Den senaste tiden har jag funderat en del på det här med att blogga. Man faller ju i någon form av fack, förr eller senare. Om man inte själv väljer ett, så uppfattar läsaren det den läser på ett visst sätt och placerar in skribenten i ett fack. Plötsligt tillhör inte bara min blogg en kategori, utan även jag.
Under mitt senaste läkarbesök, som egentligen bara är en snabb hej-hur-funkar-medicinen-okej-nytt-recept-träff, så råkade jag nämna bloggen. Minns inte ens varför eller hur den kom på tal, men det gjorde den och läkaren frågade vad det var för blogg. Jag tänkte mig inte för och sa spontant ”tja, den handlar väl mest om tankar och funderingar kring hälsa, mat och träning. Om att våga prata om psykisk och fysisk hälsa och ohälsa, och att se sambandet”. Vilket jag såklart fortfarande står för och absolut menar. Men jag förstod i samma andetag som orden lämnade min munn, att läkaren såklart skulle tycka det lät märkligt. Någon som söker hjälp för psykisk dåligt mående driver en blogg om hälsa? Hyckleri.
Men jag tycker inte det är fel. Dubbelmoral. ”Att inte leva som jag lär”. Jag har aldrig påstått mig vara varken ett ideal eller ”det rätta”. Jag har heller aldrig påstått att jag vet eller att jag är mer än någon annan. Däremot, anser jag att kommunikation är nyckeln till ett lyckligare, sundare, friskare och rikare samhälle. Och då ska inte bara de som passar en viss mall föra konversationen, av två skäl : för det första har vi alla väldigt olika syn på rätt och fel osv osv, det vet vi. Men sedan är det ju också så att alla, oavsett tillstånd och mående, är vi en del av världen vi lever i. Jag tar upp lika mycket plats som vem som helst annars, och jag har samma rättigheter. Till exempel får också jag skriva en blogg. Om hälsa. För jag tror att kommunikationen vi för här (det är ju trots allt inte bara jag som hänger här, ni driver denna blogg lika mycket som jag gör!) är ett väldigt bra exempel på att tillsammans är man mindre ensam. Och det är en av de stora orsakerna till att jag bloggar.
Men jag vet inte, vad tycker ni? Är gränsen mellan hälsa och ohälsa så tydlig? För jag tycker inte det, jag tycker tvärt om att den är väldigt blurrig. Och framför allt, så rör den sig. Den är aldrig den samma och det är ju inte vi heller. Vi har inte tydliga linjer, kanter och gränser och vi måste inte passa in i någon bestämd mall. Det är det fina ; vi är i ett förändringsläge där vi växer och omformas konstant. Vår hälsa också. Och ohälsa. Så vad är skillnaden, nu igen?
Inga kommentarer