Igår var jag och ett gäng andra träningsglada ute på Wenngarn Sportcenter för att fira gymmets 1 årsdag. För att citera en rad i inbjudan; ”tanken är att vi träningsnördar skall träffas och träna tillsammans för att sedan äta pizza i vår nyöppnade restaurang Dammstugan (balans i livet)”. Ja, där har vi ett av skälen att jag gillar dem så mycket, Martin och Jennifer och resten av gänget ute på Wenngarn – balans i livet. Träningsglädje & Matkärlek.
Min plan var att köra ett lätt pass, fokusera på rehab och kanske nöta lite teknik i böjen.. Det var länge sedan jag körde chins så det beslöt jag fick bli uppvärmning, och planen var 5×5 exentriska chins med kroppsvikt bara. Meeeen, så blev det inte riktigt. För sen kom Danijela och plötsligt var det jag som hakat på hennes tunga chinspass. Två timmar senare var det två svettiga & trötta, men himla glada, nya vänner som lämnade sportcentret.
Det var flera månader sedan jag körde viktade chins, och de senaste veckorna har jag knappt vågat göra några chins alls pga smärtan i axeln/bröstet. Låt mig säga såhär; jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på när jag entusiastiskt tackade ja till träningssällskapet och ett pass ihop…
Danijela är en sådan där människa jag bara diggade direkt. När hon sa att hon var nästan dubbelt så många år fyllda som jag låg väl min haka någonstans nere på golvet och gapade förvånat, för det tror man inte när man ser denna powerkvinna. Förutom att hon är 40+ och tvåbarnsmamma, är hon även licensierad personlig tränare, gruppträningsinstruktör och coach, tävlar själv i både Athletic fitness och Bodyfitness, och så har hon bland annat drivit ett boxningsgym i Sydney, Australien (klart hon har, liksom)…
Chins, var det alltså. Väldigt många chins. Efter ett gäng uppvärmningsset med kroppsvikt trappade vi upp med ökande vikter, och siktade på 10+ set i pyramid. Det vill säga vi ökade vikten 4-5 gånger, körde några set svintungt och så trappade vi neråt igen för att slutligen pumpa ut det sista i oviktade chins. Det roliga med att köra ihop med någon, som är snäppet vassare än en själv, är att man pushar sig mer än vanligt. Jag vill minnas att jag tidigare klarat ca en halv chin med 15 extra kilo, men igår körde jag tre set med 20kg, 2-3 reps i varje set. Alltså: väldigt tungt – och väldigt roligt!
Efter en timme slitandes i chinsstången körde vi roddar och latsdrag och sen, sen var vi banne mig klara. Idag, ja idag känns min övre rygg som en enda klump. Det är så roligt, för att inte tala om nyttigt, att variera sin träning och som jag gjorde igår bara låta någon annan dirigera lite. Eller vad tycker du? Tränar du oftast själv eller med någon?
Inga kommentarer