dagsform och så

Fick en kommentar om att jag ”ju ser anorektisk ut”. Haha. Jag ba…nej? Äh, vid det här laget börjar jag bli van – hur man än beter sig, uttrycker sig, för sig… så kommer det alltid finnas någon som vill trycka upp i ens face att man gör, eller allmänt är, fel. Vilket i sig är rätt lustigt, folk tror liksom att det är någon slags medfödd rättighet att säga precis vad som helst bara det följs upp med ett ”min åsikt ju!”. Typ samma nivå som ”det är ett friiiitt land, så det så!”. Åter igen, man ba… MEN NEJ?! Du kanske motiverar din elakhet med att du ”bara är ärlig”, men nej – du är bara dum i huvudet. Så, så tycker jag om det 🙂 att vara ärlig innebär inte att säga allt man tänker, utan att mena allt man säger. Ibland håller man helt enkelt käft inte för att man tror sig ha fel, utan för att man har lite vett i skallen.

Åter till saken. Jag tycker det är småkul att någon anonym faktiskt tar sig tid att kommentera såhär. Att detta på något vis verkligen behövde sägas. Jag hoppas också att denne anonym fick ut något av det. Men, är det meningen att jag ska.. göra något? Ge någon form av respons? Duger det här inlägget, du anonym? Borde jag känna mig.. jag vet inte, borde jag någonting? Det jag kan ge dig, är en bild på min dagsform, som jag (om jag får säga det själv) (och det får jag ju!) inte tycker ser vidare anorektisk ut. Ursäkta mig, men jag vågar ju verkligen påstå att jag har personlig erfarenhet på just den fronten, och nej… jag är inte så värst anorektisk 😉 jag har inte min drömkropp, inte på långa vägar, men jag har inte bråttom dit heller. Låter det hellre ta tid så att jag verkligen hänger med också i huvudet, allt med kroppen har ju onekligen gått rätt snabbt det senaste året, så att nu stå lite på bromsen och låta det hela gå aningens långsammare känns bara helt rätt.