Pannbenet är vår starkaste muskel – när vi lär oss hur det tränas

Minns ni att jag för några veckor sedan skrev om att jag i sex veckors tid skulle följa ett tränings”schema” med fokus på marklyft och maxstyrka?

Hur har jag då klarat av att följa detta schema, undrar ni förstås nu. Jag med min adhd-hjärna som typ går i tusen bitar bara av tanken på planering och struktur. Jo men tackar som frågar, det har faktiskt gått riktigt bra! Det kan jag alltså konstatera lätt förvånad, för jag har som sagt varit lite orolig att ett schema skulle bidra till prestationsångest och allmän motivationssvacka. Men, med nu snart fem veckor genomförda kan jag summera de senaste veckorna och dess träning med orden: hur himla roligt som helst, riktigt utmanande, och väldigt nyttigt!

Målet är alltså att nästa fredag marka 110 kilo, och det tror jag kommer gå bra. De här veckorna har den svåraste utmaningen varit att inte alltid ta ”så mycket jag orkar”, utan det har mest varit många lyft på 80% . Jag passade därför på att helt sluta använda bälte och remmar, och det i sin tur har lett till ökad stabilitet och bålstyrka.

Jag gick in i det hela med tron att jag i resterande övningar skulle stå rätt still i utvecklingen, dvs att jag i basövningarna (vilket är vad jag nästan uteslutande tränar, jag kör faktiskt nästan bara chins, dips, knäböj och bänk + mark då) inte direkt skulle bli starkare. Målet var väl snarare att bibehålla den styrka jag hade i de muskelgrupperna. Men nu efter dryga fyra veckor genomförda, har jag tagit personbästa i samtliga nämnda övningar.

Jag bänkade igår 5×5 på en vikt jag en gång tidigare klarat en måttlig stabil tvåa på. Förra veckan gjorde jag chins med 15 kilo hängande runt midjan, och dips orkade jag 4×8 med 5 extra kilon. I knäböj klarade jag 5×5 på en vikt jag visserligen orkat tidigare, men absolut inte fem femmor! Det är för kickar likt dessa jag älskar styrketräning. Jag kan med handen på hjärtat säga att passen de senaste veckorna har varit bland de roligaste jag någonsin kört, jag har nog aldrig så ivrigt gått till gymmet – eller lämnat det så lyckligt. Varenda pass har varit ett rent nöje!

Ibland tänker jag på hur pannbenet är en muskel. Kanske rent utav den allra viktigaste och starkaste – om man lär sig träna den rätt. När dessa sex veckor är över tror jag nog att just pannbenet är vad som stärkts mest. Inget slår känslan av att klara av något man inte trodde man skulle klara.

Det här är för övrigt en av bilderna som togs när jag plåtades för W-sportswear för några veckor sedan. Kanske inte min absoluta favorit bland de alla, men jag har inte fått klartecken att publicera dem alla än… och åh som jag älskar dessa kläder! Så värda varenda krona och jag har redan två par (identiska). Folket på gymmet lär ju tycka jag är världens äckligaste brud som går i samma kläder hela tiden, haha, även om jag faktiskt varvar de två paren jag har..