Uncategorized

Det finns en enda sak, som om vi äter, gör oss överviktiga, sjuka och olyckliga.

Efter att ha skummat igenom kommentarerna till Emmas inlägg om kolhydrater vill jag ungefär dra ner rullgardinen och kasta in handduken. Forever. Herregud. Jag är så in i bomben trött på den här diskussionen, trött på att få frågan ”vad äter du Fanny? HUR äter du? Vad äter du INTE?” . För jag är trött på att svara mat, är vad jag äter. Och lite annat. Mest äter jag saker jag gillar, typ.

Något som gjorde mig ledsen var denna kommentar, som sorgligt nog var den vettigaste av alla:

”Min tanke om kolhydrater är att jag med ätstörning aldrig kommer kunna bli frisk när dom som är ”frisk” hetsar kring mat som dom gör. Ibland käns det som att dom är sjukare än jag. Mat är mat, inget är något som dödar dig om du äter det ibland (ja undantaget om du är riktigt allergisk) och visst ska man vara noga och äta nyttigt för optimalt mående men jag känner mest att jag blir rädd av folk runt omkring mig.”

Så tror jag många med ätstörningar tänker under sjukdomstiden, men för mig blev det ännu mer uppenbart (och näst intill absurt att inse) först när jag var frisk. Att herregud gemene man är ju betydligt sjukare är jag någonsin var?! Det tycker jag fortfarande, och det är helt klart baksidan av den rådande ”hälso-trenden” – folk är medvetna på ett helt nytt sätt. Eller försöker i alla fall vara, antar jag att man bör säga. Var och varannan kotte är expert. Framför allt tror skrämmande många att det som funkade för en själv, direkt måste vara det rätta. ”Det funkade ju”. Alltså, har vi inte kommit längre, på riktigt?! Tänk vad enkelt allt varit om alla bara funkade likadant. Om det inte var så att det hela är betydligt mer komplext och att vi inte bara är en kropp som ska fyllas med lagom mängd energi och så rullar vi på till nästa mack för nästa tankning.

Vad ska man äta då?! Härom veckan stod jag i säkert en halvtimme och försökte förklara för en bekant på gymmet varför jag äter ”vanliga sötsaker” så ofta när jag verkar gilla hälsosam mat. Hela frågeställningen gjorde mig så paff och jag blev så ledsen. Herregud varför måste det vara antingen eller?! Jag gillar ju både ”hälsosamma” måltider och näringsfattiga chokladkakor. Så jag väljer inte. Äntligen äntligen har jag insett att jag inte måste.

Saken är. Det finns EN enda sak, som om vi äter, gör oss överviktiga, sjuka och olyckliga. EN ENDA SAK. Vet ni vad? För mycket. Boven är INTE ett enskilt livsmedel. Det är INTE några gram hit eller dit. Det är INTE enstaka tillfällen eller måltider eller omständigheter. Det är för mycket.

Framför allt, är jag rätt himla övertygad om att ångesten och all tid och energi som läggs på att tänka på vad man inte ska/får/borde äta, skadar och sliter betydligt mer än vad ett eventuellt intag av något klassat ”ohälsosamt” någonsin kan göra.

kanelmandlar

Du kanske gillar

212 Kommentarer

  • Svara
    Linda
    6 mars, 2015 at 15:52
    • Svara
      Axel
      12 mars, 2015 at 05:57

      Jättebra skrivet och precis som du skriver är det först och främst mängden som är viktig. Blir galen varje gång folk sitter och diskuterar all mat som är super farlig som självutnämnda experter och om man inte håller med är man dum i huvudet.

    • Svara
      David Näringsfysiolog
      13 mars, 2015 at 13:21

      Mycket bra skrivet, hälsa handlar om balans. Balanserad vikt, balans mellan träning och återhämtning, balanserad tarmflora, en vettig balans mellan nyttigt och gott å ena sidan och onyttigt men supergott å andra sidan. Vill man må bra, låt 70% av allt du stoppar i dig vara hälsosammast tänkbara, resten vad du känner för. Vill du komma i ditt livs form, höj siffran till 90 procent men det finns aldrig någon anledning att bli totalitär hälsofascist. Hälsa blir ohälsosamt när det skapar ångest och ohälsosamma saker som inte är gott är inte värt det. ..

      • Svara
        Thomas
        16 mars, 2015 at 09:22

        Instämmer med föregående talare, mycket bra skrivet! Är man inte atlet eller tränar väldigt mycket så duger väl devisen kalorier in minus kalorier ut. Äter man 2000kcal och gör av med 2500kcal så får kroppen hitta de sista 500 någon annanstans. På samma sätt blir det om man äter 3000kcal och gör av med 2500kcal – 500kcal som kroppen lägger på sig.

        (Jag vet att alla fungerar olika och har olika behov, men det är en tumregel.)

        Återigen, grymt bra skrivet.

  • Svara
    Linda
    6 mars, 2015 at 15:52
    • Svara
      Axel
      12 mars, 2015 at 05:57

      Jättebra skrivet och precis som du skriver är det först och främst mängden som är viktig. Blir galen varje gång folk sitter och diskuterar all mat som är super farlig som självutnämnda experter och om man inte håller med är man dum i huvudet.

    • Svara
      David Näringsfysiolog
      13 mars, 2015 at 13:21

      Mycket bra skrivet, hälsa handlar om balans. Balanserad vikt, balans mellan träning och återhämtning, balanserad tarmflora, en vettig balans mellan nyttigt och gott å ena sidan och onyttigt men supergott å andra sidan. Vill man må bra, låt 70% av allt du stoppar i dig vara hälsosammast tänkbara, resten vad du känner för. Vill du komma i ditt livs form, höj siffran till 90 procent men det finns aldrig någon anledning att bli totalitär hälsofascist. Hälsa blir ohälsosamt när det skapar ångest och ohälsosamma saker som inte är gott är inte värt det. ..

      • Svara
        Thomas
        16 mars, 2015 at 09:22

        Instämmer med föregående talare, mycket bra skrivet! Är man inte atlet eller tränar väldigt mycket så duger väl devisen kalorier in minus kalorier ut. Äter man 2000kcal och gör av med 2500kcal så får kroppen hitta de sista 500 någon annanstans. På samma sätt blir det om man äter 3000kcal och gör av med 2500kcal – 500kcal som kroppen lägger på sig.

        (Jag vet att alla fungerar olika och har olika behov, men det är en tumregel.)

        Återigen, grymt bra skrivet.

  • Svara
    Josefine
    6 mars, 2015 at 18:58

    Jag läste också Emmas inlägg och blev alldeles beklämd av alla kommentarer hon fick på det. Jag har precis samma inställning som du har. Och känner mig många gånger friskare än alla ”friska”, trots att jag i perioder får lite miniåterfall i ätstörningstankar (fast jag har ingen kolhydratnojja, det var OK med kolhydrater när jag blev sjuk, så gammal är jag!). Allt är bra i måttliga mängder. Det som är ”onyttigt” i mångas ögon är faktiskt NYTTIGT för många andra! T.ex. dem som tampas med fobier och fixeringar kring mat och ätande…

    Önskar att det fanns fler bra förebilder som du och Emma. Som inte pratar LCHF, GI, fettfritt och gud vet allt, utan som förespråkar en varierad kost som INKLUDERAR sådant om dessa självutnämnda hälsogurus exkluderar. Där allt är tillåtet och ingenting är fel – så länge mängderna är måttliga och ”det onyttiga” utgör inslag i en i övrigt varierad kost.

    Kramisar!!!

  • Svara
    Josefine
    6 mars, 2015 at 18:58

    Jag läste också Emmas inlägg och blev alldeles beklämd av alla kommentarer hon fick på det. Jag har precis samma inställning som du har. Och känner mig många gånger friskare än alla ”friska”, trots att jag i perioder får lite miniåterfall i ätstörningstankar (fast jag har ingen kolhydratnojja, det var OK med kolhydrater när jag blev sjuk, så gammal är jag!). Allt är bra i måttliga mängder. Det som är ”onyttigt” i mångas ögon är faktiskt NYTTIGT för många andra! T.ex. dem som tampas med fobier och fixeringar kring mat och ätande…

    Önskar att det fanns fler bra förebilder som du och Emma. Som inte pratar LCHF, GI, fettfritt och gud vet allt, utan som förespråkar en varierad kost som INKLUDERAR sådant om dessa självutnämnda hälsogurus exkluderar. Där allt är tillåtet och ingenting är fel – så länge mängderna är måttliga och ”det onyttiga” utgör inslag i en i övrigt varierad kost.

    Kramisar!!!

  • Svara
    Patrik
    6 mars, 2015 at 19:32

    Helt rätt, lagom med variation är bäst. Tror inte heller att Kvarg är en heltäckande kost, som en del verkar tycka.

    Går man tillbaka till biologin i skolan så mins man skillnaden mellan en växtcell och en djur(människocell). Den ena använder fotosyntes och den andra cellandning. Går man djupare in i ämnet så ser man att de båda är motpoler. Dvs, fotosyntesen använder ”restprodukterna” för cellandning för att fungera och cellandningen använder restprodukterna av fotosyntes för att fungera. Alltså, kroppen vill ha kolhydrater så det är inget att noja över. Sen att det också finns en funktion som kan ta energi ur fett är en annan femma, det är alternativbränslet när man inte får tag på rätt kolhydrater.

