nuvarande träningsmotivation, och ett exempel på ryggpass

Jag skriver sällan om min träning här på bloggen. Mest för att det folk frågar om är upplägg och hur jag tränar – och sanningen är att jag har inget schema eller vidare planering alls när det kommer till träningen just nu.

Den senaste tiden har orken, energin och lusten varit rätt frånvarande.. Jag har tränat, men försökt vara snäll mot mig själv och tänka att ”lite är bättre än inget”, att vilodagar är fullständigt nödvändiga och framför allt så har jag tillåtit mig att inte tycka det är så jävla kul hela tiden. För jag vet att det är bra för mig oavsett humör, jag vet att jag mår bättre efter ett pass och jag vet att det är under sådana här perioder kontinuiteten är så viktig. För energin och lusten kommer tillbaka, och då vill jag inte behöva ”börja om”. Det är ok att inte ha gjort världens framsteg, men jag vill inte ha tappat heller.

Sedan är ju det där med träning, precis som kost, så himla individuellt. Jaja ni har hört det tusen gånger. Men vet ni, det är för att det är sant. De som tycker träning är roligt, de som får resultat, de som äter så de når sina mål och de som överlag lyckas med det de vill – vet ni deras hemlighet? De har lagt ner tid och energi på att hitta en sätt som passar just dem. Som funkar både i vardagen och när rutiner rubbas. Som är hållbart inte bara under en tuff ”satsar-period” (kalla det deff, formtoppning eller vad du nu vill) utan faktiskt på obestämt framtid.

Som sagt, jag har känt mig allt annat än motiverad den senaste tiden. Till något. Det kanske mest pga saker som tar plats i mitt huvud och liv utanför allt som rör träning och kost. Som håller mig vaken om nätterna och fullständigt suger musten ur mig 24/7. Den här bloggen skildrar inte hela mig och hela mitt liv, ni vet. Tror det tåls att påminna om ibland. Men jag har fortsatt träna, om än med ett gäng fler vilodagar och lite slappare kosthållning än vanligt. Återigen – ibland gäller det bara att hålla i, man måste inte alltid göra världens framsteg och man måste inte alltid må så himla himla bra. Om man ska vara positiv, så finns det ju inget bättre ställe att starta från än botten – härifrån kommer man bara upp!Med det sagt, jag kan ju lägga upp några pass jag kört här, då och då. Om det är av intresse. Först kan jag visa hur mitt förra ryggpass såg ut (det resulterade i en öm rygg, svider fortfarande fint i musklerna efter flera dagar + vilodag):

• 5 x 5 chins
• 5 x 5 pull ups
• 4 x 20 ”mördare” (har visat den förr, bild nedan om ni inte minns)
• 4 x 8 latsdrag, tunga (maxvikt jag orkar 8 korrekta på)
• 4 x 10 latsdrag, lätta (dryga hälften av ovanstående vikt)
• 4 x 8 rodd
• 3 x 10 enarmsrodd (dvs 6 set, 3 på var arm)

+ 1 mil på cykeln.

Det här är ovanligt ”uppdelat” för att vara jag, i vanliga fall gillar jag att supersetta, dvs varva två övningar för att hålla flåset och hjärtat igång. Detta pass supersettade jag latsdragen, dvs ett set var 8 tunga+10 lätta och sen vilade jag. Skillnaden mellan chins och pull ups, kan vi förresten också reda ut på en gång. Chins är brett grepp och pull ups smalt grepp. Chins anses överlag vara jobbigare och svårare, medan pull ups ofta sitter tidigare, även om det också är tungt. Själv har jag kommit till en liten platå gällade dem, därav dessa 5×5 (annars klarar jag 10 chins och 15 pull ups). Jag hoppas några pass med 5×5 av dem båda resulterar i ökad styrka och förhoppningsvis att jag då klarar 12 chins. Enarmsrodd kör jag på en bänk, såhär, fast jag slänger upp benet på bänken också.

Slutligen, ”mördaren”. Varför jag kallar den så? Den tar överallt och bränner fint, helt enkelt. Dagen efter får jag fortfarande träningsvärk högst upp i magen, precis under bröstkorgen, triceps, baksida axel, rygg, och ja – hela bålen är rätt himla sliten. Man startar som till vänster (jag håller alltså i ett rep att dra ner), med anspänd bål och sänkta skuldror, och så drar man ner mot först höger knä. Neutrala armbågar (inte översträckta men inte böjda). Långsamt och kontrollerat upp, för att vända och gå ner mot vänster knä. Första tio känns som piece of cake – sista 4 kräver full koncentration och all kraftansträngning man kan samla ihop.