Mitt senaste inlägg väckte visst både den ena och andra åsikten hos folk, vilket jag väl egentligen tycker är bra. Jag skrev nyss ett långt inlägg där jag förtydligade att jag givetvis tycker det är skitbra med eko och närodlat. Att jag tycker allt hälsosamt är just hälsosamt om man gör det rätt. Att man absolut både får och ska vara stolt över en snygg kropp (oavsett hur den ser ut, det finns massa snygga kroppar).
Men vet ni. Jag har redan skrivit allt det. Jag har redan tagit upp vikten av balans, glädje och inre styrka hundratals gånger. Tråkigt att så många läser enbart vad de vill läsa, hittar saker att missförstå, tolka och bli provocerade av. Tar man bara bitar och fragment ur min blogg så kan man självklart få till en jävligt skruvad bild av vem jag är och vad jag står för.
Jag har enbart haft goda intentioner med denna blogg. Recepten jag delat med mig av har blivit uppskattade och jag har haft genuint roligt i köket när jag experimenterat fram dem och fotat. Texterna jag skrivit om mitt förflutna, om känslostormar och glädjetoppar, träningskärlek och soffhäng – allting har varit 110% Fanny. Ska jag vara ärlig tycker jag själv att jag betonat väldigt många gånger att bloggen är en liten del av mitt liv och att det får ni som läsare ha överseende med och respektera – och sedan kanske inte dra förhastade slutsatser.
Min poäng med föregående inlägg var i alla fall att det är tråkigt att folk verkar leva i tron att är man inte hälsosammast i världen, så kan man lika gärna låta det va. Min poäng, var att det är synd att istället för att njuta av alla fördelar med att vara hälsosam varje gång man är det, så klankar man ner på sig själv de gånger man inte är det. Min poäng, var återigen den där balansen.
Jag har ett ansvar som bloggare. Precis som alla med facebook-konton har. Precis som alla miljontals instagram-användare har. Precis som varenda en som är förälder, vän, partner eller jobbar med människor har. Precis som du som läser har. För vet du? Jag må vara skribenten här, men det är inte allt för sällan som vissa av mina skrivna ord verkar försvinna spårlöst mellan raderna när du läser. Hur är det möjligt? Jo, för att du inte tar ditt ansvar när det kommer till tolkningen. Det är ditt ansvar att förstå att en blogg är inte mer än en blogg – det är inte allt och jag som bloggare har ingen som helst plikt att berätta allt, blotta mitt liv eller att ens försvara mig när jag blir påhoppad i kommentarsfältet. För att du som läsare letat fel. Det är utmattande att få skit så ofta, när ens enda avsikt är att göra gott. Jag blir verkligen ledsen om jag påverkat negativt på något sätt, men mina intentioner har alltid varit goda. Och till mitt försvar har jag så många gånger försökt betona just detta, här i bloggen. Balans. Hitta sitt eget sätt.
För att göra det väldigt enkelt har jag bestämt mig för att ta en blogg-paus. Det är tråkigt och väldigt opassande då jag hade massa kul på g för både mig själv och bloggen. Kanske blir det av ändå, och kanske kommer jag tillbaka. Men just nu känner jag bara att den här bloggen tar mer än vad jag får tillbaka. Jag har träffat fina människor via bloggen, fått uppleva och vara med på roliga tillställningar och event, fått dela min passion för både träning och framför allt ätbara ting med likasinnade – och jag har haft himla roligt. Tack alla ni som faktiskt uppskattat mig och min blogg, alla ni som skrivit fina kommentarer och mail, som sökt upp mig ”utanför” bloggen och bara varit jättefina.
43 Kommentarer
Therese
11 februari, 2013 at 14:46Fanny! Nätet är en hård plats där allt kommenteras och ”tycks” om. Det är inte lätt att sortera och inte ta åt sig, vilket man kanske inte ens borde behöva. Jag tror och tycker mig även i kommentarerna dock se att vi är fler vänligt inställda än de som försöker hitta fel eller misstolkningar i dina inlägg. Jag har full förståelse och respekt för att du känner att det är tillräckligt nu och att du vill pausa. Ingen ska ju egentligen behöva vänja sig vid påhopp eller behöva odla pansarhud för att driva en blogg. Det är DU som bestämmer. Tack för fin inspiration och tankar i övrigt! Hoppas du kommer tillbaka så småningom..
Vilja
11 februari, 2013 at 15:13Tack för en fantastisk blogg, vackra bilder som man nästan kan känna smaken av de fina bakverken.
