Man blir banne mig knäpp av att inte ha ett ”normalt” socialt liv.
Jag tänker på kroppsuppfattning och livsstil nu främst. Inte för att jag inte trivs med att majoriteten av mina konversationer förs på gymmet, för att det egentligen är enda gången jag träffar människor, och att det som då mest pratas om är just träning och hälsa i olika form. Tro inte heller att jag inte verkligen älskar att spendera mina fredagskvällar i soffhörnet mumsandes på gotte istället för att dansa på krogen med en öl i handen.
Det är ett liv jag valt. Eller rättare sagt har jag valt att ägna så mycket tid som möjligt åt det som faktiskt räddade mitt liv – träningen. Men, ibland kommer jag på mig själv, och jag inser att de människorna jag träffar nästan dagligen, de där med pumpade biceps, definierade sexpack och löpsteg snabbare än x2000 – ja de är inte en majoritet direkt. Men det är nästan uteslutande dessa människor jag omger mig med, och det är nog viktigt att komma ihåg. Jag ser sällan de ”normala”, jag har nästan glömt att ”de där andra” fortfarande existerar. Vi är en minoritet, även om det för mig idag är svårt att föreställa mig ett liv annorlunda än detta.
Jag kan inte, jag får inte, jämföra mig med dem. Nu ska man ju givetvis inte jämföra sig med någon överhuvudtaget, men det jag menar är att ens verklighetsuppfattning lätt blir lite skev när man inte ser så mycket av den övriga verkligheten. För jag ser ju vältränade, hurtiga och målmedvetna människor väldigt mycket oftare än vad jag ser den egentliga genomsnittsmänniskan. Det finns så ofantligt många jag ser upp till. Jag imponeras av alla fitness-människor som utmanar fysikens lagar och trotsar normerna om hur en kropp ”ska” se ut. Det är häftigt, det krävs så otroligt mycket tid, kraft, vilja och styrka. Kanske tycker jag inte att det är det mest attraktiva, att vara superduperfit med synliga ådror och bubbliga kroppsdelar – men imponerande är det. När man vet hur mycket som ligger bakom.
Men det jag glömmer är att för bara 18 månader sedan orkade jag knappt bära min egna kropp, jag vägde 90 kilo utan muskler och jag levde ett otroligt ohälsosamt liv. Jag glömmer att jag för 5 år sedan var döende i anorexi. Att jag för 4 år sedan var livrädd att tappa kontrollen när jag äntligen kommit ut från sjukhuset. Att jag för 3 år sedan försökte ta mitt liv tre gånger och därefter misshandlade min kropp något brutalt i ytterligare många många månader.
Jag måste slappna av lite. Sluta den eviga jakten på något ännu bättre, något ännu mer imponerande. Jag har inte den mest vältränade ryggtavlan kanske, och ja kanske ligger det lite hull över de där musklerna jag gärna velat skulle synas lite mer. Men jag mår ju bra. Jag äter och lever på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt. Jag har inte minsta antydan till mat-ångest längre, och både fysiskt och psykiskt är jag starkare än någonsin. Självklart vill jag ha en snygg kropp, vem vill inte? Men jag måste påminna mig själv om att när jag lever ett liv där jag träffar och följer nästan enbart likasinnade (på gymmet, i skolan, på bloggar etc) så missar jag majoriteten och det blir ju helt fel.
Kanske något ni också behöver stanna upp fundera lite över? Var snälla mot er själva.
