Förra veckan tipsade min vän Jennifer mig om en övning – eller ja, det var väl snarare en utmaning hon gav mig. En utmaning som jag väl ska erkänna att jag har dragit mig lite för att försöka mig på, inte minst för att Jennifer redan satt ribban rätt himla högt med sin egen prestation…
När jag i fredags kört klart mina tunga marklyft stannade jag kvar på gymmet och höll Jennifer sällskap, och när jag spenderat en dryg timme med att försöka få till handstående (med tillhörande kraschar och kullerbyttor och brak) och några tafatta enstaka set av diverse olika övningar, så bestämde jag mig för att i alla fall känna på den där övningen. Testa. Jag kunde ju faktiskt skylla ett eventuellt dåligt resultat på att jag precis markat svintungt och dessutom var lätt mörbultad efter handstående/kraschar. Tänkte jag. Det gäller ju att ha en plan.
Övningen/utmaningen lyder:
Häng i 30 sekunder – gör en chin – häng 30 sekunder – gör en chin … osv, i så många ”varv” en orkar (givetvis utan att släppa greppet)
Låter det lätt? Testa och återkom, tack 😉 För mig var det största problemet att 30 sekunder är väldigt lång tid att ”vänta”. Jag hinner bli uttråkad, hinner känna efter, hinner fundera på hur jag ska hålla huvudet, hinner se mig omkring och bli distraherad av småsaker runtomkring… Ja och såklart: nästa gång jag försöker ska jag inte marka några ton och stå på händer (/krascha på huvudet) innan.
Hur många klarar du? Jennifer gjorde 10 stycken… DET ÄR SJUKT, let me tell you!