    • Svara
      Josefine
      6 mars, 2015 at 21:36

      Fast så enkelt är det inte. Växtceller kan bara fotosyntetisera när ljusmängden och -kvaliteten är tillräcklig, och de måste därutöver innehålla rätt cellbeståndsdelar (förenklat uttryckt, framför allt klorofyll som finns i gröna delar). Blir det mörkt/skuggigt och i växtdelar som saknar klorofyll (t.ex. bark, rötter, stam) sker samma respiration som i djurceller. Så även växter förbrukar kolhydrater! Och när mer kolhydrater förbrukas än vad som byggs upp i fotosyntesen bryts växtdelar ner/dör. //disputerade växtagronomen

      • Svara
        Patrik
        6 mars, 2015 at 22:07

        Nä, självklart inte så enkelt… men det ger en hint i rätt riktning.

        Fotosyntes = Koldioxid + vatten + ljusenergi >> socker + syre

        Cellandning = socker+syre >> koldioxid + vatten + energi

        Socker är då druvsocker / glukos.

        Kollar man lite på människokroppen så börjar det redan när man tuggar, med amylas i saliven som påbörjar nedbrytningen av kolhydrater till enkla sockerarter.

  • Svara
    Patrik
    6 mars, 2015 at 19:32

    Helt rätt, lagom med variation är bäst. Tror inte heller att Kvarg är en heltäckande kost, som en del verkar tycka.

    Går man tillbaka till biologin i skolan så mins man skillnaden mellan en växtcell och en djur(människocell). Den ena använder fotosyntes och den andra cellandning. Går man djupare in i ämnet så ser man att de båda är motpoler. Dvs, fotosyntesen använder ”restprodukterna” för cellandning för att fungera och cellandningen använder restprodukterna av fotosyntes för att fungera. Alltså, kroppen vill ha kolhydrater så det är inget att noja över. Sen att det också finns en funktion som kan ta energi ur fett är en annan femma, det är alternativbränslet när man inte får tag på rätt kolhydrater.

    • Svara
      Josefine
      6 mars, 2015 at 21:36

      Fast så enkelt är det inte. Växtceller kan bara fotosyntetisera när ljusmängden och -kvaliteten är tillräcklig, och de måste därutöver innehålla rätt cellbeståndsdelar (förenklat uttryckt, framför allt klorofyll som finns i gröna delar). Blir det mörkt/skuggigt och i växtdelar som saknar klorofyll (t.ex. bark, rötter, stam) sker samma respiration som i djurceller. Så även växter förbrukar kolhydrater! Och när mer kolhydrater förbrukas än vad som byggs upp i fotosyntesen bryts växtdelar ner/dör. //disputerade växtagronomen

      • Svara
        Patrik
        6 mars, 2015 at 22:07

        Nä, självklart inte så enkelt… men det ger en hint i rätt riktning.

        Fotosyntes = Koldioxid + vatten + ljusenergi >> socker + syre

        Cellandning = socker+syre >> koldioxid + vatten + energi

        Socker är då druvsocker / glukos.

        Kollar man lite på människokroppen så börjar det redan när man tuggar, med amylas i saliven som påbörjar nedbrytningen av kolhydrater till enkla sockerarter.

  • Svara
    Ellinor Åkeson
    6 mars, 2015 at 21:57

    Tack snälla Fanny; för att du skrev det här, för att du är så förbannat klok och ptja… För att du är du.

    • Svara
      Catarina Andrén
      14 mars, 2015 at 06:59

      Du skulle inte ha skrivit ”förbannat ” om du inte menade att vara ironisk.

      • Svara
        Micael
        15 mars, 2015 at 22:20

        Du måste skämta, förstöra en snäll komplimang med ordmärkeri.

  • Svara
    Ellinor Åkeson
    6 mars, 2015 at 21:57

    Tack snälla Fanny; för att du skrev det här, för att du är så förbannat klok och ptja… För att du är du.

    • Svara
      Catarina Andrén
      14 mars, 2015 at 06:59

      Du skulle inte ha skrivit ”förbannat ” om du inte menade att vara ironisk.

      • Svara
        Micael
        15 mars, 2015 at 22:20

        Du måste skämta, förstöra en snäll komplimang med ordmärkeri.

  • Svara
    jeanna
    6 mars, 2015 at 22:22

    Mycket bra sagt Fanny.

  • Svara
    jeanna
    6 mars, 2015 at 22:22

    Mycket bra sagt Fanny.

  • Svara
    Sally
    6 mars, 2015 at 22:48

    Du är verkligen en stor förebild för mig Fanny! Jag försöker hitta min egna viljan till att bli frisk efter 5 år med ätstörningar och du får mig att vilja kämpa. Så bra skrivet och det här borde verkligen alla printa in i sina hjärnor, varför utesluta någonting bara för att det anses vara onyttigt!? Tack för att du är en sådan otroligt bra förebild/människa!

  • Svara
    Sally
    6 mars, 2015 at 22:48

    Du är verkligen en stor förebild för mig Fanny! Jag försöker hitta min egna viljan till att bli frisk efter 5 år med ätstörningar och du får mig att vilja kämpa. Så bra skrivet och det här borde verkligen alla printa in i sina hjärnor, varför utesluta någonting bara för att det anses vara onyttigt!? Tack för att du är en sådan otroligt bra förebild/människa!

  • Svara
    Sally
    6 mars, 2015 at 23:54

    Så bra skrivet! Mat ska va gott och ge energi så man orkar puffa på. Vad för energi just DU behöver behöver inte gälla för andra. Tänk va svårt det ska va att hitta den magiska BALANSEN.

  • Svara
    Sally
    6 mars, 2015 at 23:54

    Så bra skrivet! Mat ska va gott och ge energi så man orkar puffa på. Vad för energi just DU behöver behöver inte gälla för andra. Tänk va svårt det ska va att hitta den magiska BALANSEN.

  • Svara
    Jasmine Leia
    7 mars, 2015 at 10:20

    Tack så himla mycket för det här inlägget. Jag är friskförklarad nu men inser att fan vad svårt det är att bli frisk i dagens samhälle när hela jäkla samhället motarbetar en. Det är så mycket snack om mat överallt, vad man ska och vad man absolut inte ska äta. Jag ÄLSKAR din matfilosofi. Sedan jag läste ”hälsar handlar inte om att utesluta, utan om att tillföra” så tänker jag på det varje gång det känns som att jag ska få återfall. världens största tack till dig för alla dina fina ord och ditt hälsosamma tankesätt. För att bli frisk krävdes det vilja, intensiv dagvård i ett halvår men även inspiration från tjejer som du och Emma. Så tack för att du visade mig att gräset på andra sidan var så jäkla mycket grönare.

  • Svara
    Jasmine Leia
    7 mars, 2015 at 10:20

    Tack så himla mycket för det här inlägget. Jag är friskförklarad nu men inser att fan vad svårt det är att bli frisk i dagens samhälle när hela jäkla samhället motarbetar en. Det är så mycket snack om mat överallt, vad man ska och vad man absolut inte ska äta. Jag ÄLSKAR din matfilosofi. Sedan jag läste ”hälsar handlar inte om att utesluta, utan om att tillföra” så tänker jag på det varje gång det känns som att jag ska få återfall. världens största tack till dig för alla dina fina ord och ditt hälsosamma tankesätt. För att bli frisk krävdes det vilja, intensiv dagvård i ett halvår men även inspiration från tjejer som du och Emma. Så tack för att du visade mig att gräset på andra sidan var så jäkla mycket grönare.

  • Svara
    Lisa
    7 mars, 2015 at 14:57

    Det här inlägget var så bra att jag länkade till mina systrar och ett par kompisar! Helt rätt. Speciellt det där med att vi lägger så mkt energi på hur och vad vi ska äta (och dåligt samvete när vi gör fel) att det blir stressigt och stress är ju verkligen inge bra för kroppen. Jag har ingen ”äkta” ätstörning (om man får säga så) och har aldrig haft, men ibland känns det lite så. Som när jag ätit lite för mycket onyttigheter en dag och kommer på mig själv att undra hur mkt jag gått upp. Inte ett gram såklart, för det var bara en dag av tio, men tanken kommer ändå smygande.

    Ät när du är hungrig, ät tills du blir mätt och ät mestadels nyttigt. Så försöker jag leva och det gör jag också. Sen gäller det bara att få styr på tankarna som kommer när jag inte äter ”rätt”.

  • Svara
    Lisa
    7 mars, 2015 at 14:57

    Det här inlägget var så bra att jag länkade till mina systrar och ett par kompisar! Helt rätt. Speciellt det där med att vi lägger så mkt energi på hur och vad vi ska äta (och dåligt samvete när vi gör fel) att det blir stressigt och stress är ju verkligen inge bra för kroppen. Jag har ingen ”äkta” ätstörning (om man får säga så) och har aldrig haft, men ibland känns det lite så. Som när jag ätit lite för mycket onyttigheter en dag och kommer på mig själv att undra hur mkt jag gått upp. Inte ett gram såklart, för det var bara en dag av tio, men tanken kommer ändå smygande.

