strongman

Igår gjorde jag något jag länge velat göra: jag provade strongman.

Jag vet egentligen väldigt lite om sporten, både hur man tränar och hur tävlingar går till. Jag visste innan igår ungefär så mycket som att man lyfter absurt tunga grejer. Just eftersom min kunskap alltså tidigare slutat vid just den punkten, skulle jag aldrig få för mig att ”testa lite själv”.

Men när jag i veckan fick frågan av en ny bekant som kör strongman själv, om jag inte ville hänga med och prova, så kunde jag ju inte tacka nej. Eftermiddagen kan summeras med orden SÅ–HIMLA–KUL. Vi gick farmers walk, bar ok, välte däck, slängde runt stockar, lyfte stenar… och jag var lycklig som ett barn när jag kom hem.

Att jag sedan bara kunde sätta min slitna kropp i bilen och åka till mor min för middag var guld värt. Grill-buffé med diverse läckerheter som färsk lax, lamm, kryddiga korvar, flera olika såser, ugnsbakade rotfrukter, sallader, ost och vin. Bästa tänkbara dagen att slippa laga middag! Lyx att bara få slå sig ner och njuta av god mat i trevligt sällskap.

Men, åter till strongman-träningen. För en gångs skull kände jag mig rätt tanig, jag som senaste månaderna växt så det knakar och därmed känt mig rätt… o-tanig, om vi säger så. Så när grabbarna lastade den ena vikten sjukare än den andra och sedan hanterade som om de vägde likt fjädrar, blev jag lite nojig och frågade mig själv vad jag gett mig in på?! Men det gick faktiskt riktigt bra, och framför allt (igen) så hade jag den roligaste eftermiddagen på länge!

FARMERS WALK – helt enkelt gång rakt fram med vikter i händerna. Ja, rätt jäkla tunga vikter då. Alex la upp en video på instagram där jag går 20 meter med 80kg i var hand. Så sammanlagt 160kg… gissa om jag känner trapsen idag?

OK – som ni ser en ställning man lassar vikt på (längst ner) för att sedan gå rakt fram. Den må se lätt ut, men här ska jag precis lyfta upp 156kg (ställningen i sig väger 116 kg och jag hade två 20-kilos plattor på). Det var med andra ord inte så värst lätt, men faktum är att det svåraste inte är just vikten utan att få till tekniken. Att hålla bålen – samtidigt som man ska andas ”rätt”. Ta korta kvicka steg – utan att hela ställningen glider ner bak över ryggen.

STOCKEN – den jävla stocken. Som också såg lätt ut, men vägde 56kg om jag inte minns fel. Det var det sista vi gjorde, och jag var rätt trött vid det laget. Först gör man som ett marklyft, för att sedan sätta sig ner på huk och dra stocken upp mot bröstet och nära nära, ändrar greppet en aning, sedan ska man som frikända upp den för att slutligen pressa. Jag fick upp den, men klarade aldrig av sista pressen (har aldrig varit i närheten av att pressa den vikten tidigare så det var inte helt oväntat). Den här övningen ser jag fram emot att nöta tills den sitter!

En sak jag gillade med strongman var hur vikten inte var så viktig. Missförstå mig rätt; självklart har antalet kilon man lyfter stor betydelse vid tävling (och träning, för de som tränar inför tävling) men för mig som nybörjare så fick jag vända fokus helt från ”hur mycket hanterar jag nu”, till skiten-ska-bara-upp.

I början försökte jag uppskatta hur mycket jag skulle orka genom att jämföra vad jag tar på gymmet i olika övningar som liknar de jag nu skulle göra i strongman. Det gav jag tillslut upp, och lät istället grabbarna dirigera fritt. Jag fokuserade på båltryck, på total och full närvaro och på explosivitet. Och på att inte tänka för mycket 😉

Det är så häftigt med råstyrka och jävlar anamma. Jag fortsätter att fascineras av kroppen. Min starka, fina kropp som gått igenom så mycket men ändå är så fantastisk, så grym. Nog för att jag är liten och nätt jämfört ”riktiga” strongman-utövare, igår kände jag mig så stark. Jag var närvarande och hade fantastisk kontakt med min kropp. Jag kände hur knopp och kropp var ett, på ett helt nytt sätt  – och då har jag ändå upplevt att vi är ett grymt team ett bra tag nu.

Jag kommer garanterat träna strongman igen, och jag kan varmt rekommendera alla med möjligheten att testa! MEN – ge er inte på atlasstenar eller stora ok själv hipps happs. Respektera sporten och var ödmjuk mot de stora vikter man ändå håller på med. Jag är jätteglad att jag fick chansen att instrueras och peppas av duktiga, starka människor som vet vad de gör.