Äntligen är hon hemma, min fina lilla tigerhund! Hon är en amstaff, heter Nala och är så himla go. Jag hämtade henne igår eftermiddag och vi bara mös mest hela kvällen. Mycket nytt för henne att ta in såklart, och det är så roligt att se henne upptäcka världen. I det stora hela är hon både orädd och lugn – hittills är det bara dörröppningar som är lite läskiga att gå igenom, och dörrmattor är mest ofantligt märkliga (så vi går givetvis runt dem istället för över).
Idag har vi varit uppe sedan 06 och fortsatt utforska nya livet. Efter frukost åkte vi ut till mitt barndomshem och familjen för att låta Nala springa och leka i lövhögarna ihop med familjens hund Istra. De funkade superbra ihop och det var en väldig fart på dem båda där de skuttade bland löven i nästan en halvtimme. Just nu sover hon middag nergosad i en enorm filt i mitt knä, och när hon vaknar tänkte jag ta henne till djuraffären så hon får välja ut någon skoj leksak. För just nu är hon lite väl förtjust i min matta och fransarna på den…
3 Kommentarer
Andrea Bernfalk
22 oktober, 2016 at 12:59Hej!
Vilken bedårande liten bebis! Det enda jag skulle vilja säga är att inte gå för fort fram. Jag antar du köpt henne från en kennel och därmed är ca 8 veckor just nu? Det är superspännande att få hem en valp och det är också jätteviktigt att socialisera dem tidigt för att de inte ska få beteendeproblem. Däremot är det en stor omställning för dem att lämna sin mamma och sin kull vilket i sin tur skapar en stor stress hos djuret. Jag hoppas att du inte håller det här tempot utan ger valpen lugn och ro att lära känna dig och sitt nya hem. Fokusera i stället på lugna stunder hemma för att lära henne att slappna av i hemma miljö, korta sessioner med klickerträning för att trötta ut huvudet och väääääldigt lite motion. Att leka i 30 minuter med en vuxen hund är faktiskt inte att rekommendera för en valp, 10 minuter, om ens det, räcker. Sen med det sagt, jag vet inte vad du har för personer med hundvana runt omkring dig eller hur ni ser på hundsyn. Detta är mina ”two cents” baserat på ett blogginlägg av en kvinna jag beundrar.
Jag menar inte att sträcka pekpinnar, men jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att kräva för mycket av en valp. Jag har en 1.5 års Amstaff pojk själv som jag i mina sämsta stunder tänkt att jag inte ska behålla. Sen med tanke på mattan och fransarna, det blir bättre. Men jag hörde av en tjej som hade en amstaff att runt år 2 slutar de bita på allt. Så det är bara att hålla ut och ta bort allt som är kärt. Lite bitterspray funkar också.
Massa kramar (från en amstaff-mamma vars bäddmadrass är mindre hel sen bebisen kom)
/Andrea
Fanny Roethlisberger
22 oktober, 2016 at 15:05Hej Andrea! Jag förstår och uppskattar välmeningen i din kommentar, inga konstigheter 🙂
Jag skulle nog våga påstå att jag har god hundvana, då jag är uppväxt med två veterinär-föräldrar i hem med hund/hundar, och genom åren har de båda fött upp flertalet valpkullar. Jag är således väl medveten om att en valp (hon är 9 veckor nu) inte ska ”rastas” i den bemärkelsen, och utöver besöket hos min mor har vi bara varit ute och kissat. Kanske var det slarvigt uttryckt av mig där gällande besöket och uteleken, för det var givetvis inte ”fysisk aktivitet” i 30 minuter. Jag tog först ut henne själv och visade henne löven osv, lugnt och fint liksom. Sedan hämtade vi mammas hund och lät dem lugnt hälsa och ”känna på varandra”. De skuttade och busade ett tag och sedan gick vi in. Kollade inte på klockan och kanske var 30 minuter att ta i.
Att vi åkte på en extra utflykt till djuraffären var enbart för leksakernas skull och jag såg att affären var stängd imorgon så ville hinna köpa något hon gillade redan idag. Nu har hon gosat fint hela eftermiddagen med sina nya leksaker/mjukisdjur och jag upplever helt klart att det gör henne både lugn och bekväm här i nya hemmamiljön.
Så, jag förstår att du menar väl och inte vill tillrättavisa på något sätt. Men tja, jag har sedan jag flyttade hemifrån för 6 år sedan sett fram emot och längtat efter att ha hund igen, men valt att avvakta just för att jag vet vad det innebär.
Och ang ”bit-eriet” är hon faktiskt helt ointresserad av allt. Mattan har hon inte varit och nafsat i sedan vi kom hem med hennes nya leksaker och mjukisdjur. Den lilla ”nojjan” för dörrar har också redan gått över och hon är överhuvudtaget väldigt lugn och verkar tillfreds med sitt nya hem 🙂
Andrea Bernfalk
22 oktober, 2016 at 22:04Hej igen!
Misstänkte att det var så att jag reagerade i onödan 🙂 Jag känner ju inte dig men har uppfattat dig som en väldigt sansad person och det är skönt att veta att du också har kött på benen som ny hundägare. Något jag själv i ärlighetens namn inte hade och det kanske var därför jag reagerade som jag gjorde (typ ÅH NEJ GUD GÖR INTE SAMMA MISSTAG SOM MIG!!!!!!). Kul iaf att hon verkar ha bott in sig hos dig och trivs bra 🙂 Jag önskar er många glada år tillsammans och att jag kan få följa dem via din blogg. Du är en stor inspiration hos mig redan som kvinna så jag ser fram emot att få inspireras av dig som hundmamma också!
/Andrea