Jag har hämtat mycket inspiration från dina recept och styrka i vad du har berättat om din historia, att inte känna sig ensam. Jag gick ned 25 kg förra året och blev alldeles för tunn och har nu börjat bygga muskler. Blev glad när jag hittade din blogg och såg att du hade klarat även den resan!
Du har ett sunt förhållnings sätt till mat och träning, balans, det är nog svårt att vara nyttig om man inte får vara ”onyttig” och känna hur det kännas i mellan varven.
Det finns så många människor som har svårigheter i sina liv och många av dem väljer att ta ut sina negativa känslor på andra, i stället för att fråga sig var för man känner som man gör, varför man blir provocerad och sedan kanske också fråga sig vad det skulle göra för skillnad om man hasplar ur sig något out tänkt på en blogg i ett kommentars fält. Vad tror man att man skall få tillbaka?
Jag förstår dig och tycker att du gör rätt som lyssnar till vad du känner!
Hoppas att du kommer tillbaka igen, det har varit roligt att följa med dig här på bloggen.
Vänliga hälsningar
Vilja
Pia
11 februari, 2013 at 15:27Du är stark och modig. Och sund och hälsosam. Sådan bild får jag av dig. Det är så otroligt tråkigt med tråkiga kommentarer. Hur man än gör så kan man inte vara alla till lags. Så är det bara. Det finns alltid folk som stör sig på en. Det finns alltid folk som tolkar fel, eller ser fel i allt. Som blir irriterade vad man än skriver. Äter man aldrig godis så är det inte bra. Äter man ibland godis så är det inte heller bra. Hopplöst! Men vi är fler som vill väl. Det vill jag tro. Fler som peppas och inspireras av varandra. Som låter alla leva sitt liv på sitt sätt och är glada för att ha varandra.
Du inspirerar mig! Och hoppas på att pausen inte blir för lång.
Tina
11 februari, 2013 at 15:31Tråkigt att du fick så många negativa kommentarer på det förra inlägget. Tyckte att du framförde en jätteviktig synpunkt!
Hanna
11 februari, 2013 at 15:32Tack för bloggen den här tiden! Blir förbannad för att det finns så många idioter som bara är elaka och ogina.
Jag har fått så mycket av din blogg och önskar jag kunnat ge lika mycket tillbaka. Önskar att min syster följt den för jag tror hon skulle mått bra av det. Jag har inte hunnit testa alla dina recept jag skulle vilja prova, försvinner de härifrån?
Lycka till med allt, när kommer din bok? Hoppas allt blir bra och att du kommer tillbaks igen om du vill 🙂
Kram och stort tack!
Emma
11 februari, 2013 at 15:33Jag kan förstå att det är påfrestande att driva en så stor blogg som du har, att alltid göra sitt bästa för att förmedla tankar och känslor på rätt sätt men hur man än gör så finns det alltid någon som tycker att man gjort fel.
Det jag inte kan förstå är hur folk har mage att hacka och klanka ner på någon som de inte känner, som de inte har en aning om vem personen på andra sidan skärmen egentligen är.
Jag hoppas innerligt att du inte tar åt dig av all skit som slängs på dig, att du är stark och orkar komma tillbaka och dela med dig av alla fantastiska recept, tankar och din vardag, vi är trots allt mååånga som älskar dina inlägg (och dina recept) !! 🙂
Träningsglädje
11 februari, 2013 at 15:38hej fanny! det är jobbigt att sticka ut hakan och ifrågasätta. och jag vet att enstaka kritiska kommentarer tyvärr gör större intryck än många, många positiva. ditt inlägg har rört om och det är bra, det känns som att hela debatten liksom är på gång. hoppas du hittar blogglädje igen!
Energeticas
11 februari, 2013 at 15:38Det är en stor sorg att höra att du vill ta en paus från ditt bloggande för du är en otroligt inspirerande kvinna med många kloka tankar. Det som gör mig mest ledsen är att de personer som bidragit med elaka kommentarer lyckas att ”släcka den brinnande elden” men jag hoppas verkligen att den tänds snart igen och att du fortsätter att inspirera och sprida glädje, precis som du gjort hittills. Ta hand om dig!
Emma
11 februari, 2013 at 16:33Folks läsande mellan raderna kan tyvärr bli för mycket att hantera ibland. Det spelar ingen roll verkar det som hur mycket man tjatar om vad man EGENTLIGEN menar. Hoppas du får blogglusten tillbaka snart. Följer dig på ig, hoppas att du fortsätter uppdatera litegrann där iaf. 🙂 Du är grym!