    Ät när du är hungrig, ät tills du blir mätt och ät mestadels nyttigt. Så försöker jag leva och det gör jag också. Sen gäller det bara att få styr på tankarna som kommer när jag inte äter ”rätt”.

  • Svara
    Filippa
    8 mars, 2015 at 07:13

    Som vanligt, klokt sagt. Du tar upp en tanke som jag tänkt många gånger, att ”gemene man är ju betydligt sjukare är jag någonsin var?!” Och framförallt – hur TYDLIGT det är idag, när jag med en frisk syn på kost kan reflektera över det. Däremot så anser jag att alla har olika behov och mår bra av olika typer av mat, jag fungerar på kolhydrater – något som var totalt förbjudet under mina sjukaste år, ett stort tack vare inlägg som du länkade till. Vilket är sorgligt, många år försvann för att jag inte gav kroppen det den behövde. Men som sagt, vi alla är olika. Jag äter inte raffinerat socker, FÖR ATT jag varit sockerberoende och inte klarar av det. Vissa äter inte kolhydrater för att de föredrar en kost uppbyggd på fett. Bara vi gör valen SJÄLVA, uppbyggda på vad VI känner – inte vad vi blir tillsagda. Men otroligt bra skrivet!

  • Svara
    Filippa
    8 mars, 2015 at 07:13

    Som vanligt, klokt sagt. Du tar upp en tanke som jag tänkt många gånger, att ”gemene man är ju betydligt sjukare är jag någonsin var?!” Och framförallt – hur TYDLIGT det är idag, när jag med en frisk syn på kost kan reflektera över det. Däremot så anser jag att alla har olika behov och mår bra av olika typer av mat, jag fungerar på kolhydrater – något som var totalt förbjudet under mina sjukaste år, ett stort tack vare inlägg som du länkade till. Vilket är sorgligt, många år försvann för att jag inte gav kroppen det den behövde. Men som sagt, vi alla är olika. Jag äter inte raffinerat socker, FÖR ATT jag varit sockerberoende och inte klarar av det. Vissa äter inte kolhydrater för att de föredrar en kost uppbyggd på fett. Bara vi gör valen SJÄLVA, uppbyggda på vad VI känner – inte vad vi blir tillsagda. Men otroligt bra skrivet!

  • Svara
    Julia
    8 mars, 2015 at 07:53

    Där satt den! Smäck

    • Svara
      Julia
      8 mars, 2015 at 07:54

      Där satt den! Smäck

  • Svara
    Julia
    8 mars, 2015 at 07:53

    Där satt den! Smäck

    • Svara
      Julia
      8 mars, 2015 at 07:54

      Där satt den! Smäck

  • Svara
    Emma
    8 mars, 2015 at 09:19

    Tack för att också tog upp det här Fanny! Ett viktigt ämne och de sista raderna är något jag tänker på ofta! Jag tror att stressen över att ”äta så bra som möjligt” skapar mer ohälsa än vad det ger hälsa, tyvärr! Det är hemskt när hela samhället motarbetar det sunda och friska, och jag hoppas detta vänder snart! Kram

  • Svara
    Emma
    8 mars, 2015 at 09:19

    Tack för att också tog upp det här Fanny! Ett viktigt ämne och de sista raderna är något jag tänker på ofta! Jag tror att stressen över att ”äta så bra som möjligt” skapar mer ohälsa än vad det ger hälsa, tyvärr! Det är hemskt när hela samhället motarbetar det sunda och friska, och jag hoppas detta vänder snart! Kram

  • Svara
    Frida
    8 mars, 2015 at 11:39

    Amen!

  • Svara
    Frida
    8 mars, 2015 at 11:39

    Amen!

  • Svara
    Kristine
    8 mars, 2015 at 20:32

    Takk

  • Svara
    Kristine
    8 mars, 2015 at 20:32

    Takk

  • Svara
    Matilda
    11 mars, 2015 at 05:50

    Okej. Så man ska inte äta nyttigt och hälsosamt kring folk för att de inte ska bli sjuka i sina ätstörningar igen? ALLA måste äta socker för att de ska må bra? Så jävla sjukt. Ska jag riskera min egen hälsa och bli sjuk i mina ätstörningar på grund av att någon annan måste få äta lite socker utan skuldkänslor. Jag måste få välja bort socker och kolhydrater utan att andra ska bry sig om det, för annars blir jag sjuk. Dummaste inlägget jag läst på länge.

    • Svara
      L
      11 mars, 2015 at 07:17

      Matilda, jag tror du ska läsa texten igen. 🙂

    • Svara
      Sandra
      11 mars, 2015 at 11:10

      Förstår dig helt! Socker beter sig i hjärnan likadant som kokain. Men vissa klarar de mer än andra, tyvärr (tyvärr i dom som klarar de alltså).

    • Svara
      roethlisberger
      11 mars, 2015 at 11:24

      Fast du. Det var ju verkligen inte vad jag skrev. Jag skulle aldrig äta något för någon annans skull, och tackar ofta nej till en chokladbit till kaffet eller fika i ”sociala sammanhang”, för det är sällan just då jag är sugen själv. Men det var inte alls vad jag skrev om här, så nu får du nog tagga ner lite.

      • Svara
        Matilda
        11 mars, 2015 at 18:43

        Sorry för min hårdhet, det var absolut inte meningen att låta så arg. Jag reagerade mest på kommentaren du citerat. Kanske för att jag kände mig väldigt träffad. Jag är (enligt andras uppfattning) en väldigt hälsomedveten person som aldrig äter onyttigt, tänker igenom köp, använder inga kemikalier osv. Många får därför skuldkänslor i personalrummet när det bjuds på fika på grund av att jag väljer bort sockret och kolhydraterna. De ursäktar sig själva och känner sig dumma för att JAG väljer bort det. Många uppfattar mig som att jag ”hetsar” kring mat, för att jag aktivt väljer bort allt som är dåligt för mig och min kropp. De får ångest av mitt avståndstagande. Det provocerar mig för att jag säger aldrig något om vad de gör och inte gör. Jag säger aldrig ”men ska du verkligen ta en kaka? Tänk på hur dåligt socker är för kroppen” osv. Jag är tyst och avståndstagande bara. Och så tycker andra att man hetsar, att man äter för nyttigt och de blir stressade för att DERAS ätstörningstankar kommer ifatt dem. Men det är ju tamejtusan inte MITT fel. Alla väljer vad de vill och inte vill äta. Jag kan inte och kommer aldrig någonsin att äta varken socker eller kolhydrater (förutom grönsaker) igen. Det är inte fel att välja bort det. Tvärtom. Men skuldbelägg för tusan inte mig för att ni också har ätstörningar.

        • Svara
          roethlisberger
          11 mars, 2015 at 19:17

          Jag känner ju snarare igen mig i DIG i situationen du skriver om ovan, och det är ju DEN problematiken jag menar. Att ”folk” bryr sig och jämför, precis som jag också skriver i detta inlägg finns det inte ETT sätt. Vi är individuella och bör således också våga hitta ett sätt som passar OSS. Det är en sak om man är sjuk/allergisk, såklart, och det har jag givetvis både förståelse för och respekterar. Tyvärr tror jag att många letar efter ”boven” och önskar hitta EN sak som de kan utesluta och på så vis nå vart-de-nu-vill med kropp/form/hälsa. Förstår du vad jag menar? Jag förstår din poäng och tycker inte att du gör fel i att utesluta kolhydrater, men jag tror inte ALLA ska göra likadant, utan allt handlar om individuella förutsättningar och omständigheter.

        • Svara
          Sara
          12 mars, 2015 at 06:44

          Åhh detta var det bästa som skrivits här! Om alla bara kunde strunta i alla andra och ta ansvar och välja hur man lever sitt eget liv så hade vi sluppit de här jäkla diskussionerna!

    • Svara
      Jasmine Leia
      11 mars, 2015 at 12:21

      Jag blir så jävla ledsen när jag läser ditt inlägg. Du får äta vad fan du vill men bara för det behöver du inte säga att kolhydrater är farligt eller onyttigt för just DET är jobbigt för oss som har ätstörningar att läsa. Så jävla svårt kan det inte vara att respektera människor runtomkring sig?
      Du har mig bara missförstått Fannys text.

      • Svara
        Catarina Andrén
        14 mars, 2015 at 07:04

        Och jag tycker att du ska sluta svära så infernaliskt. Dåligt ordförråd.

    • Svara
      Kolhydrater
      11 mars, 2015 at 14:11

      Att välja bort kolhydrater är rent ut sagt ohälsosamt, framförallt när det kommer till din kognitiva förmåga. Forskningen ser tydliga samband mellan bristande intag av kolhydrater och en människas kognitiva funktion, vilket är en viktigt för varje individ för att kunna fungera. Dock kan du välja att äta smarta kolhydrater. De finns en uppsjö med forskning kring kolhydrater att tillgå och en sak är de alla överens om, underskott av kolhydrater är dåligt för hälsan. Plus att underskott på kolhydrater tvingar kroppen att bryta ner proteiner i kroppen och omvandla det till energi istället för att göra de det är ämnade för så som att bilda hemoglobin vilket är de som har ansvar att transportera syret runt i din kropp eller bryta ner rent muskel protein som krävs för att hålla dina muskler i god hälsa så som hjärtat. Att utesluta nödvändigheter kanske gör att du går ner i vikt men framförallt försvårar det din kropps funktion med en rad olika långsiktigt negativa effekter. Om man är intresserad av kost och hälsa bör man först lära sig sambanden mellan olika näringsämnen i kroppen och hur de används av vår kropp och på så sätt bli mer hälsosam.

