Visa vecken, part 2

Alltså, igen : ingen bild visar ”allround”. Sociala medier med bloggar och instagram är fantastiskt på så många sätt, men det är viktigt att man kommer ihåg att människorna bakom är så mycket mer än bilderna de postar, orden de skriver och ämnena de tar upp.

Jag försöker vara ”real” och visa hela mig i den utsträckning man kan såhär i cyberrymden. Det är därför jag inte bara snackar tuffa träningspass, sockerfritt godis och finheter om världens skönhet. Det är därför jag även skriver om dåliga dagar (alla har dem. Jo, alla.) och problem i samhället när det kommer till synen på psykisk sjukdom. Det är därför jag aldrig nämner kaloriinnehåll, ger er mått på ”lagom mängd att äta” eller över huvudtaget pekar ut ätbart som nyttigt/onyttigt. För så ser ju inte verkligheten ut, den är inte så svartvit som en blogg/instagram lätt kan få den att verka.

Och mitt uppe i vardagen hinner många nog inte alltid reflektera över det, hinner inte stanna och tänka efter att vänta vad exakt är det jag vill inspireras/motiveras av nu? även om de flesta nog redan vet detta. För ibland snurrar jorden lite för snabbt, och man påverkas faktiskt väldigt mycket helt omedvetet.

Jag har skrivit om det här förut, men lite påminnelse skadar inte. Efter att ha pendlat upp och ner mellan 40kg och 90, för att idag stå rätt stadigt på 65-70, så finns det fortfarande saker som avslöjar min historia. Tex att om jag (av någon konstig orsak) nyper tag och drar lite på magen så liksom följer den med. Hud, som inte hängt med i alla svängar och alltid kommer vara lite ”slapp”. Stör mig inte alls utan jag fnittrar mest åt det om jag ska vara ärlig, men jag tycker ändå det är viktigt att visa även dem. Visa vecken.

Jag är jättestolt över min resa och precis som jag har synliga ärr på armarna så är också denna hud bevis på vad jag tagit mig genom, vad som gjort mig till vem jag är idag.

Ja. Ovan på bild är längst till höger dagens status vad gäller fysik. Nedan på bild vad som finns också, även om jag såklart inte går runt och drar eller krullar magen på daglig basis. Det är bara en mysig liten reminder när jag ibland glömmer resan jag har bakom mig och vad jag åstadkommit. Jag har även lärt mig skapa rätt imponerande ljudeffekter med dem – det blir ju vad man gör det till, liksom!