Anna
11 februari, 2013 at 16:44Neeeeej det här var det helt klart dagens tråkigaste 🙁 Givetvis respekterar jag sig och ditt beslut, men måste bara säga att jag tycker det är oerhört tråkigt! Tycker du är en grym tjej, med otroligt sunda värderingar, GRYMMA recept osv! DU fick mig att få upp ögonen för bakning med sunda råvaror, och idag är det en stor del av min vardag. MASSA KRAMAR! Ta hand om dig och nära och kära.
Maria - Helt (h)ärligt!
11 februari, 2013 at 16:56Åh, jag som precis lagt till dig på Bloglovin’ efter att ha läst inlägget du skrev igår! ”Äntligen någon med en riktigt sund syn på hälsa” tänkte jag. Tyckte det inlägget var grymt bra och håller med dig om allt du skrev, både i det inlägget och i inlägget ovan (bloggar själv så förstår precis vad du pratar om). Som du säger så är det trist att folk bara läser det de vill läsa, och så fort någon bryter normen så är det inte okej… Trist att du pausar, håller tummarna för att du känner suget att komma tillbaka!
Fanny
11 februari, 2013 at 17:11Du är grym Fanny, glöm aldrig det! Du är min inspiration och förebild på vägen bort från ätstördheten. Du verkar vara en sådan stark person som tagit dig igenom så mycket men ändå lyckats hitta ditt sätt att leva och som får dig att må bra. Jag hoppas innerligt att du så småningom börjar blogga som vanligt igen men självklart ska du göra vad som känns bäst för dig.
Kramar från en annan Fanny
M
11 februari, 2013 at 18:22Jag hoppas precis som de andra som kommenterat att du är en helt fantastisk bloggerska och jag kommer faktiskt att på riktigt sakna att inte klicka in hos dig och läsa ett nytt inspirerande inlägg! Dina inlägg har varit en självhjälpsguide (och är fortfarande det) för mig från att just falla tillbaka till dåliga ”svälta-sig-själv” vanor och att för en gångs skull njuta av den där extra pizzaslicen som jag skulle fått världens ångest av för 1 år sedan. Hoppas du får en underbar paus från bloggandet, men att du snart kommer tillbaka!
Elin
11 februari, 2013 at 18:43Tråkigt, har alltid gillat din blogg!
Vickan
11 februari, 2013 at 19:02Väldigt tråkigt att du slutar med bloggen. MIG har du iaf inspirerat och jag har sett fram mot att läsa dina inlägg. Lycka till med det du tar dig för nu och hoppas innerligt att du kommer tillbaka med bloggen igen.
Jenny
11 februari, 2013 at 19:16Åh jag hoppas verkligen att du kommer tillbaka, för din blogg är en av mina största inspirationskällor! Men ibland kan det som ovan sagt vara bra att ta en paus. Fortsätt tycka och tänka, vi behöver fler som du 🙂
Kram!!
Emb
11 februari, 2013 at 19:21Väldigt tråkigt att höra. Det är lätt att endast se allt negativa som skrivs, men glöm inte att jag (och många andra) älskar din blogg. Kom tillbaka snart. Kram
Alexandra
11 februari, 2013 at 19:48Synes du klarte veldig godt å vise at det handler om balanse, så det er trist å lese at du tar deg en puase. Jeg fikk masse inspirasjon fra deg!
Annie
11 februari, 2013 at 19:49Stora kramar och ett hopp om att du snart är tillbaka. De so skriver de elaka kommentarerna har mer problem med sig själva.
Din text är klockren – även om jag passar in på en hel del av det du skrev, men jag står för det och det är huvudsaken. Din text var viktig och har rört om i grytan!
Frida
11 februari, 2013 at 20:18Hoppas du snart kommer tillbaka till bloggen och tråkigt att det alltid finns de som ska trycka nernernerner! Jag hejar på dig – din blogg är lätt min favorit (och jag läser ca 5 träningsbloggar dagligen).
P.S! Skitbra statement du gjorde i förra inlägget! Varför räcker det inte med lagom längre?
Linda
11 februari, 2013 at 20:39🙁 Du kommer fortfarande ligga kvar bland mina ”favoriter” på datorn!!