      • Svara
        Joakim
        11 mars, 2015 at 16:54

        Intressant! Har du referenser till den forskning du hänvisar till? Vilka fler långsiktigt negativa effekter är det som kan uppstå?

      • Svara
        Gunilla
        12 mars, 2015 at 07:52

        Det där låter inte särskilt vetenskapligt, det finns forskning som säger annorlunda. Jag har aldrig i mitt 70-åriga liv mått så bra som nu när jag äter minimalt med kolhydrater. Så det där med att låta folk få äta som de vill utan att hela tiden framhålla den forskning man själv tror på, tycker jag är en utmärkt idé.

      • Svara
        Moa (simmare)
        12 mars, 2015 at 10:34

        Vilka forskare säger detta och har du några som helst källor?
        Det finns forskarrapporter som visar på att allt är onyttigt, allt från socker till ”superfoods” för det beror på hur mycket man äter av det. Vissa mår hur bra som helst utan att äta några kolhydrater alls, vissa mår bra av att bara äta långsamma kolhydrater och vissa kan trycka i sig hur mycket som helst och mår bra av det.
        Jag känner elitidrottare som äter på så himla många olika sätt och med tanke på hur mycket man påfrestar kroppen med så mycket träning kan jag ganska säkert säga att alla inte klarar av samma kosthållning.

    • Svara
      Sofia
      12 mars, 2015 at 03:40

      Hållet helt med dig, Matilda! Och jag blev själv också ledsen och kände mig träffad av Fannys inlägg tills jag läste hennes svar på din kommentar här ovan. För likaväl som vi som inte klarar av att hantera stora mängder kolhydrater bör undvika att raljera såvida inte någon specifikt frågar av nyfikenhet, så bör heller inte andra hacka på oss för hur vi väljer att äta. Så många kommentarer här om hur viktigt det är med kolhydrater, men jag skulle kunna skriva lika mycket klokt om hur onödigt det är. Däremot avgör psykologi också vad människor kan och inte kan äta. Önskar att alla kan ha större förståelse och acceptans när det gäller vad andra väljer att äta. De som haft ätstörningar som anorexia bör inte ha några förbud i sina matvanor. Sådana som jag, med hetsätningsproblem och sockerberoende, kan däremot må bra av att utesluta vissa saker ur kosten.

  • Svara
    Matilda
    11 mars, 2015 at 05:50

    Okej. Så man ska inte äta nyttigt och hälsosamt kring folk för att de inte ska bli sjuka i sina ätstörningar igen? ALLA måste äta socker för att de ska må bra? Så jävla sjukt. Ska jag riskera min egen hälsa och bli sjuk i mina ätstörningar på grund av att någon annan måste få äta lite socker utan skuldkänslor. Jag måste få välja bort socker och kolhydrater utan att andra ska bry sig om det, för annars blir jag sjuk. Dummaste inlägget jag läst på länge.

    • Svara
      L
      11 mars, 2015 at 07:17

      Matilda, jag tror du ska läsa texten igen. 🙂

    • Svara
      Sandra
      11 mars, 2015 at 11:10

      Förstår dig helt! Socker beter sig i hjärnan likadant som kokain. Men vissa klarar de mer än andra, tyvärr (tyvärr i dom som klarar de alltså).

    • Svara
      roethlisberger
      11 mars, 2015 at 11:24

      Fast du. Det var ju verkligen inte vad jag skrev. Jag skulle aldrig äta något för någon annans skull, och tackar ofta nej till en chokladbit till kaffet eller fika i ”sociala sammanhang”, för det är sällan just då jag är sugen själv. Men det var inte alls vad jag skrev om här, så nu får du nog tagga ner lite.

      • Svara
        Matilda
        11 mars, 2015 at 18:43

        Sorry för min hårdhet, det var absolut inte meningen att låta så arg. Jag reagerade mest på kommentaren du citerat. Kanske för att jag kände mig väldigt träffad. Jag är (enligt andras uppfattning) en väldigt hälsomedveten person som aldrig äter onyttigt, tänker igenom köp, använder inga kemikalier osv. Många får därför skuldkänslor i personalrummet när det bjuds på fika på grund av att jag väljer bort sockret och kolhydraterna. De ursäktar sig själva och känner sig dumma för att JAG väljer bort det. Många uppfattar mig som att jag ”hetsar” kring mat, för att jag aktivt väljer bort allt som är dåligt för mig och min kropp. De får ångest av mitt avståndstagande. Det provocerar mig för att jag säger aldrig något om vad de gör och inte gör. Jag säger aldrig ”men ska du verkligen ta en kaka? Tänk på hur dåligt socker är för kroppen” osv. Jag är tyst och avståndstagande bara. Och så tycker andra att man hetsar, att man äter för nyttigt och de blir stressade för att DERAS ätstörningstankar kommer ifatt dem. Men det är ju tamejtusan inte MITT fel. Alla väljer vad de vill och inte vill äta. Jag kan inte och kommer aldrig någonsin att äta varken socker eller kolhydrater (förutom grönsaker) igen. Det är inte fel att välja bort det. Tvärtom. Men skuldbelägg för tusan inte mig för att ni också har ätstörningar.

        • Svara
          roethlisberger
          11 mars, 2015 at 19:17

          Jag känner ju snarare igen mig i DIG i situationen du skriver om ovan, och det är ju DEN problematiken jag menar. Att ”folk” bryr sig och jämför, precis som jag också skriver i detta inlägg finns det inte ETT sätt. Vi är individuella och bör således också våga hitta ett sätt som passar OSS. Det är en sak om man är sjuk/allergisk, såklart, och det har jag givetvis både förståelse för och respekterar. Tyvärr tror jag att många letar efter ”boven” och önskar hitta EN sak som de kan utesluta och på så vis nå vart-de-nu-vill med kropp/form/hälsa. Förstår du vad jag menar? Jag förstår din poäng och tycker inte att du gör fel i att utesluta kolhydrater, men jag tror inte ALLA ska göra likadant, utan allt handlar om individuella förutsättningar och omständigheter.

        • Svara
          Sara
          12 mars, 2015 at 06:44

          Åhh detta var det bästa som skrivits här! Om alla bara kunde strunta i alla andra och ta ansvar och välja hur man lever sitt eget liv så hade vi sluppit de här jäkla diskussionerna!

    • Svara
      Jasmine Leia
      11 mars, 2015 at 12:21

      Jag blir så jävla ledsen när jag läser ditt inlägg. Du får äta vad fan du vill men bara för det behöver du inte säga att kolhydrater är farligt eller onyttigt för just DET är jobbigt för oss som har ätstörningar att läsa. Så jävla svårt kan det inte vara att respektera människor runtomkring sig?
      Du har mig bara missförstått Fannys text.

      • Svara
        Catarina Andrén
        14 mars, 2015 at 07:04

        Och jag tycker att du ska sluta svära så infernaliskt. Dåligt ordförråd.

    • Svara
      Kolhydrater
      11 mars, 2015 at 14:11

      Att välja bort kolhydrater är rent ut sagt ohälsosamt, framförallt när det kommer till din kognitiva förmåga. Forskningen ser tydliga samband mellan bristande intag av kolhydrater och en människas kognitiva funktion, vilket är en viktigt för varje individ för att kunna fungera. Dock kan du välja att äta smarta kolhydrater. De finns en uppsjö med forskning kring kolhydrater att tillgå och en sak är de alla överens om, underskott av kolhydrater är dåligt för hälsan. Plus att underskott på kolhydrater tvingar kroppen att bryta ner proteiner i kroppen och omvandla det till energi istället för att göra de det är ämnade för så som att bilda hemoglobin vilket är de som har ansvar att transportera syret runt i din kropp eller bryta ner rent muskel protein som krävs för att hålla dina muskler i god hälsa så som hjärtat. Att utesluta nödvändigheter kanske gör att du går ner i vikt men framförallt försvårar det din kropps funktion med en rad olika långsiktigt negativa effekter. Om man är intresserad av kost och hälsa bör man först lära sig sambanden mellan olika näringsämnen i kroppen och hur de används av vår kropp och på så sätt bli mer hälsosam.

      • Svara
        Joakim
        11 mars, 2015 at 16:54

        Intressant! Har du referenser till den forskning du hänvisar till? Vilka fler långsiktigt negativa effekter är det som kan uppstå?

      • Svara
        Gunilla
        12 mars, 2015 at 07:52

        Det där låter inte särskilt vetenskapligt, det finns forskning som säger annorlunda. Jag har aldrig i mitt 70-åriga liv mått så bra som nu när jag äter minimalt med kolhydrater. Så det där med att låta folk få äta som de vill utan att hela tiden framhålla den forskning man själv tror på, tycker jag är en utmärkt idé.

