Även om jag egentligen talar för ett framåt-tänk istället för att se bakåt, så måste man ibland stanna upp och slå ett öga över axeln. För att se vad man faktiskt åstadkommit och lyckats med.
Det finns massa saker jag skulle kunna vara missnöjd med. Beslut jag fattat, saker jag gjort eller inte gjort, grejer jag sagt men inte menat eller kanske menat men sagt på fel sätt. Det finns otaliga vägskäl där jag kanske kunnat välja en rakare väg, utan bump och snäva svängar. Men varför skulle jag ägna en endaste tanke åt dessa saker? De grejerna kan man inte, ska man inte, se tillbaka på. Ångra. Fundera eller må dåligt över. Däremot, ska man plocka fram allt det där man faktiskt gjort, klarat av, eller för den delen – överlevt.
Jag kommer inte gå klart gymnasiet. 3 gånger har jag börjat, och lika många gånger har jag slutat. Jag kommer aldrig få tillbaka mina tonårsår jag tillbringade innanför låsta dörrar på sjukhuset. Jag kommer tack vare sjukdomen få leva med en mer eller mindre strulig mage och ev. aldrig kunna få barn.
Men, jag har praktiserat och jobbat på huvudkontoret på ett världsledande företag inom just det jag gillar att göra. Jag tog mig igenom åren inom ”vården”, då jag såg en vän få permission och ta sitt liv, en annan skära sönder hela ansiktet, ett 50-tal skelett utan livslust kämpa mot sig själva och sina monster. De fysiska menen trodde jag att jag skulle slippa, att de psykiska var nog. Kränkningarna och misshandeln. Åren som försvann, relationerna som förstördes. Det gör rätt ont att tänka på. Men, jag har idag en stark, frisk och lycklig kropp och själ – ändå. För att jag bestämde mig för att få det. Jag kämpade mot mentala monster för att gå upp och ur anorexin, och sedan mot de fysiska monsterna för att gå ner 36 kilo och bli av med övervikten och den tunga dödslängtan. Båda var helvetes-resor.
När jag fyller 20 år imorgon, är jag rätt lycklig. För ett år sedan var jag nyligen utslängd och hade ingen riktig fast punkt i livet överhuvudtaget. För två år sedan firade jag min 18-årsdag i ensamhet, tjock med självmordsplaner. För tre år sedan söp jag och försökte ta igen mina förlorade tonårsår. De föregående tre åren handlade mest om att undvika tårtan och hålla det påklistrade leendet på plats.
Imorgon är jag starkare än någonsin, både fysiskt och psykiskt. Imorgon vill jag inte dö längre, imorgon vill jag leva. Jag vill leva mitt liv, som jag byggt upp i all motvind och negativitet som funnits kring mig. Imorgon vet jag att mina 20 år levda har serverat mig fler motgångar och sorger än de flesta behöver uppleva under en livstid, och att jag tagit mig igenom och förbi dem. Imorgon vet jag att de kommande månaderna och åren ger tillbaka, de kommer vara fulla av möjligheter och lycka. För att jag kämpat, för att jag varje gång jag fallit tagit mig upp.
Det är det det handlar om, livet. Hur många gånger man faller spelar ingen roll, det räcker att resa sig en gång mer. Imorgon grattar jag mig själv med en fet klapp på axeln för att jag överlevt, blivit starkare och hittat lusten till livet igen. Yey me!
34 Kommentarer
Lina
22 augusti, 2012 at 08:16Jag blir alldeles rörd när jag läser detta. Det träffar mig direkt i hjärtat eftersom jag gått igenom något liknande, anorexi, sjukhus, vanvård. Halva mitt liv har gått till spillo för ångest och självhat. Att läsa hur du lyckats resa dig upp och ta dig frammåt trots alla motgångar är så otroligt inspirerande. Det gör mig glad för det visar på att det finns hopp. Jag älskar din inställning till livet, hur du väljer att må bra framför att gräma dig över det som varit. Jag fastnar ofta själv i att tänka på det som varit och allt jag gått miste om. Jag vet att det är dumt att göra det för det kan ändå inte förrändra det som varit. Numer försöker jag tänka mer på nuet och vad jag kan göra för att må bra just nu. Tack för att du genom din blogg sprider ljus omkring dig och får dina läsare att inse att inget är omöjligt. Önskar dig den bästa av alla födelsedagar. Kram!
Lina
22 augusti, 2012 at 08:16Jag blir alldeles rörd när jag läser detta. Det träffar mig direkt i hjärtat eftersom jag gått igenom något liknande, anorexi, sjukhus, vanvård. Halva mitt liv har gått till spillo för ångest och självhat. Att läsa hur du lyckats resa dig upp och ta dig frammåt trots alla motgångar är så otroligt inspirerande. Det gör mig glad för det visar på att det finns hopp. Jag älskar din inställning till livet, hur du väljer att må bra framför att gräma dig över det som varit. Jag fastnar ofta själv i att tänka på det som varit och allt jag gått miste om. Jag vet att det är dumt att göra det för det kan ändå inte förrändra det som varit. Numer försöker jag tänka mer på nuet och vad jag kan göra för att må bra just nu. Tack för att du genom din blogg sprider ljus omkring dig och får dina läsare att inse att inget är omöjligt. Önskar dig den bästa av alla födelsedagar. Kram!
