Tankar om ting Vardagsuppdatering

frånvaro, ”vård” och bloggande

Måndag och jag har en rätt himla kass blogghelg bakom mig, skäms nästan. Men det har liksom inte funnits så mycket att skriva om. Som jag nämnde förra veckan har jag inte mått så bra och i torsdags åkte jag tillslut till akuten.

Sjukvården är inte vad den borde. Jag tror absolut att det finns vettiga människor inom vården, att de gör det de gör för att de faktiskt vill hjälpa människor, men det finns på tok för många idioter på fel plats med på tok för mycket makt. Som inte lyssnar, som dumförklarar och hånar. Förmodligen har jag haft en fruktansvärd otur då jag stött på mestadels idioter inom vården. Sjuksköterskor och skötare har överlag alltid varit trevliga (typ, humana, inte pratat med mig som om jag vore dum i huvudet) men läkarna… om vi säger såhär; det finns en orsak till att jag avskyr sjukhus och nu hellre ligger hemma med smärta flera dagar innan jag ens åker in.

Jag blev hemskickad. Efter att min läkare uttråkat snurrat runt runt på sin stol (efter att jag gråtande, med ångest, väntat på en brits i en timme), hånfullt svarat på mina frågor och så sa människan avslutningsvis att ”det finns massa allvarliga sjukdomar, men hörru, alla dör vi ju någon gång”. Jävla pucko. I lördags ringde jag sjukvårdsupplysningen och fick prata med en supertrevlig kvinna som på en sekund gav mig rätt hjälp. Hon kunde inte tro att det var sant att läkaren skickat hem mig.. samma sak med kvinnan på apoteket, det fanns en given sak att göra, och min läkare nämnde det inte ens?! Det värsta är dock bemötandet, det värsta jag vet är att bli förminskad, fördummad och hånad, vilket man allt för ofta blir. Efter alla mina dåliga erfarenheter av läkare och dålig attityd, så har jag noll tillit till vården.

För vad är viktigast inom vård? Patienten och dennes hälsa. Välmående. Eller i alla fall ska det vara det viktigaste. Det är tillräckligt jobbigt och läskigt att vara sjuk, ha ont eller må dåligt – man ska inte behöva känna sig dum, förlöjligad eller hånad också. Det är liksom meningen att läkaren ska veta mer än patienten. Man kommer till sjukhuset, man söker hjälp, för att någon som vet och kan mer om detta ämne ska just hjälpa. Man ska inte inte inte behöva vara orolig att inte bli tagen på allvar.

Jag blir fan galen. Men jaja. Det är i alla fall förklaringen till min frånvaro här. Plus att när jag mått bättre har jag prioriterat fina helg-prylar framför bloggen; igår blev det shopping av fina nya träningskläder, mys med god mat och tv-serie-tittande. Men, jag har flera recept på g, en hel del tankar om ting jag vill skriva om och lite vardagsskoj att blogga om. Så vågar påstå att ni nu kan räkna med mig igen! 🙂

Du kanske gillar

14 Kommentarer

  • Svara
    Linnéa
    20 augusti, 2012 at 08:38

    Har du fått reda på vad som är felet med magen nu? Krya på dig!

    • Svara
      roethlisberger
      20 augusti, 2012 at 08:59

      nej de har vägrat göra en utredning.. men när det här har ”lagt sig” så pass att jag funkar ok igen ska jag åka till specialisten, sätta mig där och stanna tills de faktiskt GÖR något 🙂 tack för omtanke och kram!

  • Svara
    Linnéa
    20 augusti, 2012 at 08:38

    Har du fått reda på vad som är felet med magen nu? Krya på dig!

    • Svara
      roethlisberger
      20 augusti, 2012 at 08:59

      nej de har vägrat göra en utredning.. men när det här har ”lagt sig” så pass att jag funkar ok igen ska jag åka till specialisten, sätta mig där och stanna tills de faktiskt GÖR något 🙂 tack för omtanke och kram!

  • Svara
    Lina
    20 augusti, 2012 at 09:18

    Hoppas du snart få må bättre. När jag läser ditt inlägg är det som att jag själv kunat skriva det. Jag har också blivit otroligt illa bemött av sjukvården. På flera sätt har de gjort mig sjukare än jag är och deras bemötande har fått mig att må otroligt dåligt psykiskt. Jag känner som du- jag har inget förtroende för dem och stannar heldre hemma och har ont. Det är så sorgligt att det ska se ut på det sättat. Och vilken vård och bemötande man får verkar bero på vilken sjukdom man har. Har man psykologiska besvär är det som att man inte är lika betydelsefull som en person som tex har cancer. Man behandlas helt olika. Det är sjukt att det ska vara så!! Hoppas i allafall att det reder ut sig för dig och att du blir bättre bemött nästa gång.

    • Svara
      roethlisberger
      20 augusti, 2012 at 09:32

      precis.. jag har mycket dåliga erfarenheter av psykvården, och trodde som du att den ”fysiska vården” var bättre. Men nu när det faktiskt är något fysiskt så måste jag käämpa för att ens bli undersökt?! Ännu har de inte satt igång någon utredning, trots att jag är totalt oförmögen att leva ett normalt liv och definitivt INTE ”bara har lite ont”.. rent spontant känner jag att, om jag vore läkare, skulle jag ju hellre leta och hitta något ”spännande” än att bara ta för givet att det inte är något alls? Och det ÄR något. Vilket de skulle hitta om de bara började leta.. tack!

