jag är också tacksam

Jojohanna har skrivit om det, Cilla med. Om tacksamhet och det där med att vi –trots svajjiga känslor ibland- har mycket att uppskatta och vara just tacksamma för.

Jag med. Och eftersom jag är all for att tala högt om sådant man tycker om, mår bra av, är tacksam för (det smittar av sig men främst så dras mer fint in i ditt liv!) så följer jag ovan nämnda tjejers direktiv och punktar upp lite finsaker jag är tacksam för. Gör det ni med, och glöm inte att även små saker är värda att både notera, ta in och känna glädje för. Det är det som är första steget! Lär vi oss se de små finsakerna, så drar vi till oss mer och större finheter… så är det. Min lista innehåller både stort och smått (utan någon som helst inbördes ordning):

• Det är äntligen riktig vår. Jag ska inte påstå att jag under sommarhalvåret spenderar vidare mycket tid ute, helt ärligt är det ingen skillnad på mängd friluftsliv här alls faktiskt, men det är faktiskt lite finare, aningens piggare och mycket gladare att se sol och blå himmel – så om det är genom fönstret 😉
• Min bok. Ja det är en enkel pdf med etiketten ’bok’. Den är inte fysisk och den kan inte köpas i bokhandeln på stan. Den är på engelska. Men för första gången på länge har jag orkat slutföra något och jag är hemskt stolt över just det – plus att jag faktiskt tycker min ebok är väldigt fin!!
• Vänner. De där riktiga, som finns kvar. Jag kan radda upp mina vänner på en hand, och ändå ha fingrar över. Kompisar och bekanta har jag så det räcker och blir över, jag är pratglad och social och har svårt att inte bonda med människor lite varstans. Men vänner, sådana som fortsätter ringa trots att jag inte gör mitt, trots att jag kanske är en rätt dålig vän tillbaka hur mycket jag än vill finnas där mer – åh I’m so blessed! Över att ha dem, vännerna.
• Min kropp. Har sagt det förr och kan säga det tusen gånger om. Hur ball är inte min kropp, liksom? Jag fortsätter fascineras över allt den överlever och klarar av…
• Den där lilla rösten långt in i mig som vägrar vara tyst. Den som varje dag det är tungt och mörkt, får mig att ändå våga hoppas på en bättre morgondag. Den där sega tanken om att det-blir-bättre. Är det inte bra, är det inte slut. Tack, rösten.

Det var lite. Småsaker, vardagligheter, saker de flesta kanske har (ja, de flesta har väl en kropp och ingen undkommer väl de olika årstiderna) – men det är också saker i alla fall jag glömmer bort ibland är så himla himla fina och bra. Tacksamhet.

Vad är ni tacksamma för? Länka mig om ni skriver om det i er blogg eller liknande så jag får läsa! Ha en fin lördag också, här skiner solen och jag är inne på kaffekopp nummer två för dagen. Snart vaken och människa :))))