”Fanny, bara döda fiskar simmar med strömmen”

Jag brukar säga att jag är bildad men inte utbildad. För det kan man vara. Jag har alltid varit vetgirig och när jag är intresserad blir jag snabbt duktig. På pappret har jag inte ens gått halva högstadiet (jag var sjuk 8an och 9an och då på sjukhuset) och ett år på gymnasiet var allt som blev genomfört. Även om det var med högsta betyg rakt igenom, så valde jag som bekant att hoppa av. Och börja igen. Och hoppa av igen. Och börja en gång till. För att sedan sluta en sista gång och istället jobba i princip gratis på ett kontor och istället betala för ett tågkort för att alls kunna komma till kontoret…

Men jag ångrar det inte. Jag har aldrig utvecklats så mycket, aldrig lärt mig så relevanta saker och aldrig känt mig så viktig, som jag gjorde under den perioden på det kontoret. Och det där kontoret vet var de har mig nu. Ett snabbt mail, ett kort möte och jag har några säkrade uppdrag i mitt nystartade företag. Två år senare får jag tillbaka för timmarna jag gav då, sommaren utan hem eller lön. Två år senare visar det sig att det min omgivning kallade dumheter (hoppa av skolan för att jobba gratis?!) var den mest betydande undervisning jag kunde få. Både inom branschen jag arbetar, men också i livet.

Jag är van att ta hand om mig själv. Att överleva. Att gå mot strömmen. Jag glömmer aldrig det en vän en gång sa; ”Fanny, bara döda fiskar simmar med strömmen”. Det sitter kvar, och varje gång jag får mothugg ler jag och tänker inombords att en vacker dag kommer ni förstå varför jag gör såhär. Om den dagen kommer om två år, imorgon eller närhelst däremellan spelar ingen roll. Att inte ha en utbildning biter mig i rumpan många gånger. Men innerst inne vet jag att människor som dömer mig efter den detaljen är i slutändan ändå inte människor jag vill ha i mitt liv. Jobb jag nekas på grund av det är ändå inte jobb jag vill ha. Det är lite krångligare, livet, när man inte följer systemet landet liksom hakat upp sig på. Inte bara när det gäller utbildning såklart, är man annorlunda på något vis blir det lätt fel.

Men som sagt : jag väljer att använda intelligensen jag ändå besitter, till att faktiskt göra det jag tror på. Jag väljer mitt liv. De där som flyter med strömmen kommer kommentera och sucka. Att hon ska vara så besvärlig och naiv. När de, med sikten skymd av varandra, fastnat i nätet och jag är den enda som simmat åt motsatt håll, kanske de förstår. Eller inte. Och vad fan spelar det för roll? Jag planerar att ha fullt upp med mitt eget liv vid det laget. För utbildning eller ej, jag är fortfarande bildad. Och jag tänker använda det.