det där med vilodagar

Jag startar varje vecka med planen att träna veckans alla dagar.

Jag vet att många vill ha, och bestämt hävdar att man promt ska ha, en eller två inplanerade vilodagar i veckan men det är inte något som funkar för mig. Varför? Saker har en tendens att komma emellan och ja – life happens, liksom.

Däremot blir det, med några få undantag, i regel ändå ”bara” 5-6 dagar som jag tränar. Som sagt, grejer kommer i vägen och det är inget jag har några som helst problem med. Kroppen behöver vila och jag är väl medveten om att det är just under vilan som min kropp får chans att återhämta och bygga upp sig. Men jag gillar inte att planera in vilodagar, för om jag är träningssugen vill jag träna, punkt. Är jag det inte, vill jag det helt enkelt inte.

För om man planerar att träna alla dagar utom exempelvis lördag, för då ska man minsann ha vilodag, men så är man taggad och stark som hulken när man vaknar efter en sovmorgon klockan 10 i alla fall. Ska man då tvinga sig att vila, och så kommande tisdag har man planerat att träna, men måste av en eller annan orsak skippa passet – hur kul är det? Man måste jobba över, barnens barnvakt är sjuk, eller så kanske man vaknar och har noll och nada motivation eller ork? Jag skulle i alla fall förbanna min dumhet och att jag inte tränade när jag ville och kände för det (den där lördagen..), för det är ju när man känner så som träningen blir riktigt kul?!

Jag väljer att träna de dagar jag har ork och lust, tid och energi. De dagar jag inte kan, hinner eller känner för att svettas, flåsa och ta ut mig själv – ja då låter jag bli. För jag kan inte på förhand veta när jag kommer känna vad. Jag vill känna mig taggad, glad och stark när jag väl tränar, och något jag däremot vet är att jag aldrig går från gymmet och tänker ”fan, vad jag ångrar att jag gick hit” 😉