26 Kommentarer
klara
13 oktober, 2012 at 23:27Himla bra och tänkvärt inlägg. Jag har funderat över detta många gånger. Förut vara jag inne i en bubbla där allt handlade om tärning, jag umgicka inte direkt med människor och de jag träffade var de på gymmet. Personligen upplever jag att detta gjorde mig väldigt egocentrisk och jag tappade liksom verklighetuppfattningen. Givetvis kan man inspireras av de andra på gymmet, men jämföra sig ska man akta sig för!
klara
13 oktober, 2012 at 23:27Himla bra och tänkvärt inlägg. Jag har funderat över detta många gånger. Förut vara jag inne i en bubbla där allt handlade om tärning, jag umgicka inte direkt med människor och de jag träffade var de på gymmet. Personligen upplever jag att detta gjorde mig väldigt egocentrisk och jag tappade liksom verklighetuppfattningen. Givetvis kan man inspireras av de andra på gymmet, men jämföra sig ska man akta sig för!
Sophia
14 oktober, 2012 at 06:26Vilket fantastiskt inlägg! Känner att jag kanske håller på att hamna i det där träningsträsket (och inte på det bra sättet). Det här blev som ett wake up call. Mycket bra skrivet!
Sophia
14 oktober, 2012 at 06:26Vilket fantastiskt inlägg! Känner att jag kanske håller på att hamna i det där träningsträsket (och inte på det bra sättet). Det här blev som ett wake up call. Mycket bra skrivet!
Charlotte
14 oktober, 2012 at 08:53Behövde verkligen läsa detta inlägget just idag när jag sitter med ångest över att ta vilodag trots att jag inte kommer ihåg ens när jag hade det sist och trots att kroppen värker efter för mycket träning…
Charlotte
14 oktober, 2012 at 08:53Behövde verkligen läsa detta inlägget just idag när jag sitter med ångest över att ta vilodag trots att jag inte kommer ihåg ens när jag hade det sist och trots att kroppen värker efter för mycket träning…
Ellinor
14 oktober, 2012 at 09:39En del människor (jag själv inkluderad) är väldigt målmedvetna och envisa. Vi vet vad vi klarar av och nöjer oss inte förrän vi uppnått ett fullgott resultat. Väl i mål är det dock svårt att glädja sig åt seger, den är liksom en självklarhet, varför skulle vi inte ha nått den liksom!? Samtidigt är vi redan på väg mot nya mål och segerns sötma går därför förlorad till förmån för nya strövtåg.
Någon kallade mig en gång för en ”quiet achiver” och det ligger nog mycket i det. Jag kämpar på i det tysta/dolda, men tar mig alltid till mina mål. Dock behöver jag lära mig att stanna upp, klappa mig själv på axeln och faktiskt se mina bedrifter för just bedrifter och inte en självklarhet.
Känner igen mig så mycket i det du skriver. Precis som med allting annat finns det både för- och nackdelar i vårt sätt att se på saker och hantera dem. Det finns inget givet svar för vad som är rätt eller fel. Det får vi själva lära oss att känna efter.
Tack för ett välskrivet och tänkvärt inlägg!
Kram
Ellinor
14 oktober, 2012 at 09:39En del människor (jag själv inkluderad) är väldigt målmedvetna och envisa. Vi vet vad vi klarar av och nöjer oss inte förrän vi uppnått ett fullgott resultat. Väl i mål är det dock svårt att glädja sig åt seger, den är liksom en självklarhet, varför skulle vi inte ha nått den liksom!? Samtidigt är vi redan på väg mot nya mål och segerns sötma går därför förlorad till förmån för nya strövtåg.
Någon kallade mig en gång för en ”quiet achiver” och det ligger nog mycket i det. Jag kämpar på i det tysta/dolda, men tar mig alltid till mina mål. Dock behöver jag lära mig att stanna upp, klappa mig själv på axeln och faktiskt se mina bedrifter för just bedrifter och inte en självklarhet.
Känner igen mig så mycket i det du skriver. Precis som med allting annat finns det både för- och nackdelar i vårt sätt att se på saker och hantera dem. Det finns inget givet svar för vad som är rätt eller fel. Det får vi själva lära oss att känna efter.
Tack för ett välskrivet och tänkvärt inlägg!
