Risgrynsgröt, soliga promenader och extended family — julen 2022

Vi inledde julafton som sig bör med risgrynsgröt och tända ljus, medan Rut tog sovmorgon och låg och snarkade i sovrummet.

Efter frukost rörde vi oss ut, Rut fick välja väg och ville som alltid att gå längs gågatan i stan. Vi var i princip ensamma ute, och det var så vackert med snön som glittrade i solen som gick upp över de tomma gatorna.

Medan Rut värmde upp sig efter promenaden bytte jag om och tog mig till gymmet för en snabbt markpass. Det stod 8×8 på 80kg på dagens schema och det kändes alldeles lagom en dag som igår.

Sedan tog jag mig hem för en dusch och ombyte, innan jag körde och hämtade familjen från Ukraina, låt oss kalla dem A med barn. Jag har inte skrivit eller uppdaterat så mycket om dem efter att vi kom till Sverige, och det har varit ett medvetet val. Men jag får frågor ibland om vad som ”hände” med dem och svaret är att jag, såklart, har fortsatt hjälpa dem. Men allt behöver liksom inte postas i sociala medier… Vi pratar de flesta dagar och ses ofta, och nu när det närmade sig jul frågade jag dem om de ville komma och fira svensk julafton med mig och min familj. Vilket de ville, så när jag plockat upp dem igår fortsatte vi ut till min mamma. Jag har inte så stor familj utan det var min mamma, hennes man och min lillebror, plus vår ”extended family” i form av A och hennes två barn nu då.

Jag tyckte om A och barnen direkt jag träffade dem. Jag har tänkt mycket modet som krävts av mamma A för att inte bara möta upp en främmande kvinna (jag) i Polen, utan sedan också sätta sig i hennes bil med sina barn och följa med till ett helt nytt land. Hon, de, måste varit så rädd. Jag kan inte ens föreställa mig. Men jag har gjort mitt bästa för att välkomna dem, och få dem att känna sig trygga. Och idag har vi en så fin relation, och jag tycker verkligen om dem jättemycket allihop. Att ha med dem på julafton kändes verkligen bara helt rätt.

Vi såg Kalle Anka, eller rättare sagt: Rut ockuperade soffan och hon såg nyfiket på Kalle Anka, medan vi andra människor satt på golvet runt bordet och åt pepparkakor och lussebullar och drack glögg och julmust. Det var mysigt. Sedan tog vi en promenad med hundarna innan det var dags att börja plocka fram all julmat. Runt 18 högg vi in och våra gäster verkade uppskatta både mat och dryck, själv njöt jag ärligt talat mest av sällskapet. Så fint att få spendera tid med människor man tycker så mycket om.

På tal om människor man tycker om fick vi äntligen till en ny bild på mig och min lillebror ihop. Det var väl typ 10 år sedan sist, minst. Det skiljer 6 år mellan oss och jag har en hel del skuldkänslor över att jag tog så mycket plats under tonåren, när jag blev sjuk och alla mest var oroliga över mig. Det skapade nog också en distans mellan oss, dels för åldersskillnaden men inte minst det faktum att jag lekte farligt nära döden medan han började upptäcka livet. Det smärtar mig att han inte hade sin syster under dessa år. Han är en av de smartaste jag vet, och garanterat snällaste.

När vi ätit klart av julmaten dukade vi undan och ställde fram det vi i min skånska familj kallar ”gottebord”. Helt enkelt ett julbord nr 2 bestående av godis av olika slag. Sedan åt vi godis och öppnade lite paket, pratade och skrattade och bara mös. Framåt 22 var vi trötta allihopa så jag, A och barnen rullade tillbaka till Uppsala.

Rut slocknade ungefär sekunden vi kom innanför dörren, och strax därefter somnade även jag. Det blev en fin julafton. Jag har alltid lite blandade känslor inför jul, då långt ifrån alla års julafton varit såhär mysig och fin för mig. Men i år blev det riktigt fint.