Lite om det där med att träna till podcasts

Idag började jag helgen med en tur i den sköna vårsolen på 6,5 km (och efter en uppvärmningskilometer sprang jag faktiskt resten i ett hyggligt tempo!) ut till min mammas hus för att hämta min cykel. Känns som det är dags att ha den framme och redo nu, vårkänslor på max, visst?! Underbart!

Sara har fått mig att upptäcka podcast-världen. Jag började lyssna på Filip och Fredrik under vinterns morgonpromenader men precis som Sara säger i sin egen podcast så liksom fastnade jag inte riktigt. Vet inte varför, de är ju uppenbarligen poppis hos många (och jag gillar alla deras tv-program etc). Så jag var skeptisk till det här med podcasts och framför allt att lyssna på dem under träning – jag gillar uptempo och vi-sjunger-om-helt-orelevanta-grejer-men-får-till-hits, á la Britney Spears, Kesha och Rihanna när jag ska svettas och ta i.

Meeeen så hittade jag Kropp och själ’s podcast. Perfekt att gå till, upptäckte jag i början av veckan under en tidig morgonpromenad och idag under löpturen insåg jag att också löpningen rullar på väldigt smidigt med prat i öronen. Vilket jag verkligen inte trodde (det är liksom tillräckligt segt att springa ändå, att då inte ha jävlar-nu-kör-vi-musik-dunk i öronen trodde jag gjorde det helt omöjligt). Idag lyssnade jag på ett gammalt avsnitt om fina och fula sjukdomar, vilket var väldigt intressant och helt klart något jag kommer skriva om. Just nu hinner jag dock inte, lunchen just svald och gymmet väntar.

Idag handlar det om att fylla dagen för att inte tappa humöret. Det är ett mission. Just nu är saker tungjobbade, vardagen och livet överlag är tufft att handskas med. Jag var såhääär nära att slänga mig i soffan istället för att ta promenaden i förmiddags. Satt faktiskt på soffkanten och ba ; jahaa, varför måste jag ha cykeln just idag? Det måste jag inte. Men jag vet att jag länge velat ha den här, och jag vet att en promenad bara gör kropp och knopp gott. Och lägger jag mig i soffan blir det så jäkla motigt att komma upp igen. Det dumma är, att soffan kommer stå kvar. Den kommer locka lika mycket imorgon, och dagen efter det, och dagen efter det… promenaderna och löpturerna not so much, om jag ska gissa. Så att jag kom iväg idag, gör mig glad. Om inte annat räcker den känslan långt, just nu är varenda liten sak jag klarar av och orkar genomföra en enorm prestation. Hur vardagliga och simpla de än må vara. Om jag nu tar mig till gymmet som planerat, följt av Ica för inköp av go-grejer till en fin grillkväll senare, blir denna lördag den bästa dagen på himla himla länge. Fingers crossed!

Sist får ni ett typiskt exempel på min humor. Ha ha ha, så himla kul.