Man tänker att alla redan vet. Jag visste. Men man tror ju att man ska ”komma undan”. Att det är något ”alla andra” dras med, och själv slinker man emellan och är regelns undantag.
Men hörrni, ska ni ner i vikt – ta det i någorlunda tempo. Inte för snabbt. Huden hänger inte alltid med. Nog för att jag inte ser direkt fladdrig ut, men i vissa vinklar och i vissa positioner hänger och veckas saker inte riktigt som jag skulle önska. Jag är inte bitter, hellre den här huden än fläsket som fanns där innan liksom. Men såhär i efterhand hade jag kanske valt att gå ner långsammare istället för att rasa 36 kilo på mindre än ett år. Men men! Jag kan vinka med magen, hur många kan det? En dag fyller hudvecken säkert en fiffig funktion!
11 Kommentarer
Wici
19 maj, 2013 at 10:15Det fiffiga med vecken är att de är där för att påminna dig om hur fantastiskt duktig och inspirerande du är! 🙂
Anna
19 maj, 2013 at 12:16Hej, har länge följt dig, gillar din sida.
Det här är den bästa bilden du publicerat, för det är sådär man ser ut, om man varit lite större eller burit ett barn eller två, men det är så sällan man får se de där bilderna. Jag kämpar så mycket med att acceptera att min mage inte kommer kunna bli helt platt och slät igen, jag närmar mig att det känns ok. Jag närmar mig att det viktigaste är inte hur platt magen är utan hur det känns i själen… Tack för en bild av verkligheten!
Milla
19 maj, 2013 at 18:11TACK snälla du för att du tog dig mod till att posta hur din mage ser ut! Det är så himla lätt att dras med i ens egna vision om vad som är ”perfekt” att man glömmer hur långt man har kommit och vilka framsteg man har gjort. Istället fokuserar man bara på det som inte matchar ens ”dröm-kropp”. Jag har gått ner mycket i vikt och har en hel del kvar, jag inser redan nu att jag aldrig kommer få den där kroppen jag drömt om. Jag har helt enkelt inte dom förutsättningarna. Istället försöker jag sakta men säkert att skola om mig, ändra fokus. Tänka mer på hur det känns att vara stark. Hur mycket mer jag orkar. Vad mycket bättre maten smakar. Ja, det finns ju miljoner med saker som har blivit så mycket bättre, så vad gör det om jag inte når fram till en yttre fantasi när allt det andra slår fantasin med hästlängder!
▲▼Emma▼▲
19 maj, 2013 at 20:14Under det senaste 1,5 året har jag blivit ortoligt lat och även lagt på mig några kilo som jag skulle vilja bli av med.
Men kommer aldrig igång på riktigt. Jag börjar men slutar sedan efter två tre gånger.. Några tips på rolig träning eller tips för att hålla glöden uppe för träningen?
Kram
roethlisberger
20 maj, 2013 at 11:52i början kanske man inte tycker det är så kul, främst för att det är mest JOBBIGT och man liksom inte ser ”resultat” direkt. Det där alla träningsfrälsta snackar om, ”känslan efteråt” (man är typ död? vaddå skönt, liksom), kroppens förändring osv.. SÅ, det bästa tipset jag kan ge är faktiskt att se LÅNGT fram i tiden. Vad skulle du säga är en rimlig tid för någon att nå det mål du tex har (gå ner x kilon, forma om ditten eller datten, förbättra konditionen – vad det nu är).. ett år? ok, säg ett år. Det är ofta en rimlig tidsgräns. Föreställ dig målet, och tänk att ju fler småmynt du sparar – desto större än slutsumman. En krona o här och där känns som ingenting, men kan bli flera hundra efter ett år. SÅ, med det menar jag – träna så mycket och ofta du orkar, vill, hinner och har lust till. Just träningen är inte allt. De dagar du inte orkar/vill/hinner – lägg istället extra fokus på kosten. Sköter du kosten en dag då du ”bara latat dig” har du inget förlorat ändå, bara vunnet! Vilket i sin tur ofta peppar till fortsatt pepp, så man kanske orkar/vill/tar sig tid att träna följande dag istället… förstår du hur jag menar? Det handlar inte bara om träning och att röra sig hela tiden massa massa. Framgång är att få flera små delar att samspela, och i början får kanske en dag ha ett fokus – inte allt samtidigt 🙂 lycka till, kram!
Fia
20 maj, 2013 at 08:56Hur gjorde du för att gå ner så mkt på ett år? 🙂
roethlisberger
20 maj, 2013 at 11:29jag skrev precis att det inte är bra. Vilket jag skrivit flera gånger förut – det är inte hälsosamt ur något perspektiv. Inte som jag gjorde eller hur nån gör, kroppen gillar inte att rasa (framför allt inte om man går fr övervikt till väldigt smal, en annan sak om man väger 200+ och går ner 50 kilo snabbt.. då klarar den det bättre). Så, jag kommer aldrig varken i detalj berätta eller tipsa om ”hur jag gjorde”, utöver att jag helt enkelt förbrukade mer energi än vad jag tog in 🙂
Fia
21 maj, 2013 at 19:32Jag var mest nyfiken, har själv gått ner 35kg fast på betydligt längre tid, det är bara det sista som ska bort nu 🙂
roethlisberger
22 maj, 2013 at 06:06I see, då är du vettigare än mig då! 😉 bra jobbat, vilket slit! 🙂 och sista biten klarar du garanterat också!
Sanna Backman
20 maj, 2013 at 13:19Du rockar! Älskar hur öppen du är. Det är allt jag ville säga 🙂
Kram fina
Cilla
21 maj, 2013 at 15:30Underbart inlägg! Går man ner snabbt i vikt så blir det precis så där. Det finns ju en baksida med allt och precis som du skriver är det inte helt bra att rasa i vikt. Man måste ju låta kroppen hänga med på något sätt. Jag har gått ner i vikt snabbt en gång och ja, min hud var väl ganska slapp på vissa delar på kroppen. Den här gången när jag har försökt att forma min kropp har jag fokuserat på att det ska f ta lite tid. Fett fick bli muskler och jag hade inga ambitioner på att bli av med min ”övervikt” alltför fort. Jag har helt klart fluff att putsa på men jag gör det i min takt och lyssnar på min kropp. Det är väl tur att man blir klokare med åren 😉
Det där med att fokusera på en sak i taget är ju viktigt. Ibland glömmer vi bort att det är kroppen som sätter reglerna.