För att upprepa det jag skrev på min instagram häromdagen; Progression kan och bör mätas på många olika sätt. När det gäller träning, handlar det inte bara om att ”flytta vikt X från A till B”, inte heller handlar det om antalet kilo lyfta. Om vi enbart mäter våra framsteg i hur mycket extern vikt att vi kan förflytta, är det enda vi i själva verket gör att begränsa våra möjligheter att utvecklas.
Som jag skrivit om tidigare har jag själv den senaste tiden ändrat fokus rätt ordentligt när det kommer till hur jag ”mäter” min utveckling. Det jag idag fokuserar på är främst två saker;
- Jag vill vara närvarande genom hela rörelsen och ha kontroll på genomförandet, oavsett vikt. Det är tyvärr ganska vanligt att folk gör en övning, istället för att utföra en rörelse. Skillnaden blir som mest påtaglig dagen då olyckan inträffar, vilket ju är för sent.
- Jag är uppmärksam på små ting och detaljer, saker som att ”dagens samtliga repetitioner kändes bra och jag hade kontroll hela vägen igenom mina set”, även om jag kanske redan veckan innan genomförde exakt lika många repetitioner, men känslan bara var bra under hälften av dem.
Med det sagt så jo, självklart gillar jag fortfarande att mäta progression genom att svart på vitt orka lyfta mer än tidigare. Jag säger inte att det inte är ett sätt (ibland mer eller mindre bra) att mäta sin progression – jag säger bara att det finns fler sätt att göra det på.
sommaren -12 // hösten -15 // våren -16
För att ge ett exempel: ovan ser ni tre bilder från när jag knäböjer och det var när jag såg bild 1 jag insåg att jag skulle ”ta tag i” mina böj. Sedan tog det mig ytterligare 3 år innan jag faktiskt gjorde det, MEN när jag väl gjorde det, när jag väl började fokusera på helheten och själva rörelsen med de olika avgörande faktorerna i en korrekt utförd böj, så har progressionen verkligen tagit fart.
Vad gäller kilon lassade på stången har jag skyndat långsamt (började med enbart stången) och det är egentligen först den senaste månaden jag börjat trappa upp mot vikter som faktiskt är lite utmanande, för rörelsen har varit utmanande hela tiden. Därför har jag alltså ”tvingats” ändra fokus från att mäta progression i antal kilon, till att hitta den i andra former.
En av sakerna jag introducerade tidigt i hela det här ”börja om med böjen-projektet” var ryckböj (overhead squat på engelska) och ett tydligt exempel på progression är ju det faktum att vikten jag i höstas hade på ryggen i klassiska back squats idag är den vikt jag håller över huvudet och reppar med i OHS. Hade jag enbart mätt antalet kilon lyfta hade jag med andra ord stått still i progression. Men utöver det faktum att jag själv känner stor skillnad i bålstyrka, stabilitet, kontroll, rörlighet osv osv så vågar jag nog påstå att också progressionen man ser är rätt… påtaglig.
våren -15 || dec -15 || våren -16
SAMLADE TIPS PÅ ÄMNET
Den hemsida jag alltid rekommenderar när det kommer till guider, förklaringar och artiklar är styrkelabbet. Börja förslagsvis med att läsa om hur du lär dig utföra knäböj och fortsätt sedan grotta i allt det informativa och användbara innehåll Daniel genom åren publicerat.
…och på tal om styrkelabbet och knäböj – jag har redan tidigare tipsat om Daniel och Philips podcast (Styrkelabbet Podcast) och för den som vill höra killarna snacka just böj finns både avsnitt nummer 5 som heter ”Hur ska du knäböja för bäst resultat?” och det senaste avsnittet, nummer 16, som heter ”På djupet med knäböj – så fixar du bäst teknik för dig”
Min lilla mini-serie här i bloggen om just knäböj (del 1 – del 2 – del 3 – del 4 – del 5– del 6)
Jag har även skrivit lite om ryckböj/OHS och pistols. På instagram har jag lagt upp en video med de rörlighetsövningar jag gör dagligen, och i vintras när jag mös omkring här hemma iklädd Crafts underställ passade jag också på att visa er två favoriter för rörligheten.