Cindy
11 februari, 2013 at 20:53Åhh vad jag blir arg!! Har nyligen hittat till din blogg och gillar den massor. Du verkar ha sunda värderingar och båda fötterna på jorden. Härliga recept och insprirerande bilder. Hoppas du hittar tillbaka till glädjen att blogga
Emelie
11 februari, 2013 at 20:56Gu va tråkigt att du väljer att ta en paus, jag ser varje dag fram emot dina inlägg. Illa att folk ska behöva slänga ur sig massa onödiga kommentarer, de kan ju välja att helt enkelt bara inte läsa bloggen om det inte passar sig. Ta hand om dig och hoppas du kommer tillbaka snart!
mammaspring
11 februari, 2013 at 21:15Så otroligt synd. Har nyss hittat din blogg och jag läser och inspireras och känner att du har väldigt sunda värderingar!
Josephine
11 februari, 2013 at 21:54Tyckte ditt förra inlägg var skitroligt, eftersom jag fattade ganska snabbt att det var skrivet med en viss ironi men ändå med en underton av ifrågasättande och allvar. Synd att inte alla fattar (/vill fatta). Vet att det är svårt att ignorera taskiga kommentarer men jag hoppas att de bleknar under din bloggpaus och att du bara kommer ihåg de snälla och konstruktiva.
Jag håller inte med om allt du skriver (rent allmänt, inte förra inlägget specifikt) men jag tycker ändå att det är intressant och inspirerande att läsa din blogg. Vore ju trist om alla var likadana och utan intresse av att vidga sina perspektiv. Hoppas du är tillbaka snart!
C
11 februari, 2013 at 21:56Fanny, strunta i de dåligt formulerade elaka kommentarerna! Det här med kommentarstroll är ju tyvärr snarare regel än undantag hos lite större bloggar. Du är bra!
emmie
11 februari, 2013 at 22:19Åh vad synd! Hittade precis hit o tänkte att här har jag min nya favorit, det är inte fy skam o ligga lite mitt emellan o vara stolt över det man åstadkommit istället för att tycka att man är dålig för att inte varje val man gör är ”rätt”. Hade dock själv inte orkat med allt näthat o kommentarer, bara av o läsa hur man klankar ner på någon utan o ha hela bilden gör mig så förbannad att jag knappt läser kommentarer mer! Hoppas dock att du börjar igen, men för din skull o ingen annans.
sanna
11 februari, 2013 at 22:36NEEEEEEEEEEEEEJJJJ!!
Helt seriöst så är du min absoluta favorit gällande bloggar om hälsa och träning!
Inte så extrem liksom.
Va fan skit i alla idioter och fortsätt blogga för alla oss som verkligen gillar och uppskattar vad du håller på med!!!!
Låt dom inte få rätt!
Jag har kvar dig som favorit och bland mina bokmärken på datorn
och räknar varje minut TILLS DU ÄR TILLBAKA IGEN!
Blocka de mönniskor som är elaka eller ngt! Bara du fortsätter…
Låter som en 14 åring som är kär i en idol,
men är faktiskt 25 år och är bara så less på att alla idioter får vinna hela tiden!
Kramar
Sanna
Jossan
11 februari, 2013 at 22:37NEEEEEEJJJJ!!
Du är ju den bästa skribenten jag vet! Flera gånger per dag kollar jag för att se om du skrivit något nytt. Respekterar såklart ditt beslut men tycker att det är riktigt tråkigt:(
N
11 februari, 2013 at 22:51Hej Fanny,
Jag blir så fruktansvärt ledsen av att du ska sluta blogga, du och din historia inspirerar mig ofantligt mycket! Tack för att du skrivit och delat med dig av hur du har tagit dig upp ur ett mörker och hittat ett sätt att leva som DU mår bra av och känner dig glad och nöjd med! Det ger mig hopp om att jag också kommer kunna hitta min balans och finna glädje i att leva! Tusen tusen tack, verkligen!
Sluta inte blogga pga vad någon annan tycker eller tänker. Det jag läser mellan dina rader är att man ska älska sig själv, lyssna på sig själv och vårda sig själv genom att göra det man tycker om och mår bra av!
Många kramar
Maria
12 februari, 2013 at 08:33Jag ville bara säga att jag är en ny följare som blev så himla glad av ditt tidigare inlägg, för det behövs Ifrågasättande, smarta kvinnor! Jag har diskuterat precis samma sak med min man, och varit förvånad över att ingen annan tagit upp ämnet. Jag klickade följ direkt, och tycker det är tråkigt att du pausar bloggen. Hoppas du hittar motivationen och lusten att komma tillbaka!
Anna Nilsson
12 februari, 2013 at 09:07Hej Fanny!
Jag vill bara säga att jag tycker det är oerhört tråkigt att du slutar blogga.
