Mat som lagar sig själv. Vi fick till en supersmarrig lördagslunch, och det i princip helt utan ansträngning. Det enda jag gjorde var att krydda 500g frysta quornbitar med kryddmixen Jamaican Jerk från Santa Maria, och skjutsa in i ugnen på 200 grader i 12 minuter. Under tiden de tillagades skar jag sallad och avokado. Sen kunde vi äta tacos! För i samma serie som kryddmixen finns små kokos & peppar-tortillas och mangosås. Supergott! (PS: Jocke förstod inte att han åt vego förrän jag berättade. Han sa att det ”smakade ju precis som kyckling”. Såhär mina vänner, lurar man i barn vegokäk. Barn och sambos. Det finns fler likheter dem emellan än en kanske kan tro :))))
Bebismys! Jocke har blivit morbror, och igår spenderade vi två timmar i varm kvällssol med den här lilla killen. Herregud bebisar alltså, jag kan ägna timmar och åter timmar åt att bara TITTA. Alla borde överlag hänga mer med bebisar. Bebisar och hundar. Det finns få saker som påminner en så bra om vad som är viktigt i livet, som bebisar och hundar. Nuet.
Hundpromenix i varm sol. Nala är den största Drama Queen jag mött. När hon blir svartsjuk på att jag och Jocke pussas kommer hon och lägger sig ovanpå oss och sticker in huvudet mellan våra. När vi har fräckheten att äta utan att bjuda henne sätter hon sig i kökshörnet och ylar tyst, samtidigt som hon sneglar bort mot oss för att invänta reaktion. När vi är ute och hon inte alls vill lämna kompisarna i hundhagen, ja då gör hon som på bilden här; hon faller dramatiskt omkull och spelar död. Det är en rad moment i akten; först går hon allt långsammare… sen åker rumpan i backen… sen så glider frambenen fram… och slutligen faller hon dramatiskt åt sidan, som om hon skulle spela död. Det hela utförs med stadig ögonkontakt med mig. Jag ska minsann veta hur hon lider, stackarn.
Summa summarum: snabbmat is the shit, bebisar är som balsam för själens kluvna toppar, och Nala förgyller mitt liv på så många sätt varje dag. Hade jag kunnat hade jag klonat henne och gett er varsin egen liten Nalis.
Inga kommentarer