Kram
Linnéa Dahlin
14 oktober, 2012 at 10:00Jag är precis likadan! Jag sätt mig i en liten bubbla, jobbar, tränar, lagar bra mat. Inte för att jag mår dåligt av det! NEJNEJNEJ! Men jag har nu bestämt mig för att träffa mer ”vanligt” folk och faktiskt leva livet lite mer ”normalt”. Det är inte farligt att en dag hoppa över ett pass för att träffa någon som man tycker om. Det kan snarare vara väldigt nyttigt och ge än mer energi! 🙂 Sedan vet jag att jag inte klarar mig UTAN träningen osv… 😉
Men det är viktigt att göra andra saker också. Inte bara gå runt i hjulet.
Tack för en bra blogg!
Linnéa Dahlin
14 oktober, 2012 at 10:00Jag är precis likadan! Jag sätt mig i en liten bubbla, jobbar, tränar, lagar bra mat. Inte för att jag mår dåligt av det! NEJNEJNEJ! Men jag har nu bestämt mig för att träffa mer ”vanligt” folk och faktiskt leva livet lite mer ”normalt”. Det är inte farligt att en dag hoppa över ett pass för att träffa någon som man tycker om. Det kan snarare vara väldigt nyttigt och ge än mer energi! 🙂 Sedan vet jag att jag inte klarar mig UTAN träningen osv… 😉
Men det är viktigt att göra andra saker också. Inte bara gå runt i hjulet.
Tack för en bra blogg!
nathalie
14 oktober, 2012 at 21:48in MY face – jag tar åt mig!
nathalie
14 oktober, 2012 at 21:48in MY face – jag tar åt mig!
Kenneth
14 oktober, 2012 at 22:47Ahh, er så fantastisk å lese det du skriver. Du er et sterkt og fantastisk menneske og en stor inspirasjon for meg. Ja selv om jeg er gutt. jeg ønsker deg all lykke, og stå på videre. Skulle ønske jeg hadde styrken din!
Kenneth 🙂
Kenneth
14 oktober, 2012 at 22:47Ahh, er så fantastisk å lese det du skriver. Du er et sterkt og fantastisk menneske og en stor inspirasjon for meg. Ja selv om jeg er gutt. jeg ønsker deg all lykke, og stå på videre. Skulle ønske jeg hadde styrken din!
Kenneth 🙂
Ida
15 oktober, 2012 at 08:20Bra skrivet – du är en klok ung dam! Just styrketräning och att ha stora muskler som syns pga av lite underhudsfett är inte ett självklart kvitto på god hälsa. Du kan vara stor och stark men ha en dåligt fungerande tarm eller ett försurat ph-värde, det är ett otroligt ytligt sätt att se på vad som är hälsosamt – att bara se till de yttre attributen. Satsa på att må bra inifrån och ut istället för att stirra dig blind på stora muskler 🙂
Ida
15 oktober, 2012 at 08:20Bra skrivet – du är en klok ung dam! Just styrketräning och att ha stora muskler som syns pga av lite underhudsfett är inte ett självklart kvitto på god hälsa. Du kan vara stor och stark men ha en dåligt fungerande tarm eller ett försurat ph-värde, det är ett otroligt ytligt sätt att se på vad som är hälsosamt – att bara se till de yttre attributen. Satsa på att må bra inifrån och ut istället för att stirra dig blind på stora muskler 🙂
Tua
15 oktober, 2012 at 12:20Tack för ett mycket bra & läsvärt inlägg! Jag är den där ”vanliga” människan som är där på gymmet & lika som dig/er också tränar. Jag är ny inom detta med styrketräning men har sedan 2mån tillbaka tränat regelbundet. Jag ser upp till er för er vilja, styrka & framförallt kunskap. Jag känner att jag har glidit ifrån mina vänner då jag tränar & dom vägrar. Jag vill prata träning, kost & resultat medan dom vill prata barn, problem & fett! Jag har 5barn, driver eget & är sambo. Så att man blir lite insnöad är nog ett måste för att se ett resultat. Sen är det nog balansen i det livet/relationer som är det svåra. Jag har personligen satt ut 4 st ”dater”i veckan agendan med mig själv då jag styrketränar. Då får allt annat kliva åt sidan. Jag med med den jag håller på att utveckla men har INTE riktigt lärt mig vart jag ”hör” hemma…