Med vänlig hälsning, Anna
Emma
12 februari, 2013 at 19:29Himla tråkigt att läsa detta Fanny! Kikade också på dina kommentarer och blev alldeles häpen hur någon kan häva ur sig såna saker! Jag hoppas att du står på dig och hittar tillbaka till bloggen snart igen – för du är verkligen grym och jag älskar dina recept och kloka ord (och det är jag inte ensam om)! Kram till dig
Louise
12 februari, 2013 at 20:52Hoppas du kommer tillbaka med dina grymma recept men du får ha det så bra så länge. Svettas, skrattas och lev! ;P
Har du instagram förresten?
sanna
13 februari, 2013 at 00:50<3<3<3<3<3
Madde
13 februari, 2013 at 09:10Åå så tråkigt, det är alltid ett sant nöje att kika in på din blogg. Du är en riktig inspirationskälla och det är tråkigt att höra att det ständigt finns människor som väljer att missförstå vad som skrivs! Jag hoppas du hittar tillbaka till lusten att blogga, jag längtar redan:) Bara så du vet så är du grym!!! Kram
Elin
13 februari, 2013 at 17:04Hej Fanny! Jag hittade inte vart man kunde skicka till din mail, så jag hoppas du ser detta här.
Jag har en PT som gett mig ett nytt kostupplägg. Det står att jag ska minska proteinhalterna och lägga till mera fetter (ägg, avokado, jordnötssmör). Jag får dock lite panik. För hon säger att jag ska ha 150g kyckling, 80g avokado, 70g råris, 150g råris. Det blir enligt mina beräkningar ca 380 kcal till lunch/middag. Förut hade jag 200g kyckling, 100g keso, 70g råris, 100g grönsak och fyllde ut med knäcke/grönsak tills 500 kcal. Nu när jag inte äter upp till 500 kcal blir det underskott. Jag ska äta 1900 kcal enligt min PT) Hon tycker att jag stressar för mycket omkring kalorier, men om jag inte äter till 500 på lunch/middag får jag ju i mig för lite, och då bryter jag väl ner kropppen?
Hon säger att det blir helt annorlunda när man lägge till en fettkälla, attt jag inte kan räkna kalorier för det är sammansättnignen som spelar roll, men det blir ju fortfarande kaloier under?
Jag har fattat att du inte räknar kcal. Och du tycker säkert att jag är ätstörd nu. Men jag vill verkligen göra rätt och få resultat. Jag betalar liksom 600 kr i månaden av mitt studebidrag.
Hur tycker du att jag ska tänka?
Är jag helt sjuk i mitt tänk?
Jag blir galen. Jag orkar inte tänka på detta.
Elin
13 februari, 2013 at 17:05Menade 150g grönsak, inte råris haha!
Mikaela
13 februari, 2013 at 19:18Jag har verkligen uppskattat din blogg och att i hemlighet ( man vill ju inte hälsohetsa ;-)) läsa om likasinnade gör att jag finner styrka och motivation. Och framför allt så är du starkt bidragande till att jag inte blir för mycket det ena eller andra och har hittat en bra balans mellan träning och mat. Jag har också erfarenhet av att ha tippat över på alla fronter och du är en inspiration att hålla mig på rätt köl. Hoppas att du känner min och andras nätkärlek och kommer tillbaka till oss. Du är viktig! <3
Nykommling
13 februari, 2013 at 23:01Nej! Lägg inte ner, jag som äntligen hittade en klok och bra blogg.
Någon
14 februari, 2013 at 01:24Vill bara säga att ditt förra inlägg var sjukt bra skrivet. Det träffade rakt i hjärtat, för jag har ångest över att jag inte är precis allt det där du radade upp. Jag kommer i alla fall sakna dina inlägg och hoppas på en kort paus
/en rosendalare
Anna
17 februari, 2013 at 12:53Hej!
Jag tycker det är synd att du tar en paus. Jag har tyckt väldigt mycket om att läsa både om dig, dina tankar och dina recept! Men jag förstår också varför du gör det, det är inte helt smärtfritt att uttrycka sig på nätet!
Kommer sakna dig och hoppas du kommer tillbaka snart 🙂
*nätkärlek*
/Anna
Hanna
23 februari, 2013 at 11:39Läste igenom de flest kommentarer på förra inlägget ch blev så förbannad!! Om man nu tycker att din blogg ät så ”dubbelmoralisk” och ”motsägelsefull” och rentav dålig behöver man ju inte gå in och läsa och framförallt inte kommentera.
Älskar din Blogg fullkomligt och blir inspirerad av alla fina bilder och läsvärda inlägg om psykisk och fysik hälsa och balans. Tack för en skitbrablogg och jag hoppas att bloggaren kommer tillbaka snart!