Igår fick jag ett mail från min moster med två bilder från vår årliga semester nere på Österlen. Bilderna var tagna 2011 och det var första sommaren sedan min viktuppgång som jag faktiskt gick ut, träffade någon utöver min närmsta familj. Det var en väldigt bra sommar faktiskt, veckorna nere på Östenlen gjorde mycket för min pepp och motivation. Jag lärde känna många nya människor och hade väldigt kul. Ni som följer mig på Instagram har redan sett de här bilderna. När de togs, hade jag redan gått ner över 20 kilo. Önskar jag kunde gå tillbaka och ge mig själv en klapp på axeln… så duktig jag varit, och fortsatte vara!
Jag minns att det var lite obekvämt. Och jag kände mig så muppig i träningskläder. Det här var innan jag vågat mig tillbaka till gymmet så jag gick promenader och körde lite övningar på rummet, typ. Högst oavancerat. Men det räcker.
Sen hittade jag gymmet, och ja : the rest is history, så att säga. I sommar tänkte jag tillbringa en vecka eller så nere på Österlen igen; gymma med grabbarna, springa längs havet och skratta med vännerna. Denna gång inte lika obekväm. Denna gång stolt, stark och glad! (bilderna nedan: två första fr Thailand i januari, och tredje fr förra veckan)
11 Kommentarer
Åsa
15 maj, 2013 at 06:25Du är så jäkla inspirerande, fast de vet du nog redan 🙂
Ellinor
15 maj, 2013 at 06:57Det är roligt (för det mesta) att kunna se sin utveckling i det långa loppet. Att se sig själv i spegeln varje dag inger sällan någon större glädje över förändring. Allting sker ju successivt och följer man med i processen blir den inte lika tydlig. Jämför man med bilder däremot, då blir förändringarna desto tydligare.
Det är en fantastisk resa du gjort och du är reda, som du säkert vet, en stor och härlig inspirationskälla!
roethlisberger
15 maj, 2013 at 19:36Tack fina du! Håller helt med dig, ångrar nu i efterhand att jag inte tog fler bilder att nu kalla ”då”, men dååå var man ju inte lika sugen på att plåta kroppshyddan direkt, haha. Idag hade det varit kul att ha lite bilder i arkivet att jämföra med för att se framgången! Kram
Carro
15 maj, 2013 at 10:33Snyggt jobbat!
Emelie
15 maj, 2013 at 14:17Jag ville bara skriva och tacka för en grym inspiration. Dina inlägg håller alltid hög kvalitet som får mig att tänka till. Jag älskar att läsa om kost och träning men du skriver även om så mycket mer, går in på djupet om diverse olika ämnen och att mycket handlar om vad som pågår i huvudet; varför man gör som man gör och tänker som man gör.
Att du även delar med dig av så otroligt många recept helt gratis är jag även extremt tacksam för. Jag skall köpa din e-bok för att stödja dig så du kan fortsätta med det du gör, det du älskar.
roethlisberger
15 maj, 2013 at 19:34tack så hemskt mycket för dina fina ord, de värmer!! Det gör mig glad om jag kan få någon att ”tänka till”, att jag formulerar mig så pass vettigt och bra 🙂 öka medvetenheten lite.
Det skulle göra mig väldigt glad om du köpte boken, såklart! Och precis som du säger hänger min framtid m matlagning/bak/recept-skapande lite ihop med huruvida folk ”stödjer” processen med att köpa boken osvosv.. så om du bestämmer dig för att göra det – tack så hemskt mycket!!
Kram
Emelie
16 maj, 2013 at 09:17Hej igen,
Nu har jag köpt din e-bok och ser fram emot allt spännande jag kan baka! Tack än en gång för allt du delar med dig av, såväl tankar som recept! 🙂
Emelie
23 maj, 2013 at 10:38Hur får jag boken? Har kvitto men förstår inte riktigt hur jag skall få boken? 🙂
roethlisberger
23 maj, 2013 at 10:55det är en ebok, så du får den direkt i telefon/dator/padda – var du nu väljer att ha den 🙂
Karin
16 maj, 2013 at 05:11Hej!
Jag tycker det är skrämmande att du tycker att första bilden visar på någon form av övervikt samt att du kallar den kroppen för kroppshyddan.
roethlisberger
16 maj, 2013 at 07:19ja alltså en ”kroppshydda” har vi väl alla, oavsett hur den ser ut..? Sedan var jag fortfarande inte i form här, när dessa bilder togs, det kan ingen påstå. Men nej, jag var inte fet (det var jag däremot 20 kilo tidigare) men det påstår jag väl inte heller..? Sen att jag inte trivdes, är en annan sak, och precis som alla andra har jag ju rätt att ”ändra det” då också 🙂