🙂
Tua
15 oktober, 2012 at 12:20Tack för ett mycket bra & läsvärt inlägg! Jag är den där ”vanliga” människan som är där på gymmet & lika som dig/er också tränar. Jag är ny inom detta med styrketräning men har sedan 2mån tillbaka tränat regelbundet. Jag ser upp till er för er vilja, styrka & framförallt kunskap. Jag känner att jag har glidit ifrån mina vänner då jag tränar & dom vägrar. Jag vill prata träning, kost & resultat medan dom vill prata barn, problem & fett! Jag har 5barn, driver eget & är sambo. Så att man blir lite insnöad är nog ett måste för att se ett resultat. Sen är det nog balansen i det livet/relationer som är det svåra. Jag har personligen satt ut 4 st ”dater”i veckan agendan med mig själv då jag styrketränar. Då får allt annat kliva åt sidan. Jag med med den jag håller på att utveckla men har INTE riktigt lärt mig vart jag ”hör” hemma…
🙂
lalen
15 oktober, 2012 at 18:27Våga aldrig glömma för en enda sekund hur mäktig du är. Vad du åstadkommit, hur stark du är, hur otroligt unik du är. Att du är din bästa vän.
Tänker mycket på dig, mycket. Har inte ditt nr, har inte fb eller nånting så.. hör gärna av dig om du har lust att prata en sväng med mig. Pussar & Kramar!
http://roethlisberger.blogg.se/2009/september/en-liiiten-liiiten-sak-bara-snalla.html#comment
lalen
15 oktober, 2012 at 18:27Våga aldrig glömma för en enda sekund hur mäktig du är. Vad du åstadkommit, hur stark du är, hur otroligt unik du är. Att du är din bästa vän.
Tänker mycket på dig, mycket. Har inte ditt nr, har inte fb eller nånting så.. hör gärna av dig om du har lust att prata en sväng med mig. Pussar & Kramar!
http://roethlisberger.blogg.se/2009/september/en-liiiten-liiiten-sak-bara-snalla.html#comment
Uppochhoppa
15 oktober, 2012 at 21:58Jag tror att allt du varit med om format dig och gjort dig helt otroligt klok. Det låter som att du verkligen tagit lärdom och nu hittar den väg som är DIN, den väg där du mår bra. Håll balansen. Lev och lär. Mys och ta i med lagom med måsten. Låt inget hålla dig nere, låt inte dig själv bygga upp en press du inte behöver.
Du skriver fint. Jag blir glad!
Uppochhoppa
15 oktober, 2012 at 21:58Jag tror att allt du varit med om format dig och gjort dig helt otroligt klok. Det låter som att du verkligen tagit lärdom och nu hittar den väg som är DIN, den väg där du mår bra. Håll balansen. Lev och lär. Mys och ta i med lagom med måsten. Låt inget hålla dig nere, låt inte dig själv bygga upp en press du inte behöver.
Du skriver fint. Jag blir glad!
Cilla
16 oktober, 2012 at 07:12Gillar ditt inlägg.Träning är först och främst bra för måendet och hälsan:) Och man får inte glömma bort balansen mellan träning och ”utanför” träningen.
Cilla
16 oktober, 2012 at 07:12Gillar ditt inlägg.Träning är först och främst bra för måendet och hälsan:) Och man får inte glömma bort balansen mellan träning och ”utanför” träningen.
Madelene
19 oktober, 2012 at 22:22Såå fiin 😀 rätt igenom ba <3
Madelene
19 oktober, 2012 at 22:22Såå fiin 😀 rätt igenom ba <3