jan 2013 vs jan 2014

Igår var jag åter på det liiilla lilla gymmet i byn, och efter en liten tur på cykeln med bra musik i öronen var humöret på topp igen. Ett favoritpass i form av armdöd blev valet för dagen, och åh – det är alltid lika roligt att köra biceps och triceps!

När jag ändå fokuserade på just armarna noterade jag en stor ökning. Lustigt hur det nästan kan gå en obemärkt förbi, men jag antar att det är för att man dagligen ser sig själv och skillnaden från dag till dag är, eh, typ ingen alls. Men år till år, däremot! Jag rotade fram en bild från ganska exakt ett år sedan, första veckan i januari 2013, och jämförde. Absolut, inte exakt samma vinkel och ljus och bla bla. Men hallå ändå liksom : skillnad! Mellan dessa bilder lyckades jag dessutom gå ner ett par kilon, för att sedan gå upp dem igen. Jag fick också ett återfall i depressionen och har ägnat större delen av året att kräva min rätt i det inte alltid så pålitliga ”system” vi har i Sverige. Jag vågar mig nog påstå att jag under slutet av år 2013 inte bara gått upp vikten igen (och ökat i styrka brutalt), utan nu känner jag mig även starkare mentalt. Nu är jag redo. Bring it on, 2014!Ps, brudar, ni som inte ”kan” gå upp i vikt ”hur mycket ni än äter”… sluta bara. Oavsett hur mycket du äter – går du inte upp/blir starkare äter du för lite. Tuff skit, ät mer. Sluta springa på band, köra crosstrainer och hålla på. Kör ”snabb” styrketräning istället så får du med hjärtat och flåset ändå. Dvs vila kortare tid eller supersetta eller liknande. Alla kan gå upp i vikt. Precis som alla kan gå ner. Lyckas man inte är det för att man inte hittat sitt sätt, alternativt inte vågar köra fullt ut. Det är inte din kropp som är fucked up eller världen som är orättvis. KÖR BA.