      • Svara
        Moa (simmare)
        12 mars, 2015 at 10:34

        Vilka forskare säger detta och har du några som helst källor?
        Det finns forskarrapporter som visar på att allt är onyttigt, allt från socker till ”superfoods” för det beror på hur mycket man äter av det. Vissa mår hur bra som helst utan att äta några kolhydrater alls, vissa mår bra av att bara äta långsamma kolhydrater och vissa kan trycka i sig hur mycket som helst och mår bra av det.
        Jag känner elitidrottare som äter på så himla många olika sätt och med tanke på hur mycket man påfrestar kroppen med så mycket träning kan jag ganska säkert säga att alla inte klarar av samma kosthållning.

    • Svara
      Sofia
      12 mars, 2015 at 03:40

      Hållet helt med dig, Matilda! Och jag blev själv också ledsen och kände mig träffad av Fannys inlägg tills jag läste hennes svar på din kommentar här ovan. För likaväl som vi som inte klarar av att hantera stora mängder kolhydrater bör undvika att raljera såvida inte någon specifikt frågar av nyfikenhet, så bör heller inte andra hacka på oss för hur vi väljer att äta. Så många kommentarer här om hur viktigt det är med kolhydrater, men jag skulle kunna skriva lika mycket klokt om hur onödigt det är. Däremot avgör psykologi också vad människor kan och inte kan äta. Önskar att alla kan ha större förståelse och acceptans när det gäller vad andra väljer att äta. De som haft ätstörningar som anorexia bör inte ha några förbud i sina matvanor. Sådana som jag, med hetsätningsproblem och sockerberoende, kan däremot må bra av att utesluta vissa saker ur kosten.

  • Svara
    Sandra
    11 mars, 2015 at 11:07

    Jag förstår verkligen välmeningen bakom detta inlägg. Tyvärr är vi många som inte mår bra av att höra sånt här. Vi som är allergiska mot socker och överkänslig mot kolhydrater. Vi kan inte äta ”lagom” och kommer aldrig kunna de heller. Det är en kemisk förändring i hjärnan som i dagens läge inte går att återställa. Vi har missbrukat så länge att vi har förstört hjärnan. Så jo, för vissa finns det saker som inte kan ätas.

    • Svara
      Sara
      12 mars, 2015 at 07:37

      Jag är allergisk mot nötte.. Lagom mycket nötter för mig är inga alls…
      Om man nu inte tål ett födoämnen kan jag tycka att det inte riktigt är samma sak….

    • Svara
      C.
      12 mars, 2015 at 08:48

      Fast alltså.. Meningen med texten var ju inte att säga att just Du måste äta av allt.
      Meningen är att Du får äta precis vad Du vill och mår bra av, utan att någon ska ta fram pekpinnen och säga att du äter ”fel”.

      Jag, som inte mår dåligt av socker, borde kunna få äta en chokladkaka utan att bli ifrågasatt samtidigt som den som väljer att avstå inte heller ska ifrågasättas.

      Hon säger inte att alla måste äta socker för att må bra. Hon belyser även det faktum att allt inte fungerar för alla – det finns ingen universal mall.

      Läs om, läs rätt.

      • Svara
        Jeanette
        17 mars, 2015 at 17:28

        Fast hon skriver ju att det är ”för mycket” som är boven i dramat. Att det inte är ETT livsmedel som är felet.
        För mig är det just kolhydraterna, framför allt sockret, som är min akilleshäl. Jag hade varit jätteglad om jag kunde ta en chokladbit och vara nöjd med det. Men sockret ger en sådan stark belöning att jag fortsätter att äta tills att jag mår illa, och sedan äter jag lite till. Det är den effekten sockret har på mig.

        • Svara
          Elisabeth
          22 mars, 2015 at 05:29

          Du är medveten om att en chokladbit inte består av 100% socker, väl? Att äta tills man mår illa är inte en chokladbits fel eller ens sockrets fel utan MÄNGDEN, precis som Fanny påpekade. Läs om, läs rätt!

          Jag blev av med mitt ”sockerberoende”. Gissa hur 😉
          Genom att sluta ha förbud och sluta svälta mig själv med små portioner/sallader/grönsaker och mycket träning. CTFO- metoden, because I”m worth it!

          Jag är inte alla andra och alla andra är inte jag. Men det är djävulskt tröttsamt att få höra av s.k självutnämnda experter, folk man aldrig träffat förut, fettkramare som mår bra för att de är höga på katekolaminer (googla cathecolamine honeymoon, bara gör det!) kommentera riset på min tallrik i den lokala kantinen som om jag lagt upp djävulens avkomma eller nåt. Wtf liksom!

          EYES ON YOUR OWN PLATE PEOPLE! Gawd! -_-

          • Jeanette
            22 mars, 2015 at 07:43

            Ogillar att gå in i en skriftlig diskussion då det är så lätt att missförstå varandra när man inte ser ansiktsuttryck mm men ska försöka skriva så neutralt som möjligt.
            Det jag försökte säga var att jag inte ”väljer” att äta för mycket, förbud eller ej, utan att jag inte klarar av att hålla mig på en lagom nivå när det kommer till socker. Det är så ett beroende fungerar, oavsett val av drog. Om det var så lätt som att bestämma sig och sedan kunna hålla sig till det så skulle det ju inte finnas varken alkoholister eller narkomaner.
            Låter helt fantastiskt om du lyckats ta dig ur ett sockerberoende på ren vilja, och jag är glad för din skull om det är så. Dock blir jag skeptisk till att ett borttagande av förbud ”fixar” det. Jag hade gärna ätit socker, gillar inte heller förbud och har inga, men har fått ta bort det ur min kost då det har en makt över min hjärna som jag ogillar.

  • Svara
    Sandra
    11 mars, 2015 at 11:07

    Jag förstår verkligen välmeningen bakom detta inlägg. Tyvärr är vi många som inte mår bra av att höra sånt här. Vi som är allergiska mot socker och överkänslig mot kolhydrater. Vi kan inte äta ”lagom” och kommer aldrig kunna de heller. Det är en kemisk förändring i hjärnan som i dagens läge inte går att återställa. Vi har missbrukat så länge att vi har förstört hjärnan. Så jo, för vissa finns det saker som inte kan ätas.

    • Svara
      Sara
      12 mars, 2015 at 07:37

      Jag är allergisk mot nötte.. Lagom mycket nötter för mig är inga alls…
      Om man nu inte tål ett födoämnen kan jag tycka att det inte riktigt är samma sak….

    • Svara
      C.
      12 mars, 2015 at 08:48

      Fast alltså.. Meningen med texten var ju inte att säga att just Du måste äta av allt.
      Meningen är att Du får äta precis vad Du vill och mår bra av, utan att någon ska ta fram pekpinnen och säga att du äter ”fel”.

      Jag, som inte mår dåligt av socker, borde kunna få äta en chokladkaka utan att bli ifrågasatt samtidigt som den som väljer att avstå inte heller ska ifrågasättas.

      Hon säger inte att alla måste äta socker för att må bra. Hon belyser även det faktum att allt inte fungerar för alla – det finns ingen universal mall.

      Läs om, läs rätt.

      • Svara
        Jeanette
        17 mars, 2015 at 17:28

        Fast hon skriver ju att det är ”för mycket” som är boven i dramat. Att det inte är ETT livsmedel som är felet.
        För mig är det just kolhydraterna, framför allt sockret, som är min akilleshäl. Jag hade varit jätteglad om jag kunde ta en chokladbit och vara nöjd med det. Men sockret ger en sådan stark belöning att jag fortsätter att äta tills att jag mår illa, och sedan äter jag lite till. Det är den effekten sockret har på mig.

        • Svara
          Elisabeth
          22 mars, 2015 at 05:29

          Du är medveten om att en chokladbit inte består av 100% socker, väl? Att äta tills man mår illa är inte en chokladbits fel eller ens sockrets fel utan MÄNGDEN, precis som Fanny påpekade. Läs om, läs rätt!

          Jag blev av med mitt ”sockerberoende”. Gissa hur 😉
          Genom att sluta ha förbud och sluta svälta mig själv med små portioner/sallader/grönsaker och mycket träning. CTFO- metoden, because I”m worth it!

          Jag är inte alla andra och alla andra är inte jag. Men det är djävulskt tröttsamt att få höra av s.k självutnämnda experter, folk man aldrig träffat förut, fettkramare som mår bra för att de är höga på katekolaminer (googla cathecolamine honeymoon, bara gör det!) kommentera riset på min tallrik i den lokala kantinen som om jag lagt upp djävulens avkomma eller nåt. Wtf liksom!

          EYES ON YOUR OWN PLATE PEOPLE! Gawd! -_-

          • Jeanette
            22 mars, 2015 at 07:43

            Ogillar att gå in i en skriftlig diskussion då det är så lätt att missförstå varandra när man inte ser ansiktsuttryck mm men ska försöka skriva så neutralt som möjligt.
            Det jag försökte säga var att jag inte ”väljer” att äta för mycket, förbud eller ej, utan att jag inte klarar av att hålla mig på en lagom nivå när det kommer till socker. Det är så ett beroende fungerar, oavsett val av drog. Om det var så lätt som att bestämma sig och sedan kunna hålla sig till det så skulle det ju inte finnas varken alkoholister eller narkomaner.
            Låter helt fantastiskt om du lyckats ta dig ur ett sockerberoende på ren vilja, och jag är glad för din skull om det är så. Dock blir jag skeptisk till att ett borttagande av förbud ”fixar” det. Jag hade gärna ätit socker, gillar inte heller förbud och har inga, men har fått ta bort det ur min kost då det har en makt över min hjärna som jag ogillar.

