No filters needed, så att säga.
Denna lördagsmiddag var precis som en lördagsmiddag ska vara. Honung/citron-marinerad lax i folie med rödlök och haricots verts, med vitlök/persilja-pumpa som fick grillas bredvid laxen i ugnen. Tända ljus på det och så jublade smaklökarna!
Min dag började efter på tok för få timmars sömn då det var kondition som stod på schemat imorse. Det har blivit dåligt med flåsträning de senaste veckorna, har varit 1 max 2 pass i veckan, vilket i och för sig är 1-2 pass mer i veckan än typ, under hela mitt liv hittills 😉 så det duger bra för mig minsann. Sedan finfrukost, en liten utflykt på det och så ett kort pass på gymmet. Nu sitter jag trött i soffan och ska snart börja med middag.
Jag fick en kommentar som jag tänkte besvara snabbt;
”Hej! Måste bara säga att du har galet snygga armar och rygg. Jag tänkte fråga om du kan skriva om hur en typisk “matdag” för dig ser ut?
Jag vill själv få mer synliga och såklart större muskler – särskilt på överkroppen, så några tips på övningar skulle inte heller sitta helt fel! 🙂”
Först och främst, tack! Just armarna (framför allt axlarna) var lite utav mitt problem-område ett tag. Jag tyckte liksom inte att de hängde med. Därför la jag in ett axelpass i mitt träningsschema och det var nog riktigt bra för jag känner mig både starkare och fastare i axlarna (och armarna) nu. Angående träning och övningar så har jag fått frågan förr och tänkte skriva om hur jag tränar, vilka pass och hur ofta etc. Så det kommer 🙂 över till maten, så ser det väl rätt olika ut, men i regel blir det frukost, lunch, mellis, middag, kvällsmål. Såhär kan det se ut:
Frukost: Gröt (havregryn, chiafrön + ev. krydda), med proteinfluff och frukt/bär. Ibland hackar jag i en halv proteinbar också för att få lite tuggmotstånd.
Lunch: Sallad med spenat, grönsaker, frukt och fetaost, en klick keso och ev. någon rest (exempelvis veggo-bullar, kyckling el. liknande). Har jag tränat under förmiddagen dricker jag i regel en shake också.
Mellanmål: Naturell riskaka med cream cheese, jordnötssmör och skivad frukt.
Middag: Basen är alltid någon proteinkälla (kyckling, fisk, nötfärs) med en stor sallad. Tillbehör varierar, ibland sötpotatis, fylld svamp, grönsakslåda i ugn, gratäng…
Kvällsmål: En skål med fluff eller glass, gärna toppat med jordnötssmör.
Övrigt: Jag dricker kaffe till frukost, mellis och ibland en kopp efter middagen. Då med en skvätt mjölk och jag bara måste (…) ha en ruta (eller två eller tre) choklad till. Blir jag hungrig mellan målen äter jag, såklart. Typ frukt, nötter, en kaka, en riskaka.. vad som nu finns tillgängligt. Utöver maten och kaffet får jag i mig en himla massa glas vatten och en hel del saft (fun light).
Andra dagar, kan vara helt annorlunda. Typ brunch vid 11, sen lunch och så ett maxmål eller kanske en fin pizza man plockar upp på vägen hem efter en välfylld söndagseftermiddag. Givetvis följs det av en påse godis i soffan, för det är där man spenderar resten av kvällen, långt upp i hörnet under den gosigaste filten man har.
Idag försöker jag varken tappa eller öka i vikt, den diffar lite upp lite ned hela tiden, så som det ofta gör för oss flickor (underbart). Och jag tycker det absolut viktigaste när det kommer till kost och hur vi väljer att äta, är att allt ska göra gott. Gott för kroppen (näringsrikt) eller gott för själen (njut! Ha för guds skull inte ångest, släng inte i dig maten – njut). Ska man göra en liten utsvävning från sin ordinarie kosthållning så ska man givetvis välja det absolut godaste man vet, inte det ”nyttigaste”. Man ska inte äta gotte för att vara nyttig, utan för att det är gott. Så skippa lightglassen om du heller äter B&J, gör det inte gott för kroppen, låt då själen njuta till 110% !!
Nä, allt detta snack om mat gjorde mig hungrig 😉 blir att ställa sig i köket och fixa i ordning middagen nu med andra ord. Trevlig kväll!
Det är förmodligen kalasfint att flasha en tvättbräda till mage på stranden till sommaren, och det är säkert asnice att ha två runda skinkor att skaka på de mörka dansgolven om helgerna fram tills dess. Men mest, så vill jag bli stark (se stark ut) för att det är så jag känner mig (well, at times.. going for always, though!) inombords. Har jag en starkare kropp, är jag övertygad om att mitt inre blir starkare också, jag växer mentalt av att växa fysiskt. Jag säger ju det – allt hänger ihop, kropp och knopp. Det enda vi egentligen behöver göra, är att fatta det. Fatta grejen, liksom. Då blir saker och ting genast mycket lättare, får mening och så småning om är vi det vi vill vara. Inifrån och ut.
