det där med alkohol och barn och högtider…

Jag fick en del kommentarer kring min syn på alkohol, barn och högtider. Många positiva och några mindre positiva. Eftersom jag tycker det är ett både intressant och viktigt ämne att ta upp, vill jag skriva några rader till om det. Alkohol, och våra vanor kring den, påverkar vår hälsa i stor utsträckning så jag tycker det är väl motiverat.

”Det är sånt tänk och snack som fått sverige att bli besatta av att dricka sig fulla vid fest och högtider. Nej jag tycker svenskar borde försöka ändra tänket och bli mer som i medelhavet. Alkohol och framförallt vin är en del utav vardagen och folk super sig inte redlösa. De är nöjda och glada med ett glas till middagen. Man njuter av ett glas precis som man njuter av maten. De har ett sunt förhållande till alkohol och inte ett sjukt förhållningssätt som största delen av sverige verkar ha!”

För det första är jag halv-Schweizare och har kvar hela familjen på min pappas sida där, så jag har vistats mycket i både Schweiz och länderna runt om (bla Frankrike, Italien, Österrike och Tyskland). Så hur kulturen och alkoholvanorna ser ut där är jag mycket väl medveten om, och har upplevt själv. Det är en stor skillnad mellan dessa länder och norden när det kommer till hur man dricker och då hur mycket. Man dricker ett glas vin till middagen även om det kanske är onsdag och jobb nästa dag. Man super sig inte redlös för att fira att det äntligen är helg. Man ser helt enkelt alkoholhaltiga drycker som något som förhöjer maten. Så ja absolut, om man enbart ser till dessa punkter är det ett sundare synsätt på alkohol.

Det som folk verkar glömma, eller väljer att glömma, är att alkohol är inte hälsosamt. Kroppen och psyket klarar av en hel del, vissa mer andra mindre, men det är inte bra för någon. Att något inte är direkt ohälsosamt gör det inte hälsosamt. Ett glas vin mitt i veckan (eller under helgen, för den delen) skadar förmodligen ingen. Men inte får det någon att leva längre heller. Eller bli friskare. Eller må bättre. Och det lär definitivt inte ut något vettigt till våra barn. Så att det skulle vara bra på något vis, kan vi ju stryka direkt.

Alkohol har funnits väldigt länge. Det är också varför det är lagligt. Jag vågar nog påstå att hade alkohol kommit idag, hade det inte varit lagligt. Det finns väldigt mycket forskning (och en dos sunt förnuft) som visar att vi påverkas av alkohol. Det är inte för intet som gränsen för rattfylleri är 0,2 promille. Det är givetvis också så att man inte känner sig lika påverkad som man är, det är trots allt just därför folk sätter sig i bilen efter några glas vin och tror att det är lugnt. Jag tror (tack och lov) att de flesta har vett nog att inte bli superpackade på exempelvis julafton med tio barn i rummet, det är inte det jag hävdar att ”folk i Sverige gör”, liksom. För det handlar inte om att man spyr, slår ner folk eller beter sig illa – det handlar om att barn kan tycka att det är obehagligt när deras föräldrar förändras, på ett sätt som (framför allt för ett barn) är svårt att ta på och förklara. Det bara är annorlunda, mamma eller pappa är annorlunda.

Jag tycker inte man kan försvara alkoholkonsumtion med ord om att man ska ”dricka med sunt förnuft”. För det sundaste valet är att avstå. Jag är inte nykterist, men kanske näst intill. Jag har inte heller sagt att alla ska avstå alltid. Däremot tycker jag inte att man ska dricka (inte ens en öl) med barn närvarande, punkt. Och jag tycker definitivt inte att desperata jämförelser med andra länder/kulturer eller ologiska argument om ”lagom” tar oss någon vart i en vettig diskussion heller. Bara för att någon annan också gör fel blir det inte plötsligt rätt, liksom. Det är världens konstigaste argumenttyp.

Det är egentligen ganska enkelt. Vill man dricka alkohol är jag all for it. Så länge det inte går ut över någon annan. Som med det mesta – valet är fritt. Väljer man däremot att skaffa barn, så väljer man att vara förälder, och då går allt man gör ut över någon annan, man påverkar konstant. Så vill man då vara en vettig förälder, så dricker man inte med barn närvarande. För det, det signalerar en enda sak : att det är okej att dricka alkohol. Barn uppfattar inte ”ett glas är okej”, de uppfattar bara ”okej”.

Vill också avsluta med några ord om länderna söderut, där man har lite annorlunda alkoholvanor. Jag kan intyga att även om man där får köra bil efter en ”någorlunda torr” nyårsafton, även om de där delar en flaska vin mitt i veckan, även om alkohol där inte ses som något man blir full på utan en måltidsdryck som förhöjer matens smak – så påverkas människorna likadant där. Jag är nog ganska övertygad om att alkoholhalten i blodet stiger i ungefär samma takt vare sig du är italienare eller svensk. Faktiskt. Och barn i ett land där allt ovanstående är vardag (som jag alltså själv varit) tycker också att det är jobbigt när de vuxna blir lite mer högljudda, ouppmärksamma och… annorlunda. Som 6-7-8-åring kan man inte riktigt sätta ord på vad som förändras eller vad som är fel, men märker man det? Ja. Tänk för det gör man. Man behöver inte se sin farsa däcka i trappen för att märka att han druckit alkohol. Det märks långt, långt tidigare, och det är det jag talar om här.