker därför få tillbak lite gamla spelare som slutat av ett eller annat skäl. Själv blev jag ju sjuk vid 14 års ålder, men många flyttar, får mindre tid, växer ur handbollskärleken… ja, livet kommer emellan helt enkelt. Så efter några månaders njaavettefanalltså från min sida tog jag mig igår iväg på ett 90 minuters bollpass. Det var om inte annat kul att variera sig, att få springa av sig lite. Efteråt smög jag dock in om gymmet för att klappa mina älskade hantlar och stänger…

Om inte annat insåg jag efter gårdagens pass att handbollen var mitt allt, min kärlek och min framtid – förr. Idag känner jag samma oändliga kärlek för gymmet. Styrketräningen är det roligaste jag vet, och på handbollsplanen saknades något, jag upplevde inte alls samma eufori som jag en gång gjorde. Den korta kvarten inne på gymmet efteråt gav mig den dock, och det fick mig verkligen att le inombords, både av lycka och ironi – här har jag gått och saknat en dåtid och en sport jag så abrupt fick avbryta då för sju år sedan, när jag i själva verket hittat en ännu starkare kärlek i en annan sport.

Det var nog en nyttig insikt ändå. Vad bra att jag tog mig iväg igår. Någon träning till ska jag dock ge det, man kan inte vara bäst på allt och det kan ju vara nyttigt att jobba lite med 😉 det där med att försöka i alla fall… hmmm