När man får spontant fikabesök gäller det att ha ett recept på lager som går snabbare än snabbast att slänga ihop och duka fram. Jag slängde just ihop denna skönhet (detta recept, men körde på blåbär, citron och extra kokosflakes denna gång) och köket luktar nu ljuvligt!
Andra januari och det nya året är igång. Mitt gym var stängt igår och därför var det idag alla nya ansikten poppade upp bland maskiner och löpband, vissa på hugget och med jävlar anamma i ögonen – andra med aningens besvärade blickar och man kunde riktigt se hur de förbannade sig själva över de vinpåverkade löftena som hasplades ut vid tolvslaget under nyårsnatten. Det är väl för lustigt det där med nyårslöften och hur folk behöver ett årsskifte för att tro på förändring. Jag vill bara krama allihopa och säga att kraften ligger inte i ett datum, en viss tidpunkt eller omständigheter kring oss – den finns i oss.
… orsaken att jag inte gör det, kramar och delar ut visdomsord likt dessa, är givetvis att det inte tas emot lika förtjust som jag delar ut dem. Så jag har valt att respektera nyårslöftena (och trängseln på gymmet som kommer med den..) för det är trots allt försök. Jag uppmuntrar alla som försöker, börjar om, tar sig upp och aldrig ger upp, oavsett tidpunkt och tillvägagångs sätt. Det tog mig många många försök innan jag lämnade botten på riktigt. Det är väl snarare ofta än sällan som man inte kommer hela vägen på första försöket. Och då är det okej att vara lite trasig. Gråta eller skrika eller bara stänga av helt ett tag. Någon gång går det vägen. Någon gång bär vingarna och kanske behöver vi ”misslyckas” ett par gånger för att kunna uppskatta och verkligen se den gång vi sedan istället lyckas. Hm, jo, det tror jag allt.
Hur som helst, jag vill att vi alla tänker på en grej. För jag vet att många av er som läser sedan länge tränar regelbundet och lever hälsosamt. Kanske svär ni också i smyg över hetsen på gymmet, suckar över fåniga diet-statusar på facebook och blir smått galna på alla dessa förvandlingar som utlovas till höger och vänster runt er. Det är förståeligt, plötsligt ska alla göra det ni kämpat med, levt efter och försvarat (för ohja, övriga delen av året är man ju manisk och knäpp som hänger på gymmet!) men samtidigt – vi vet ingenting om alla dessa människor. Kanske har kvinnan som går i långsam takt på löpbandet precis fått grönt att röra på sig efter en komplicerad operation. Eller den överviktiga mannen som svettas redan när han kliver in genom dörren, han kanske har förlorat både fru och barn och sedan dess inte orkat bry sig, om någonting. Och de spinkiga tjejerna som irrar runt bland hantlarna lika vilsna som ett gäng hönor på hönsgården, de kanske har fått order om att börja bygga muskler av sina läkare, för att inte gå itu.
Kan vi inte bara alla lova att inte döma. Nu såhär i efterhand kan jag ju bara tänka mig vad folk tänkte om mig när jag återvände till gymmet då för 1,5 år sedan. 90 pannor och alltid i oversize:ade t-shirts, för att jag inte kunde ha något annat. Ett flås knappt en sköldpadda skulle avundas och styrka mindre än de söta pensionärernas. Vad tänkte folk om mig då? Att jag var patetisk som trodde att jag skulle kunna, kunna någonting? Att jag väl kunde börja med att äta mindre godis först, kanske? Jag hoppas, att de tänkte så som jag tänker idag när jag ser en svagare länk på gymmet – jag blir så fruktansvärt imponerad. Av viljan, tron och styrkan som de besitter. Om ett år kanske det är den där kvinnan, den där mannen eller de spinkiga tjejerna som står jämte dig vid bänkpressen, eller som springer om dig ute i löpspåret. Då skulle du vara imponerad, visst? Var det redan nu, tänk hur många som faktiskt vågar. Vågar gå utanför sin comfort-zone och in på gymmet. För dig kanske det är vardag och en livsstil redan nu och sedan länge, men för alla dem som levt annorlunda är det en stor grej bara att våga bryta mönster. Enligt mig, är den brytningen värd alla applåder i världen, och första steget mot något ingen av oss vet vart det leder.
Så, istället för att himla med ögonen åt det fullproppade gymmet nu kommande veckor, så går vi in med ett stort leende och en lika stor dos ödmjukhet gentemot alla dessa nya ansikten. Ok, deal?! Om inte för alla duktiga nybörjares skull, så för din egen – positiv energi utåt gynnar också dig själv, inåt, i allra högsta grad!
