Studier och helgnöjen

Förra veckan var officiellt min första vecka ”åter i skolbänken”. Jag var väldigt nervös inför att börja studera igen. Det var så många år sedan jag pluggade och på den tiden var livet så annorlunda. Till att börja med var jag odiagnostiserad och helt ovetandes om min problematik; jag fick alltid högsta betyg men helt ärligt vet jag knappt hur. Jag har aldrig pluggat-pluggat, eller vad jag ska säga. Suttit hemma och läst på, liksom. Aldrig. Min hjärna är snabb och det är på gott och ont. Det låter kanske som en självklarhet att det skulle vara något positivt men ibland ställer det till det mer än gör nytta. Jag blir lätt rastlös, ser inte ”poängen” med en uppgift och har då svårt att motivera mig att göra den alls. Nu har jag diagnoserna och medicinerna och de hjälper mig givetvis enormt (även om problematiken är densamma) men samtidigt innehåller vardagen helt andra saker än för tio år sedan. Nu har jag ett hushåll och husdjur att ta hand om. För mig kan det vissa dagar vara allt jag med nöd och näppe klarar av.

Jag var helt enkelt skitnervös. Visste inte vad jag skulle vänta mig. Min första kurs heter ”Ledarskap och Organisation” och jag hade egentligen ingen aning om någonting. Till att börja med visste jag inte kursen eller uppgifterna var upplagda, har en svårt att plugga överhuvudtaget är det extra svårt att göra det på egen hand. Jag visste inte hur mycket tid som skulle gå åt, eller energi för den delen. Det största orosmolnet var hur ska jag få ihop vardagen? Det är mitt största problem nästan oavsett vad jag gör. Pusslet. Få ordning och reda i skallen. Planera. Strukturera. Allt det där alla andra gör utan att tänka på det kräver extremt mycket tankeverksamhet och energi för mig.

Hur som helst; det har nog gått rätt bra. Jag har absolut ingen struktur eller vettig planering, men de timmar jag suttit har räckt för att jag ska ligga två och en halv vecka före i schemat och jag känner mig lite lugnare nu. Kursen är intressant och mitt största problem är egentligen att ta uppgifterna på allvar, inte bara sucka inombords och tänka ”men åååh det är ju så självklara saker, palla skriva ett utförligt svar på varför”. Jag blir galen på min skalle och mitt bristande tålamod. Menmen, än så länge är jag optimistisk.

---

Eftersom jag ligger bra till med plugget kunde jag ta ledigt hela helgen och ägna mig åt annat, vilket var precis vad jag gjorde! Såhär har min helg sett ut;

FREDAG — förmiddagspromenad i strålande sol med mina två vilddjur, lite målande, en inställd lektion i skolan (för lite extra poäng läser jag en kurs parallellt som har lärarledda lektioner på plats i skolan) gav mig tid för ett träningspass och slutligen cyklade jag över till en kompis för grillmiddag på takterrassen. Avslutade kvällen gjorde vi hemma hos mig med några omgångar kubb, sommarkänslan var med andra ord maxad!

Parantes i sammanhanget; vi måste slagit något slags rekord i antal såser till middagen. Vi var 6 personer och jag tror vi hade 8 eller 9 olika såser. Mitt bidrag var dessa tre nyheter från Johnnys;

LÖRDAG — medan jag var på grillmiddag var J på aw med jobbet, så i lördags var vi båda trötta efter fredagens nöjen. Vi tog en lugn morgon, promenerade runt ån med hundarna och sedan bara slappade vi. Jag målade och åt godis och resten av familjen sov. Bra så.

SÖNDAG — energin någorlunda tillbaka och söndagen fylldes med lite av varje; skogstur, träning och städning.

---

Men det här med plugg och studier hörrni. Är ni ”utbildade”? Har ni erfarenhet av att studera med någon form av diagnoser/problematik? Jag tar tacksamt emot alla typer av tips och råd på denna front!! Vill verkligen klara av att genomföra och slutföra denna gång.