  • Svara
    Michelle
    11 mars, 2015 at 11:57

    Jag har levt länge med en ätstörning. Jag själv kan säga att jag är så trött på all hets runt omkring en. Trött på att höra att man inte får äta vissa saker. Våren/sommaren för mig är den värsta perioden då man börjar klä av sig och då kommer min ångest min målsättning är att våga sätta på mig en bikini. Men är inte där en,önskar ofta att det inte ska stå på alla löpsedlar om olika dieter lr ät inte dä och dä. Vad hände med en stark och frisk kropp? Utan dieter/bantning?

  • Svara
    Michelle
    11 mars, 2015 at 11:57

    Jag har levt länge med en ätstörning. Jag själv kan säga att jag är så trött på all hets runt omkring en. Trött på att höra att man inte får äta vissa saker. Våren/sommaren för mig är den värsta perioden då man börjar klä av sig och då kommer min ångest min målsättning är att våga sätta på mig en bikini. Men är inte där en,önskar ofta att det inte ska stå på alla löpsedlar om olika dieter lr ät inte dä och dä. Vad hände med en stark och frisk kropp? Utan dieter/bantning?

  • Svara
    Håkan
    11 mars, 2015 at 14:42

    Riktigt bra skrivet och så sant, är så trött på alla människor som tror att du blir i bra form av att strunta i kolhydrater, vilket är jävla trams.:)
    Så bra skrivet kötta på kolhydrater för livet:)

    • Svara
      Samb
      13 mars, 2015 at 11:37

      Håkan,
      Detta kommentarsfält är fullt av pepp och kärlek inför det faktum att vi alla är olika, och så kommer du med ett sketet och skammande inlägg som detta.

      Nu handlar ju som sagt inlägget om att vi alla ska ha möjlighet att välja vår egen kost och det vi personligen mår bra av, utan att behöva skammas. Uppenbarligen tvärt emot dina egna värderingar.

      Vi är många som av olika anledningar väljer att leva utan vissa former av kolhydrater (vissa av oss har t.ex. utvecklat ett beroende/missbruk gentemot socker vilket innebär att vi idag måste utesluta det helt för att inte insjukna), utan att vi för den skull skammar de som väljer att äta socker och kolhydrater. Vi bryr oss inte om hur du väljer att leva ditt liv, så lägg ner för fan med att skamma oss som valt bort kolhydrater, sluta upp med att påstå att vi inte är hälsosamma och att vi är ”trams”. Lev som du vill och låt andra leva på sitt sätt.

  • Svara
    Håkan
    11 mars, 2015 at 14:42

    Riktigt bra skrivet och så sant, är så trött på alla människor som tror att du blir i bra form av att strunta i kolhydrater, vilket är jävla trams.:)
    Så bra skrivet kötta på kolhydrater för livet:)

    • Svara
      Samb
      13 mars, 2015 at 11:37

      Håkan,
      Detta kommentarsfält är fullt av pepp och kärlek inför det faktum att vi alla är olika, och så kommer du med ett sketet och skammande inlägg som detta.

      Nu handlar ju som sagt inlägget om att vi alla ska ha möjlighet att välja vår egen kost och det vi personligen mår bra av, utan att behöva skammas. Uppenbarligen tvärt emot dina egna värderingar.

      Vi är många som av olika anledningar väljer att leva utan vissa former av kolhydrater (vissa av oss har t.ex. utvecklat ett beroende/missbruk gentemot socker vilket innebär att vi idag måste utesluta det helt för att inte insjukna), utan att vi för den skull skammar de som väljer att äta socker och kolhydrater. Vi bryr oss inte om hur du väljer att leva ditt liv, så lägg ner för fan med att skamma oss som valt bort kolhydrater, sluta upp med att påstå att vi inte är hälsosamma och att vi är ”trams”. Lev som du vill och låt andra leva på sitt sätt.

  • Svara
    Linda
    11 mars, 2015 at 15:45

    Härligt skrivet!!! Så rätt. Tack för den texten.

  • Svara
    Linda
    11 mars, 2015 at 15:45

    Härligt skrivet!!! Så rätt. Tack för den texten.

  • Svara
    Jalle
    11 mars, 2015 at 17:03

    Tyvärr så har du fel, Fanny!
    Den mänskliga kroppen är inte en masugn som omvandlar allt man slänger i den till energi. Det handlar inte om kalorier in och kalorier ut. Den metabola processen är enormt mycket mer komplicerad än så.

    • Svara
      Andreas
      13 mars, 2015 at 23:00

      Fast det där är ju liksom helt toktok, det är enkel termodynamik. Det är så otroligt mycket begreppsförvirring inom detta ämne så det är helt sanslöst. Det ter sig så fruktansvärt självklart att det som avgör viktuppgång/nedgång är energiintaget kontra energiåtgången, påstår du något annat så får du jobbigt faktiskt för då måste du redovisa för hur termodynamikens huvudsatser är felaktiga. Att olika kroppar förbränner olika mängd energi ur samma mängd näringsämne är helt och hållet irrelevant faktiskt för huruvida kalori in kontra kalori ut är sant. Kalori är en enhet vars storhet är energi, inget annat, det är inte magi.

      • Svara
        Jalle
        30 mars, 2015 at 12:57

        Nej, det är inte ”enkel termodynamik”. Det var det mest vansinniga jag hört. Då antar jag att du inte heller tror på fenomen som matförgiftning och liknande? I masugnen människan så borde väl allt bara förbrännas enligt termodynamikens prinicper?

        Nej, du är helt ute och cyklar. Metabolismen styrs av ett antal överordnade och samordnade organsystem och processer.
        De flesta vet att djur som hundar och katter inte mår bra av snabbmakaroner, godis och kanelbullar .. eller att kossor inte ska äta kött. I princip alla djurarter har en metabolism som är genetiskt anpassad efter en viss kost och de blir sjuka om de skulle äta saker som är emot deras natur.

        Varför skulle just människans metabolism bara handla om ”enkel termodynamik”. Varför skulle vi, som den enda organismen på planeten, kunna stoppa i oss precis vad som helst?

  • Svara
    Jalle
    11 mars, 2015 at 17:03

    Tyvärr så har du fel, Fanny!
    Den mänskliga kroppen är inte en masugn som omvandlar allt man slänger i den till energi. Det handlar inte om kalorier in och kalorier ut. Den metabola processen är enormt mycket mer komplicerad än så.

    • Svara
      Andreas
      13 mars, 2015 at 23:00

      Fast det där är ju liksom helt toktok, det är enkel termodynamik. Det är så otroligt mycket begreppsförvirring inom detta ämne så det är helt sanslöst. Det ter sig så fruktansvärt självklart att det som avgör viktuppgång/nedgång är energiintaget kontra energiåtgången, påstår du något annat så får du jobbigt faktiskt för då måste du redovisa för hur termodynamikens huvudsatser är felaktiga. Att olika kroppar förbränner olika mängd energi ur samma mängd näringsämne är helt och hållet irrelevant faktiskt för huruvida kalori in kontra kalori ut är sant. Kalori är en enhet vars storhet är energi, inget annat, det är inte magi.

      • Svara
        Jalle
        30 mars, 2015 at 12:57

        Nej, det är inte ”enkel termodynamik”. Det var det mest vansinniga jag hört. Då antar jag att du inte heller tror på fenomen som matförgiftning och liknande? I masugnen människan så borde väl allt bara förbrännas enligt termodynamikens prinicper?

        Nej, du är helt ute och cyklar. Metabolismen styrs av ett antal överordnade och samordnade organsystem och processer.
        De flesta vet att djur som hundar och katter inte mår bra av snabbmakaroner, godis och kanelbullar .. eller att kossor inte ska äta kött. I princip alla djurarter har en metabolism som är genetiskt anpassad efter en viss kost och de blir sjuka om de skulle äta saker som är emot deras natur.

        Varför skulle just människans metabolism bara handla om ”enkel termodynamik”. Varför skulle vi, som den enda organismen på planeten, kunna stoppa i oss precis vad som helst?

  • Svara
    L
    11 mars, 2015 at 17:49

    De som är så rädda för kolhydrater kanske borde kolla in ”freelee the banana girl” som proppar i sig kolhydrater varje dag och har en helt fantastisk kropp, perfekta värden och mår bättre än någonsin.

    • Svara
      Magda
      12 mars, 2015 at 08:13

      Hon kanske har en tokhög förbränning? Det har inte alla! Eller äter hon bara banan? Klok tjej?,!?

    • Svara
      roethlisberger
      13 mars, 2015 at 23:46

      Jag känner till henne – skoj att hon mår bra av det, liksom 🙂
      Men hon säger ju å andra sidan att ungefär allt annat än just kolhydrater är ”förbjudet”. Det enda jag ställer mig mot är pekpinnar och förbud, jag tycker liksom inte det hör hemma i begreppet hälsa. Det mitt inlägg handlade om var egentligen inte ens kolhydrater, utan attityden kring mat och ätande och det faktum att folk lägger mer fokus på att hitta saker att INTE äta istället för att inkludera saker man mår bra av.