Efter en ofantligt lugn och skön vilodag igår som bestod av just vila vila vila och slö slö slö var det idag riktigt kul att komma till gymmet igen. Benen har av olika skäl inte fått köra så hårt på senaste tid, så det fick bli en dryg timmes tung styrka innan jag vinglade ut på trötta ben och med en härlig känsla i hela kroppen.
Idag hade jag förberett så att middagen var redo för ugn direkt jag kom hem, det är verkligen smidigt och trots lite tid (och kurrande mage) får man i sig bra och god mat snabbt efter träning, inte bara det första man hittar ät-redo i kylen. Det blev en gratäng med lite rester från kylen (jag gillar att slänga ner alla möjliga överblivna grejer i en form, göra någon typ av sås och hälla över innan det får ”gojsa ihop sig” i ugnen en sväng) av rätticka och morot, och till den en ny favvo: gyllene veggo-bollar. Också lite utav ett rest-ihopsläng som blev väldigt lyckat. Vegetariskt kan vara så himla gott, det är bara fantasin som tryter ibland, men jag försöker få in lite fler vegetariska rätter i middagssmenyn (99% av mina luncher är redan veg).
För 10-15 bollar (beror givetvis helt på hur stora du gör dem):
3 dl kikärtor (en normal burk)
1,5 dl majs
1/2 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk färsk basilika
1,5 msk fiberhusk
2 msk pofiber
salt och peppar
Mixa allt utom fiberhusk och pofiber med stavmixer, strö sedan sistnämnda över degen och knåda ihop för hand. Rulla till bollar och låt stå i kylen ett tag, gärna i några timmar (exempelvis medan du dammsuger eller hänger på gymmet. I did!). Lägg dem sedan på ett galler ovanpå en plåt och grilla på så sätt i ugnen på 200 grader i ca 15-20 minuter. De blir härligt knapriga och krispiga utanpå, och mjuka inuti. YUM YUM sa det och schwops! – så var de borta från tallriken!
Jaha, då har vi glidit över då. Över till 2013. Jag har alltid tyckt att det är så himla roligt att kunna säga sådär ”ses nästa år!” den sista december. Ja, och så lättroad kan jag vara ja. Ha. Så jag passade givetvis på att säga så igår.
Förutom att säga sådär (och asflabba inombords för att det var så himla skoj sagt) så hängde jag i en del i köket igår. Det var där, och det var på Ica. För igår var en sådan där dag när man liksom skrev upp hälften man skulle handla, glömde det viktigaste av allt (för det skrev man ju alltså inte upp, då det var typ huvudingridienser och ja – självklara.) och så fick det bli tre turer till affären ändå. Jävla tur att jag skrev den där listan ändå. HURSOMHELST, så lagades det mat igår. Mest förbereddes det mat ; det hackades, skars, frästes, blandades, bakades i ugn, kokades… och lite dukning på det. Lite ”röjj-undan-allt-skräp-typ-längst-in-i-skåpet”-städande i köket osv.. Fick en liten paus då huvudet rensades på gymmet.
Det viktigaste med ett nyårsfirande är väl ändå att ha trevligt. Att liksom avsluta året värdigt. Mitt år har som tidigare nämnt inneburit mycket nytt och jag har träffat en hel del nya människor. Därför passade det ju alldeles utmärkt att också de sista timmarna av året tillbringades med tre av årets ”nykomlingar”. Fina människor jag väldigt gärna sett äntrat mitt liv lite tidigare, men nu i alla fall hittat himla rätt. Fyra personer var vi alltså (en väldigt lagom skara människor att laga tre-rätters till, måste jag säga) och allting kändes väldigt lagom. Lagom stort och lagom seriöst firande, lagom mycket mat och lagom festligt. Lagom mycket deep-talk varvat med lagom mycket fnitter och skoj. Vi hade det väldigt trevligt och jag är väldigt väldigt nöjd med avslutet på 2012 och starten på 2013!
Nå. Nu till maten. Förrätten var en simpel, kall tallrik med avocado, räkor och avocado/wasabi-kräm, toppat med granatäpple. Till huvudrätt åt vi ugnsbakad kyckling med världens bästa citron/basilika-sås och baugette (att suga upp såsen med. För tro mig, man vill typ slicka tallriken. Och på en tillställning likt nyår gör man givetvis inte det. Ingen förutom jag. Jag får, för jag är kocken) och till det en sallad i regnbågens alla färger. Efterrätten, var återigen ett vågat drag från min sida. Huvudrätten har jag gjort många gånger förr, så det var ett säkert kort, men recept på efterrätten skissade jag ihop på morgonen. Och jag ville göra någpt smyg-healthy, såklart. Så jag slängde i lite quinoa. Och skippade sockret. Och råkade visst skapa min nya favorit-chokladbakelse. Woops och way to go, me!
