Jag är jättenyfiken på vad det är du gör, du verkar ha så mycket roligt på gång! Hur känns livet just nu, vad drömmer du om och vad tänker du på? Hur ser en perfekt dag ut för dig? Vad är roligast just nu?
Livet just nu känns väldigt bra, faktiskt. Det senaste månaderna har jag lärt mig SÅ mycket om mig själv, det låter klyschigt men det har jag verkligen. Jag kan idag, på ett helt annat sätt än för ett år sedan, känna igen känslor/reaktioner/impulser, och jag är medveten på ett helt annat sätt om hur jag funkar. Framför allt kan jag hantera det på ett annat sätt idag. Jag har lärt mig, att det är okej att vara ”såhär”, och att jag kan göra det till en fördel i många fall. Och när det inte är en fördel – så är det också okej, för jag vet att det går över, att det kommer bra dagar. Det kanske låter självklart att det är okej osv, men faktum är att jag många gånger i livet känt mig så fel, på grund av hur jag fungerat och varit.
Det jag gör idag är att på olika sätt försöka förmedla det jag tror på, står för och vill inspirera till. Vilket sätt spelar mindre roll för mig, för jag tror att det finns lika många sätt att motiveras, inspireras och peppas som det finns människor – tricket är att hitta kärnpunkten för individen (det är något man gör mycket med sig själv) och sedan jobba med tankebanor och förhållningssätt till saker och ting i vår omgivning. Jag drömmer om att fortsätta göra precis det här, på massa spännande och roliga sätt – sätt jag idag i stor utsträckning inte ens vet om, men jag har full tilltro att det kommer rulla på så länge jag håller mitt fokus och min kärna, det jag tror på. För det är från den känslan omständigheter och möjligheter uppenbarar sig.
Vad jag tänker på? Oj, min hjärna går ju konstant på högvarv och det är både fint och stundtals lite jobbigt. Ibland blir bruset för kraftigt och jag har svårt att fokusera, svårt att veta var jag ska börja. Jag tänker överlag mycket på saker som mest tar energi och inte direkt leder någon vart; existentiella frågor och luddiga teorier om allt möjligt. Men ja, just nu är det mycket tankar på hur jag bäst gör mina idéer till verklighet, den där lille entreprenörs-hjärnan har vaknat nu när jag insett att jag ju KAN 😉
Hej!
Jag håller på att försöka utveckla mig i gymmet genom styrketräning, min fråga är hur du tycker man bäst utvecklas, genom att höja antal reps i ett set, och då öka vikten långsammare, eller genom att köra färre reps i ett set men tyngre snabbare? Hur gör du? Hur snabbt ska man sen öka vikten, bör man köra på samma vikt några veckor för att känna in den ordentligt och alltså öka repsen? Gud vilken röra. Tack för svar!
Nu vet jag inte om du menar utvecklas styrkemässigt, i volym eller explosivitet eller något annat, men JAG brukar ligga någonstans runt 8-15 reps i 3-5 set, beroende på övning och dagsform. Ligger jag sedan på exempelvis 4×8 i en övning och klarar samtliga set, samtliga reps, felfritt, tycker jag det är dags att höja vikten. Är ”nästa vikt” för tung för att orka 8 repetitioner (det bör de ju rimligtvis vara) så kör jag då 5×5 en period, just den övningen alltså, tills jag är uppe och orkar 4×8 på den nya vikten. Förstår du hur jag menar? Att ligga och köra samma vikt några veckor enbart för att ”känna in den” tycker jag inte är en vidare bra idé, inte för att det är skadligt på något vis men det är ju trots allt så att muskler stärks genom att man först bryter ner den – dvs det är den är jobbiga nivån man ska ligga på för att utvecklas. För att muskeln ska brytas ner och byggas upp igen – lite starkare. Mitt främsta ”tips” och vad jag ständigt försöker göra själv, egentligen utan vidare ”planerande”, är att aldrig köra exakt samma. Jag tror inte att jag någonsin kört ett pass likadant två gånger. Samma övningar, men kanske olika upplägg. Eller samma upplägg, men lite runtkastande bland övningarna i övrigt. Jag gillar att hela tiden utmana kroppen med överraskningar!
Om man kört fast på gymmet styrkemässigt, hamnat på en platå. Försöker lyfta tyngre men nej. Vad är dina bästa tips för att komma vidare, bli starkare?
Läs ovanstående svar 🙂
Hej! Först av allt vill jag säga att du är en superbra inspiration på alla vis, och du har verkligen hjälpt mig! Fick en ätstörning för ungefär ett år sen, men är nu så gott som frisk. Vissa kanske tycker att det inte klassas som en ätstörning när den var så pass ”mild”, men jag tycker att då man har ett STÖRT tankesätt vad mat och träning så är det en ätstörning. Du har i alla fall varit till stor hjälp då det kommer till att visa att man inte behöver vara perfekt, och vad hälsa egentligen handlar om!