  • Svara
    L
    11 mars, 2015 at 17:49

    De som är så rädda för kolhydrater kanske borde kolla in ”freelee the banana girl” som proppar i sig kolhydrater varje dag och har en helt fantastisk kropp, perfekta värden och mår bättre än någonsin.

    • Svara
      Magda
      12 mars, 2015 at 08:13

      Hon kanske har en tokhög förbränning? Det har inte alla! Eller äter hon bara banan? Klok tjej?,!?

    • Svara
      roethlisberger
      13 mars, 2015 at 23:46

      Jag känner till henne – skoj att hon mår bra av det, liksom 🙂
      Men hon säger ju å andra sidan att ungefär allt annat än just kolhydrater är ”förbjudet”. Det enda jag ställer mig mot är pekpinnar och förbud, jag tycker liksom inte det hör hemma i begreppet hälsa. Det mitt inlägg handlade om var egentligen inte ens kolhydrater, utan attityden kring mat och ätande och det faktum att folk lägger mer fokus på att hitta saker att INTE äta istället för att inkludera saker man mår bra av.

  • Svara
    jennifer
    11 mars, 2015 at 18:08

    Jag har blivit nojig på senare tid, jag kollar innehållet på ALLT jag äter, allt måste vara ekogologiskt, och jag måste få i mig si och så mycket för att hela kostcirkeln ska vara sluten så att säga, jag undviker allt som sägs vara dåligt och är helt ärligt rädd för att göra någonting som kan skada min kropp. Jag vet att jag är fånig men det sitter i huvudet, det är skitjobbigt ibland! Allt man läser om mat osv gör att man blir så medveten om vad man stoppar i sig och allt är farligt. Det började när jag fick magproblem och gick till en dietist för att få hjälp. Men det har blivit hjärnspöken!

  • Svara
    jennifer
    11 mars, 2015 at 18:08

    Jag har blivit nojig på senare tid, jag kollar innehållet på ALLT jag äter, allt måste vara ekogologiskt, och jag måste få i mig si och så mycket för att hela kostcirkeln ska vara sluten så att säga, jag undviker allt som sägs vara dåligt och är helt ärligt rädd för att göra någonting som kan skada min kropp. Jag vet att jag är fånig men det sitter i huvudet, det är skitjobbigt ibland! Allt man läser om mat osv gör att man blir så medveten om vad man stoppar i sig och allt är farligt. Det började när jag fick magproblem och gick till en dietist för att få hjälp. Men det har blivit hjärnspöken!

  • Svara
    Frida- Livet genom smaklökarna
    11 mars, 2015 at 18:19

    Så himla bra skrivet! Jag hoppas många läser detta och tar in känslan och budskapet du förmedlar!

  • Svara
    Frida- Livet genom smaklökarna
    11 mars, 2015 at 18:19

    Så himla bra skrivet! Jag hoppas många läser detta och tar in känslan och budskapet du förmedlar!

  • Svara
    Sara
    11 mars, 2015 at 19:37

    så osant för många…
    Har du den blekaste om hur många som är överviktigt pga FÖR LITE mat???
    Hur kroppen parerat med att spara på ALLT man stoppat i sig?
    Hur kroppens försvarsmekanismer går in och kämpar för att man ska äta energirikt (vilket ofta innebär sockerrikt).
    Hur en enda måltid/dag gör oss feta!? Koll på det?
    Just den måltiden är för stor ja MEN sett på en hel dag på tok för lite.
    En aning om hur många som måste gå hos dietister för att lära sig äta MER och naturligtvis hälsosamt?
    Blir trött, ledsen och besviken när inställningen är:
    Är man fet så vräker man i sig och är lat. Enda sättet att bli fet är på det viset…
    Det tyder på fördommar.

    Ja, för vissa är det helt enkelt för mycket man äter MEN få det inte till att det gäller ALLA.

    Innan du säger ”det sa jag inte” så svarar jag JO det gjorde du.
    ”EN ENDA SAK… för mycket”

    • Svara
      Erika
      11 mars, 2015 at 21:51

      Tja Sara, jag tror att du menar personer som har försökt banta i omgångar, kanske i flera år och satt hunger- och mättnadskänslor ur spel. Och sedan behövs det bara pyttelite för mycket energi för att de ska gå upp i vikt. Och det blir stört omöjligt att försöka gå ner. Här finns vetenskapliga studier som försöker förklara detta fenomen, det kan bero på att personen svultit under fosterstadiet pga att mamman ätit för lite. Det kan också bero på en väldigt speciell bakterieflora i tarmen. Tyvärr har Fanny rätt här, även för dessa personer behövs det för mycket mat för att man ska gå upp i vikt. Problemet är bara att för mycket är så olika för olika personer, beroende t ex på hur lång man är, hur stor muskelmassa man har, hur mycket man tränar etc.

    • Svara
      roethlisberger
      12 mars, 2015 at 03:57

      Självklart är jag medveten om det du skriver. Jag åt betydligt mindre när jag var 30kilo överviktig än idag, till exempel. Jag har vid närmare eftertanke aldrig ätit mindre än då när jag var överviktig, inte ens som anorektiker. Förstår dock inte varför den faktan skulle det vara en motsägelse till det jag skrev i inlägget?

      Min poäng var, om det verkligen inte framgick, att det är inställningen och attityden det är ”fel” på. JAG tycker inte man ska sortera saker som bra/dåliga, nyttiga/onyttiga osv, för det skapar (direkt eller indirekt) värderingar i vad vi äter och hur. Det jag talar om är förhållningssätt och attityd, alltså. Både mot oss själva, men i högsta grad även andra.
      Sedan är det upp till var och en att faktiskt ta sig tiden och skaffa sig kunskapen om hur EN SJÄLV funkar och mår bäst. Men det är i min åsikt allt för många som följer råd och röd (plötsligt är aaallla ”glutenintoleranta”, tex) och folk vill hellre hitta boven och saker att utesluta, än att faktisk ”try and error”, så att säga. För det är vad man får göra, för att hitta vad som funkar för JUST EN SJÄLV.

      Slutligen, jag svor länge och ofta åt de där som kunde äta mer än jag. Men tough shit så var/är det. För bara två år sedan kunde jag INTE äta som idag, och med det vill jag inte pika eller något utan snarare säga att det är VÄRT tiden det eventuellt tar att lära känna sin kropp. Jag har BYGGT upp systemet igen. Vi är alla olika och jag tycker att man ska värdera sig själv högt nog att ta reda på hur EN SJÄLV funkar.

      • Svara
        Anne Nonym
        13 mars, 2015 at 02:23

        Sen jag slutade skuldbelägga mig själv för vad jag äter och inte äter har jag inga problem med att hålla portionerna normala och vikten på samma nivå. För mig är det skuldkänslan över vad jag äter som triggar ångesten som triggar ätandet. Tänk om jag hade fattat det tidigare. Nu kan jag äta lite av det mesta istället för mycket av ”förbjudna” saker. De kilon jag lagt på mig tränar jag långsamt bort. Det får ta den tid det tar.

        Är det något jag inte står ut med nuförtiden så är det att vara hungrig. Är jag hungrig äter jag. Är jag mätt låter jag bli. Tycker genuint synd om alla som inte kommit dit än och hoppas de hittar fram så småningom!

        • Svara
          Elisabeth
          22 mars, 2015 at 05:37

          +1
          Samma här! 🙂

    • Svara
      Andreas
      13 mars, 2015 at 23:13

      Det fungerar inte så. Hur skulle kroppen kunna spara energi den inte har? Det är ju helt och hållet omöjligt om du tänker efter. Det är som att säga att desto mindre du tankar en bil desto mer bensin kommer den dra. En kropp förbrukar alltid energi, oavsett hur aktiv eller inaktiv du är så behöver kroppen en viss mängd energi när den befinner sig i vila. Våra hjärnor behöver energi, våra livsupprätthållande system behöver energi (förstår du t.ex hur mycket energi som behövs bara för att hålla kroppstemperaturen?). Och äter du lite/ingenting så måste energin komma någonstans ifrån och kommer den inte från förbränd föda så kommer den ifrån lagrad energi i muskler/fettvävnad. Och vad händer när du tappar muskler/fett? Jo, du tappar vikt. Så nej, du blir inte fet av att inte äta eller av att äta lite.

      • Svara
        Andreas
        13 mars, 2015 at 23:22

        En liten korrigering, det finns metabola sjukdomar som gör att under svält så tar kroppen energi från våra livsupprätthållande system istället för ifrån massa på kroppen. Vilket leder till att du istället för att tappa i vikt i förstahand så sänks dina kroppsliga funktioner, din kroppstemperatur sjunker, du får lägre blodtryck, lägre hjärtfrekvens osv osv vilket i slutänden kommer leda till döden i värsta fall. Men så fungerar inte en frisk kropp.

