styrka och ”styrka”

Jag har aldrig varit vidare viktkåt på gymmet. Självklart är det roligt att kunna mäta sin ökade styrka i siffror, men jag skulle aldrig aldrig kompromissa med tekniken för att orka en tyngre vikt.

Det är smärtsamt ofta jag ser människor på gymmet göra fel, och det är väldigt sällan jag vill säga något. För, lets face it, Fanny 20 år, relativt tanig (allt är ju relativt, men jämfört med byggar-snubbarna som tränat på samma gym i tiotals år) skulle bara få en hånfull blick och kanske en djup suck om jag faktiskt kritiserade ett träningssätt som ”funkat bra de trettio år” hen gymmat… haha kan verkligen se det framför mig, och hur jag sedan skulle vara bannlyst från byggarrummet.

Det ska vara jobbigt, självkart ska de sista repetitionerna svida lite. Vi vill ju gå från gymmet helt slut i musklerna. Men vi ska aldrig kompromissa med tekniken. Man ska inte köra tyngre än att man orkar hålla position, och utförandet ska vara korrekt även den sista, tunga repetitionen i det sista setet. Det är snarare ofta än sällan jag ser svankande och bakåtlutande ryggar i latsdragen, det är dagligen jag ser hur folk tar sats med hela kroppen för att muskeln de egentligen avser träna inte orkar motståndet, och de där snabba, spikraka rygglyften ska vi inte tala om..

Absolut, alla vet inte hur en övning utförs korrekt, och själv fick jag mig många wake-up-calls under utbildningen. Men vet man inte, ja då ska man inte, så enkelt är det faktiskt. Det finns många övningar jag inte kört just för att jag inte vetat hur de utförs rätt. Efter hand lär jag mig, och börjar – på låga vikter. För någon dag sedan provade jag benpress för första gången, och de få repetitioner jag körde (enbart för att testa, i vilan under ett helt annat pass) så räckte 150 kg bra, även om jag nog utan problem skulle få upp många tiotals kilon till. Jag vill alltid lära mig övningen och kunna rörelsen bra innan jag börjar belasta på riktigt.

För summa summarum är att om man hjälper till med andra muskler, fart eller till och med stöttar med ben-mot-ben på ett dumt sätt, så kanske man orkar repsen. Man känner sig sjukt stark och kan skryta om en hög siffra. Tyvärr är det inte muskler och styrka man byggt, utan man har ökat slitaget och säkrat en framtid av besvär och skador. Det gäller alla, hur gärna gymgubbsen än säger att det ”minsann gått skiitabra i massa år”. Ja jo grattis, och en dag kommer du göra en hastig rörelse, kanske bara halvvänder du i bildörren och sträcker dig efter telefon som ligger på passagerarsättet – pang boom och en disk flyger olyckligt. Men hörru, du tar ju ändå de största hantlarna på gymmet! Helt rätt prioriterat och vad är väl korrekt utförande ändå…