Tyvärr blev frostingen inte vad jag tänkt. Konsistens-mässigt alltså, för smaken blev insane. Perfektion. Men på tok för rinnig och lös. Så det var här Ica fick besökas en tredje gång, och philadelphia inhandlas. Man hade säkert kunna rädda den på bättre sätt (hade jag haft tiden hade jag gjort om den helt, och då dubblat mängden kokosolja. Då hade den under stelning förmodligen blivit perfekt fast och fin) men nu fick det bli såhär. Och det blev himla himla bra ändå faktiskt! Kakan kan man antingen gör som en stor, men då krävs det att man har två lika stora bakformar. Vilket inte jag har, utan jag gjorde muffins som jag sedan vände upp och ned, skar bort den ojämna ”toppen” på och delade i två lika tjocka lager. På så vis fick jag portions-storlek direkt. Gör man en stor kaka bör man dock grädda de två lagerna i varsin form, istället för att skära upp dem efter gräddning.
Den här kakan är fyllig men ändå perfekt saftig, och alldeles underbart chokladig. God att äta precis som den är, men smakar som allra bäst med tillhörande hallon-frosting. Alla tummar upp från min (och mina gästers) sida!
Kakan:
0,8 dl quinoa, okokt
2 dl vatten
4 msk mjölk
1 ägg
2 äggvitor
0,5 tsk vaniljpulver
(knappt) 1 dl smält kokosolja
1,8 dl socker/sötning (brunt)
1,2 dl kakao
0,75 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
1/4 tsk havssalt
Frosting:
1 liten burk fullfet kokosmjölk (165 ml)
4 msk agavesirap
2,5 tsk arrowrot
0,5 msk vatten
0,5 dl smält kokosolja (som sagt, dubbla!!)
0,5 tsk vaniljpulver
4 msk hallon (om du använder frysta, se till att tina dem)
–> Om du som jag får en för lös frosting, se till att ha ett paket cream cheese hemma. Blanda då ut frostingen med det tills önskad konsistens uppnås. Låt stå kallt innan ”bakelse-byggande”. Jag fick i princip köra 50/50 frosting/cream cheese.
Gör såhär:
Börja med frostingen : i en medelstor kastrull, kombinera kokosmjölk och agave. Koka på medelvärme, vispa kontinuerligt tills det kommer till att koka.
Under tiden, i en liten skål (eller smidigast är det kanske i ett glas), blanda arrowrot och vatten. Lägg till i kastrullen och fortsätt att vispa frostingen tills den tjocknat (ca 1 minut). Ta bort från värmen och tillsätt långsamt kokosolja. Häll sedan frosting-blandningen, vaniljpulver och hallon i en mixer. Mixa tills du har en slät smet, häll smeten i en glas-burk och låt svalna på diskbänken innan du ställer in den i kylskåpet för att ”frosta till sig” helt. 2 timmar bör du ge den i alla fall.
Sen går du över till kakan. I en medelstor kastrull, koka upp quinoa och vatten under lock. När den kokat upp, sänk värmen direkt och låt sjuda i 10 minuter. Ta bort från värmen (fortfarande täckt) och låt stå i 10 minuter till. ”Fluffa” med gaffel och ställ åt sidan. Under tiden, värm ugnen till 175 grader.
Mixa mjölk och ägg. Tillsätt den kokta quinoan (det borde vara knappa 3 dl), och kokosolja. Blanda så gott det går, quinoan ska helst ”försvinna”.
I en stor skål, vispa ihop socker/sötning, kakaopulver, bakpulver, bikarbonat, vaniljpulver och salt. Tillsätt innehållet i mixern och blanda med en stavmixer eller stor slev. Om du gör en stor kaka, dela upp smeten jämnt mellan de två formarna (som du fettat och klätt med bakplåtspapper) och grädda i mitten av ugnen i nånstans mellan 30-50 minuter, skulle jag gissa. Testa som vanligt med tandpetare eller prov-sticka, den ska inte vara kladdig. Gör du muffins, som jag gjorde, räcker 13 minuter (plusminus beroende på ugn).
Låt kak-bottnen svalna helt innan du antingen skär lager av dina muffins, eller bara bygger kaka. Jag gjorde kakan på morgonen och byggde först efter middagen, precis innan vi skulle äta. Då vispade jag upp lika delar frosting och cream cheese, bredde på ett lager mellan chokladkakorna, och så runt hela kalaset, givetvis. Toppade gjorde jag med hallon som jag mosat med en gaffel. En väldigt god och en väldigt uppskattad efterrätt – och ett värdigt avslut på mitt fina bak-år!