  • Svara
    Lina
    20 augusti, 2012 at 09:18

    Hoppas du snart få må bättre. När jag läser ditt inlägg är det som att jag själv kunat skriva det. Jag har också blivit otroligt illa bemött av sjukvården. På flera sätt har de gjort mig sjukare än jag är och deras bemötande har fått mig att må otroligt dåligt psykiskt. Jag känner som du- jag har inget förtroende för dem och stannar heldre hemma och har ont. Det är så sorgligt att det ska se ut på det sättat. Och vilken vård och bemötande man får verkar bero på vilken sjukdom man har. Har man psykologiska besvär är det som att man inte är lika betydelsefull som en person som tex har cancer. Man behandlas helt olika. Det är sjukt att det ska vara så!! Hoppas i allafall att det reder ut sig för dig och att du blir bättre bemött nästa gång.

    • Svara
      roethlisberger
      20 augusti, 2012 at 09:32

      precis.. jag har mycket dåliga erfarenheter av psykvården, och trodde som du att den ”fysiska vården” var bättre. Men nu när det faktiskt är något fysiskt så måste jag käämpa för att ens bli undersökt?! Ännu har de inte satt igång någon utredning, trots att jag är totalt oförmögen att leva ett normalt liv och definitivt INTE ”bara har lite ont”.. rent spontant känner jag att, om jag vore läkare, skulle jag ju hellre leta och hitta något ”spännande” än att bara ta för givet att det inte är något alls? Och det ÄR något. Vilket de skulle hitta om de bara började leta.. tack!

  • Svara
    Emelie Wallin
    20 augusti, 2012 at 12:15

    Jävla idioter det finns. Var med om liknande själv.. Hoppas att du mår bättre snart! 🙂

  • Svara
    Emelie Wallin
    20 augusti, 2012 at 12:15

    Jävla idioter det finns. Var med om liknande själv.. Hoppas att du mår bättre snart! 🙂

  • Svara
    Ida
    20 augusti, 2012 at 16:38

    Hoppas du mår bättre snart!
    Vad var det för given sak de på Apoteket och sjkvårdsupplysningen rådde dig att göra som de på akuten inte sa till dig?

  • Svara
    Ida
    20 augusti, 2012 at 16:38

    Hoppas du mår bättre snart!
    Vad var det för given sak de på Apoteket och sjkvårdsupplysningen rådde dig att göra som de på akuten inte sa till dig?

  • Svara
    Lina W
    20 augusti, 2012 at 19:10

    Jag åkte in med akuta magbesvär i början av sommaren: Fick vänta 2,5 timmar på att ens läkaren dök upp (Låg på en brits och kved), därefter blev jag upprullad i rullstol till röntgen. Efter det lämnade sköterskan mig i en lång, kall korridor (Ja, de byggde om delar av sjukhuset och värmen var avstängd). En annan sköterska skulle rulla ner mig tydligen. Efter 20 min väntan tröttnade jag och skrek rakt ut, varpå sköterskan kommer ”Oj, är du KVAR här?!”. En natt på akutvårdsavdelningen med morfin ledde till… INGENTING. När läkaren gick sin rond kom han in och sa ”Ja, du har ju haft ont typ där blindtarmen sitter, men den är inte inflammerad. Så åk hem du, det går nog över”. Tack för den… Det sorgligaste av allt är att de ”skyller” allt på att jag en gång varit sjuk i anorexi. Allt är liksom ”dens” fel… ”Du har ju faktiskt misshandlat din kropp tidigare, så det är inte konstigt om den säger ifrån nu i efterhand”… Mmmm – Allt går visst att skylla på det. Riktigt trist!

    Hoppas du får den hjälp du behöver. Sluta ALDRIG att vara envis. Ligg i, ring, var på! Det tog mig 3 år att få en remiss till reumatologen (Japp, de sa att min ledvärk berodde på min TIDIGARE sjukdom, men jag vägrade tro på det).

    Vad än du har besvär med: Många tankar åt ditt håll!

  • Svara
    Lina W
    20 augusti, 2012 at 19:10

    Jag åkte in med akuta magbesvär i början av sommaren: Fick vänta 2,5 timmar på att ens läkaren dök upp (Låg på en brits och kved), därefter blev jag upprullad i rullstol till röntgen. Efter det lämnade sköterskan mig i en lång, kall korridor (Ja, de byggde om delar av sjukhuset och värmen var avstängd). En annan sköterska skulle rulla ner mig tydligen. Efter 20 min väntan tröttnade jag och skrek rakt ut, varpå sköterskan kommer ”Oj, är du KVAR här?!”. En natt på akutvårdsavdelningen med morfin ledde till… INGENTING. När läkaren gick sin rond kom han in och sa ”Ja, du har ju haft ont typ där blindtarmen sitter, men den är inte inflammerad. Så åk hem du, det går nog över”. Tack för den… Det sorgligaste av allt är att de ”skyller” allt på att jag en gång varit sjuk i anorexi. Allt är liksom ”dens” fel… ”Du har ju faktiskt misshandlat din kropp tidigare, så det är inte konstigt om den säger ifrån nu i efterhand”… Mmmm – Allt går visst att skylla på det. Riktigt trist!

    Hoppas du får den hjälp du behöver. Sluta ALDRIG att vara envis. Ligg i, ring, var på! Det tog mig 3 år att få en remiss till reumatologen (Japp, de sa att min ledvärk berodde på min TIDIGARE sjukdom, men jag vägrade tro på det).

    Vad än du har besvär med: Många tankar åt ditt håll!

Lämna ett svar