Jossan
22 augusti, 2012 at 08:19En otrolig resa du gjort som ingen förtjänar att göra men som alla kan lära sig något ifrån. Att gå från att vara väldigt trasig med en dålig självbild och självmordstankat till att vara den du är idag där hälsa och träning är det du brinner för och nu i den hälsosamma skalan är något du ska vara stolt och nöjd över. Idag sprider du inspiration och jag och säkert många med mig uppskattar din ärlighet och att du berättar baksidan av allt detta. Imorgon, som är din stora dag, hoppas jag blir fantastiskt och jag önskar dig grattis i förskott! Och min önskan är att du fortsätter precis som du gör nu men inspiration till träning, kost, hälsa och massa underbara recept. KRAM!
Jossan
22 augusti, 2012 at 08:19En otrolig resa du gjort som ingen förtjänar att göra men som alla kan lära sig något ifrån. Att gå från att vara väldigt trasig med en dålig självbild och självmordstankat till att vara den du är idag där hälsa och träning är det du brinner för och nu i den hälsosamma skalan är något du ska vara stolt och nöjd över. Idag sprider du inspiration och jag och säkert många med mig uppskattar din ärlighet och att du berättar baksidan av allt detta. Imorgon, som är din stora dag, hoppas jag blir fantastiskt och jag önskar dig grattis i förskott! Och min önskan är att du fortsätter precis som du gör nu men inspiration till träning, kost, hälsa och massa underbara recept. KRAM!
Victoria
22 augusti, 2012 at 09:01Åh. Starka du. Grattis i förskott!
Victoria
22 augusti, 2012 at 09:01Åh. Starka du. Grattis i förskott!
helle
22 augusti, 2012 at 11:56Kanonbra skrivit! Jag hejjar på dig!
Känner igen mig i en hel del som du skriver, så känner verkligen med dig och förstår känslan av att känna sig stark psykiskt trots alla motgångar. Vi rockar!
helle
22 augusti, 2012 at 11:56Kanonbra skrivit! Jag hejjar på dig!
Känner igen mig i en hel del som du skriver, så känner verkligen med dig och förstår känslan av att känna sig stark psykiskt trots alla motgångar. Vi rockar!
helle
22 augusti, 2012 at 11:56Gratulerar i förskott också 😉
helle
22 augusti, 2012 at 11:56Gratulerar i förskott också 😉
Anonym
22 augusti, 2012 at 13:04Men menar du på fullaste allvar att du aldrig kommer fullfölja gymnasiet? Inser du att det är PRAKTISKT taget omöjligt att få ett jobb som garanterar dig trygghet? Absolut, du skall ha cred för det du upplevt men samtdigt förstår jag inte att du blundar för verkligheten. Vad har du ens tänkt arbeta med? PT tills du är 55 eller?
Anonym
22 augusti, 2012 at 13:04Men menar du på fullaste allvar att du aldrig kommer fullfölja gymnasiet? Inser du att det är PRAKTISKT taget omöjligt att få ett jobb som garanterar dig trygghet? Absolut, du skall ha cred för det du upplevt men samtdigt förstår jag inte att du blundar för verkligheten. Vad har du ens tänkt arbeta med? PT tills du är 55 eller?
emmysliv
22 augusti, 2012 at 14:20Hejja dig och stort grattis på födelsedagen 🙂
emmysliv
22 augusti, 2012 at 14:20Hejja dig och stort grattis på födelsedagen 🙂
Sofhie
22 augusti, 2012 at 15:14Wow! Du är magisk Fanny, helt magisk! Världen behöver verkligen sånna som dig och jag kan inte sätta ord på vilken underbar människa du är. Tack för den inspiration du sprider och tack för att du är den du är. Allt du skriver går rakt in i mitt hjärta, jämt.
Och en förbaskat stort grattis på födelsedagen! 😀
Sofhie
22 augusti, 2012 at 15:14Wow! Du är magisk Fanny, helt magisk! Världen behöver verkligen sånna som dig och jag kan inte sätta ord på vilken underbar människa du är. Tack för den inspiration du sprider och tack för att du är den du är. Allt du skriver går rakt in i mitt hjärta, jämt.
Och en förbaskat stort grattis på födelsedagen! 😀
patric
22 augusti, 2012 at 16:26Svar till Anonym den 22 augusti, 2012 kl. 13:04
Vilken tröttsam kommentar!
Jag lovar att Fanny kommer att lyckas med det hon gör för att hon är en sann entreprenör, hon vet nog inte om sin kapacitet än bara.
Jättestort att pressa ner en fortfarande lite trasig själ i stövelskaftet… verkligen.
Fanny du är grym, skicka in dina ideer till förlag, kockar och allt möjligt. Vet att det finns en miljon kokböcker men ingen som lär folk att skapa själva.