Nu till frågan: Nu när du är frisk, kan du fortfarande hamla i fel tankebanor, t ex om du äter något du förr skulle har förbjudit? De sägs ju att man aldrig kan bli frisk från en ätstörning och jag förstår vad de menar men jag skulle gärna se din syn på saken  Kram
Jag håller helt med dig – en ätstörning i sig syns sällan. Det är bara anorexia nervosa som egentligen syns på utsidan, andra ätstörningar är precis som du säger störningar i ätbeteendet och de syns inte, vilket i sig är väldigt problematiskt tycker jag. Som svar på din fråga; jag trodde också att man inte kan bli ”riktigt frisk”, det trodde jag tills för bara några år sedan. Men jag har faktiskt helt ändrat uppfattning där. Jag tror att man antingen alltid förblir lite ”småsjuk”, sorgligt många av alla jag träffat genom åren med ät-problematik lever någonstans mittemellan sjuk och frisk; de kan ha fullt fungerande liv med vardag och ha en för ögat ”helt normal kropp” (som även fungerar bra med bra blodvärden, mens, etc), men lever konstant med tankar och en rätt osund ”medvetenhet”. Det svåra är att majoriteten av samhället idag lever just så, det är det normala, även bland aldrig diagnosticerade. Sedan vet jag ett par, mig själv inkluderat, som faktiskt blivit friska, och i min mening även friskare än ”gemene man”. Svårt att förklara utan att låta väldigt uppblåst, men jag tycker verkligen jag har en mer avslappnad, sund och holistisk syn på både kropp, hälsa och träning, än många som aldrig varit sjuka, har. Men det tog mig ett par år att komma hit, och jag är ofantligt tacksam för att få känna såhär idag – med handen på hjärtat trodde jag inte att det var möjligt. Men det är det. 
Om du bara fick ta med dig, låt oss säga… åtta (jag KAN sträcka mig till tio) olika livsmedel till en öde ö, vilka skulle det vara?
Haha, oj. Skulle de vara för evigt? Tio saker jag nog skulle kunna överleva på är: nötsmör, mango, choklad, ägg, avocado, grönkål, kokosvatten, kvarg, glass och … proteinbars? Räknas det som livsmedel eller, he he 😉
För skojs skull så säger vi att den öde ön har tillgång till mixer, ugn och allt annat roligt. Så inga ”olivolja för det kan man överleva på” – grejer (såvida du inte gillar att sörpla på olivolja. Då är det okej) utan BARA ”det här skulle göra min tid på ön lycklig” – grejer!
Jo men jag skulle nog vilja ha prylar som inte behöver just tillagning, om jag nu var på en vacker öde ö. Jag skulle sörpla kokosvatten, mumsa bars och jo okej, koka några ägg skulle jag nog göra! Samtliga nämnda prylar gör mig lycklig, oavsett om de äts hemma, borta eller på någon öde ö någonstans!
En till på samma tema: om kungen och drottningen råkade svänga förbi en tisdag eftermiddag, VAD (av dina redan existerande recept) skulle du bjuda dem på? Blir det kaffe eller någon smarrig juice? Gottebollar eller sommarkaka? Choklad eller icke-choklad?
Jag skulle göra en fräsch grön juice till att börja med, nu när jag lärt mig hur man ”får till” dem så att alla diggar dem, inte bara de som uppskattar hälsofördelarna. Sedan prickade du ju helrätt – sommarkakan är en vinnare, går hem hos alla. Gottebollar är smidiga för de går ju så snabbt (och du skrev att de bara svängde förbi? Spontant förstår jag, vem är väl jag att förvarnas om kungligt besök liksom) och jag skulle nog göra mina hälsosamma chokladbollar som är löjligt enkla men faktiskt min nuvarande favvo. Görs mest hela tiden, flera laddningar i veckan! Sedan är det ju som du säger, ingen fika (framför allt inte en med kungligt besök) är komplett utan något riktigt chokladigt, så jag skulle nog bjuda på min franska chokladtårta för den är bara… ja men, to die for!
Du ger mig mycket inspiration till mat och bak här och jag undrar hur du från början kom in på det, har du alltid haft ett intresse för just det? Läste någonstans att du höll på att utbilda dig till PT för något år sedan, är du klar nu och går det att anlita dig som PT?
Vad roligt att höra, tack! Jag har alltid älskat både att äta och skapa ätbart. Fick mina första kokböcker som barn, och lagade trerätters till familjen när jag gick i lågstadiet. Överhuvudtaget har jag alltid varit kreativ och gillat att skapa, jag har hållit på med allt från smyckestillverkning till tecknande till scrapbooking… Så intresset för mat och skapande har alltid funnits!
Det stämmer, jag gick utbildningen men valde att inte inkludera det i mitt företagande – alls. Det finns många duktiga tränare där ute och jag kände lite att jag fick ”välja linje” där psykisk ohälsa, mentalt välmående och en fin relation till mat låg mig varmare om hjärtat. Framför allt att jag kanske kan bidra med något viktigt, ”göra skillnad”, så att säga. Det hoppas jag i alla fall! Att ha kunskap skadar ju dock aldrig och jag är glad att jag gick utbildningen. Som svar på sista frågan nej, jag vill inte jobba som PT så det är inget jag vill ta på mig – finns som sagt många duktiga tränare där ute!