Kram
patric
22 augusti, 2012 at 16:26Svar till Anonym den 22 augusti, 2012 kl. 13:04
Vilken tröttsam kommentar!
Jag lovar att Fanny kommer att lyckas med det hon gör för att hon är en sann entreprenör, hon vet nog inte om sin kapacitet än bara.
Jättestort att pressa ner en fortfarande lite trasig själ i stövelskaftet… verkligen.
Fanny du är grym, skicka in dina ideer till förlag, kockar och allt möjligt. Vet att det finns en miljon kokböcker men ingen som lär folk att skapa själva.
Kram
Jenny
22 augusti, 2012 at 17:41wow!
Din text grabbade verkligen tag i & ruskade om mig!
Många, som inte varit i liknande situationer själv har kanske
svårt att föreställa sig precis hur jäkla stark du faktiskt måste vara för att hitta kraften att resa dig upp, gång på gång för att nu stå utan att falla! Men jag vet precis, och jäklar vilken kämpe du är! Krävs en utomjordlig styrka för att ta sig igenom vad du upplevt! Så grattis, både på födelsedagen & till livet, är säker på att du har fantastiska ting att se fram emot! 🙂
Jenny
22 augusti, 2012 at 17:41wow!
Din text grabbade verkligen tag i & ruskade om mig!
Många, som inte varit i liknande situationer själv har kanske
svårt att föreställa sig precis hur jäkla stark du faktiskt måste vara för att hitta kraften att resa dig upp, gång på gång för att nu stå utan att falla! Men jag vet precis, och jäklar vilken kämpe du är! Krävs en utomjordlig styrka för att ta sig igenom vad du upplevt! Så grattis, både på födelsedagen & till livet, är säker på att du har fantastiska ting att se fram emot! 🙂
Josephine
22 augusti, 2012 at 21:39Fan vad bra du är! Grattis på födelsedagen och tack för att du delar med dig så som du gör, inspirerar och motiverar. Kram
Josephine
22 augusti, 2012 at 21:39Fan vad bra du är! Grattis på födelsedagen och tack för att du delar med dig så som du gör, inspirerar och motiverar. Kram
Josefin
23 augusti, 2012 at 16:02JAg kan bara instämma: yey you!
roethlisberger
23 augusti, 2012 at 20:12Tack så mycket!!
Josefin
23 augusti, 2012 at 16:02JAg kan bara instämma: yey you!
roethlisberger
23 augusti, 2012 at 20:12Tack så mycket!!
E
23 augusti, 2012 at 18:46Grattis till allt!! Du verkar va rätt öppen här i bloggen, så tänkte ställa några personliga frågor, du svarar såklart bara om du vill. Varför kommer du ev. inte kunna få barn? Antar att du blev av med din mens? har den kommit tillbaka och isf hur lång tid tog det? Kram
roethlisberger
23 augusti, 2012 at 20:12Tack! Mensen försvann ja, men det gör den ju i princip på alla som är underviktiga. Den kom tillbaka och det gör den ganska direkt när kroppen når normalvikt och är i balans. Men en hel del.. skadas, när man först är underviktig, sedan överviktig, är bulimiker ett bra tag, har en släng ortorexi.. Kram!
E
23 augusti, 2012 at 18:46Grattis till allt!! Du verkar va rätt öppen här i bloggen, så tänkte ställa några personliga frågor, du svarar såklart bara om du vill. Varför kommer du ev. inte kunna få barn? Antar att du blev av med din mens? har den kommit tillbaka och isf hur lång tid tog det? Kram
roethlisberger
23 augusti, 2012 at 20:12Tack! Mensen försvann ja, men det gör den ju i princip på alla som är underviktiga. Den kom tillbaka och det gör den ganska direkt när kroppen når normalvikt och är i balans. Men en hel del.. skadas, när man först är underviktig, sedan överviktig, är bulimiker ett bra tag, har en släng ortorexi.. Kram!
sadie
25 augusti, 2012 at 18:57Det är nästan så jag gråter. Hur hemskt är det inte att jag känner igen mig i det du skriver. Bättre hade det varit om man var den ända! Jag vill inte att fler ska ha/ha haft det eller få det så :(. Jag antar att det är bara att ta sig vidare, framåt. ela tiden, framåt.
roethlisberger
27 augusti, 2012 at 06:28precis – hela tiden framåt! Babysteps, babysteps. Plötsligt har man kommit långt, utan att riktigt märka det, för att stegen var just så små. Keep it up!
sadie
25 augusti, 2012 at 18:57Det är nästan så jag gråter. Hur hemskt är det inte att jag känner igen mig i det du skriver. Bättre hade det varit om man var den ända! Jag vill inte att fler ska ha/ha haft det eller få det så :(. Jag antar att det är bara att ta sig vidare, framåt. ela tiden, framåt.
roethlisberger
27 augusti, 2012 at 06:28precis – hela tiden framåt! Babysteps, babysteps. Plötsligt har man kommit långt, utan att riktigt märka det, för att stegen var just så små. Keep it up!