  • Svara
    Sara
    11 mars, 2015 at 19:37

    så osant för många…
    Har du den blekaste om hur många som är överviktigt pga FÖR LITE mat???
    Hur kroppen parerat med att spara på ALLT man stoppat i sig?
    Hur kroppens försvarsmekanismer går in och kämpar för att man ska äta energirikt (vilket ofta innebär sockerrikt).
    Hur en enda måltid/dag gör oss feta!? Koll på det?
    Just den måltiden är för stor ja MEN sett på en hel dag på tok för lite.
    En aning om hur många som måste gå hos dietister för att lära sig äta MER och naturligtvis hälsosamt?
    Blir trött, ledsen och besviken när inställningen är:
    Är man fet så vräker man i sig och är lat. Enda sättet att bli fet är på det viset…
    Det tyder på fördommar.

    Ja, för vissa är det helt enkelt för mycket man äter MEN få det inte till att det gäller ALLA.

    Innan du säger ”det sa jag inte” så svarar jag JO det gjorde du.
    ”EN ENDA SAK… för mycket”

    • Svara
      Erika
      11 mars, 2015 at 21:51

      Tja Sara, jag tror att du menar personer som har försökt banta i omgångar, kanske i flera år och satt hunger- och mättnadskänslor ur spel. Och sedan behövs det bara pyttelite för mycket energi för att de ska gå upp i vikt. Och det blir stört omöjligt att försöka gå ner. Här finns vetenskapliga studier som försöker förklara detta fenomen, det kan bero på att personen svultit under fosterstadiet pga att mamman ätit för lite. Det kan också bero på en väldigt speciell bakterieflora i tarmen. Tyvärr har Fanny rätt här, även för dessa personer behövs det för mycket mat för att man ska gå upp i vikt. Problemet är bara att för mycket är så olika för olika personer, beroende t ex på hur lång man är, hur stor muskelmassa man har, hur mycket man tränar etc.

    • Svara
      roethlisberger
      12 mars, 2015 at 03:57

      Självklart är jag medveten om det du skriver. Jag åt betydligt mindre när jag var 30kilo överviktig än idag, till exempel. Jag har vid närmare eftertanke aldrig ätit mindre än då när jag var överviktig, inte ens som anorektiker. Förstår dock inte varför den faktan skulle det vara en motsägelse till det jag skrev i inlägget?

      Min poäng var, om det verkligen inte framgick, att det är inställningen och attityden det är ”fel” på. JAG tycker inte man ska sortera saker som bra/dåliga, nyttiga/onyttiga osv, för det skapar (direkt eller indirekt) värderingar i vad vi äter och hur. Det jag talar om är förhållningssätt och attityd, alltså. Både mot oss själva, men i högsta grad även andra.
      Sedan är det upp till var och en att faktiskt ta sig tiden och skaffa sig kunskapen om hur EN SJÄLV funkar och mår bäst. Men det är i min åsikt allt för många som följer råd och röd (plötsligt är aaallla ”glutenintoleranta”, tex) och folk vill hellre hitta boven och saker att utesluta, än att faktisk ”try and error”, så att säga. För det är vad man får göra, för att hitta vad som funkar för JUST EN SJÄLV.

      Slutligen, jag svor länge och ofta åt de där som kunde äta mer än jag. Men tough shit så var/är det. För bara två år sedan kunde jag INTE äta som idag, och med det vill jag inte pika eller något utan snarare säga att det är VÄRT tiden det eventuellt tar att lära känna sin kropp. Jag har BYGGT upp systemet igen. Vi är alla olika och jag tycker att man ska värdera sig själv högt nog att ta reda på hur EN SJÄLV funkar.

      • Svara
        Anne Nonym
        13 mars, 2015 at 02:23

        Sen jag slutade skuldbelägga mig själv för vad jag äter och inte äter har jag inga problem med att hålla portionerna normala och vikten på samma nivå. För mig är det skuldkänslan över vad jag äter som triggar ångesten som triggar ätandet. Tänk om jag hade fattat det tidigare. Nu kan jag äta lite av det mesta istället för mycket av ”förbjudna” saker. De kilon jag lagt på mig tränar jag långsamt bort. Det får ta den tid det tar.

        Är det något jag inte står ut med nuförtiden så är det att vara hungrig. Är jag hungrig äter jag. Är jag mätt låter jag bli. Tycker genuint synd om alla som inte kommit dit än och hoppas de hittar fram så småningom!

        • Svara
          Elisabeth
          22 mars, 2015 at 05:37

          +1
          Samma här! 🙂

    • Svara
      Andreas
      13 mars, 2015 at 23:13

      Det fungerar inte så. Hur skulle kroppen kunna spara energi den inte har? Det är ju helt och hållet omöjligt om du tänker efter. Det är som att säga att desto mindre du tankar en bil desto mer bensin kommer den dra. En kropp förbrukar alltid energi, oavsett hur aktiv eller inaktiv du är så behöver kroppen en viss mängd energi när den befinner sig i vila. Våra hjärnor behöver energi, våra livsupprätthållande system behöver energi (förstår du t.ex hur mycket energi som behövs bara för att hålla kroppstemperaturen?). Och äter du lite/ingenting så måste energin komma någonstans ifrån och kommer den inte från förbränd föda så kommer den ifrån lagrad energi i muskler/fettvävnad. Och vad händer när du tappar muskler/fett? Jo, du tappar vikt. Så nej, du blir inte fet av att inte äta eller av att äta lite.

      • Svara
        Andreas
        13 mars, 2015 at 23:22

        En liten korrigering, det finns metabola sjukdomar som gör att under svält så tar kroppen energi från våra livsupprätthållande system istället för ifrån massa på kroppen. Vilket leder till att du istället för att tappa i vikt i förstahand så sänks dina kroppsliga funktioner, din kroppstemperatur sjunker, du får lägre blodtryck, lägre hjärtfrekvens osv osv vilket i slutänden kommer leda till döden i värsta fall. Men så fungerar inte en frisk kropp.

  • Svara
    Sandra
    11 mars, 2015 at 21:22

    Jag känner exakt så som du beskriver. Har själv kämpat med bulimi under 5 år (Blev friskförklarad för 2 år sedan) och det var inte förrän jag blev frisk som jag insåg att folk är så fucked up när det gäller mat. Blir jätteprovocerad av att det enda mina vänner verkar prata om är träning och dieter (som de inte är i behov av) som alla utesluter kolhydrater. Man måste äta kolhydrater om man ska träna flera ggr i veckan. Snälla nån hur svår är den matematiken… 😉

    Jag själv tränar 3 ggr i veckan och äter varierad och regelbunden kost. Och jag äter chips, godis osv då och då för att jag vill, för att det är gott. Och min kropp är mer vältränad och sund än någonsin!

  • Svara
    Sandra
    11 mars, 2015 at 21:22

    Jag känner exakt så som du beskriver. Har själv kämpat med bulimi under 5 år (Blev friskförklarad för 2 år sedan) och det var inte förrän jag blev frisk som jag insåg att folk är så fucked up när det gäller mat. Blir jätteprovocerad av att det enda mina vänner verkar prata om är träning och dieter (som de inte är i behov av) som alla utesluter kolhydrater. Man måste äta kolhydrater om man ska träna flera ggr i veckan. Snälla nån hur svår är den matematiken… 😉

    Jag själv tränar 3 ggr i veckan och äter varierad och regelbunden kost. Och jag äter chips, godis osv då och då för att jag vill, för att det är gott. Och min kropp är mer vältränad och sund än någonsin!

  • Svara
    Elin Wennman
    11 mars, 2015 at 22:22

    Fantastiskt bra skrivet, tusen tummar upp <3

  • Svara
    Elin Wennman
    11 mars, 2015 at 22:22

    Fantastiskt bra skrivet, tusen tummar upp <3

  • Svara
    Michael
    11 mars, 2015 at 22:44

    Nämen, titta vad många andra kloka människor!

    Håller helt och hållet med. Variation och att ta ”lagom” har alltid fungerat för mig, just för att jag mår som bäst då. Tror verkligen på att man ska äta så att inte bara kroppen mår bra, men också sinnet. Känn själv efter hur din kropp mår utav din kost och gå till väga därefter!

  • Svara
    Michael
    11 mars, 2015 at 22:44

    Nämen, titta vad många andra kloka människor!

    Håller helt och hållet med. Variation och att ta ”lagom” har alltid fungerat för mig, just för att jag mår som bäst då. Tror verkligen på att man ska äta så att inte bara kroppen mår bra, men också sinnet. Känn själv efter hur din kropp mår utav din kost och gå till väga därefter!

  • Svara
    Pontus
    12 mars, 2015 at 03:20

    jag vill ta kolhydraten på dejt, ligga med den utan kondom och bli gammal tillsammans med den.

  • Svara
    Pontus
    12 mars, 2015 at 03:20

    jag vill ta kolhydraten på dejt, ligga med den utan kondom och bli gammal tillsammans med den.

  • Svara
    Anna
    12 mars, 2015 at 05:21

    ”herregud gemene man är ju betydligt sjukare är jag någonsin var?!” Precis så har jag tänkt sen jag blev ”friskare”, och så är det med många av mina vänner. Medan jag ”äter mat” så bantar dem, har helger då de i stort sett svälter sig. Och jag förstår varför: för den här världen är besatt vid helt banala saker.

  • Svara
    Anna
    12 mars, 2015 at 05:21

    ”herregud gemene man är ju betydligt sjukare är jag någonsin var?!” Precis så har jag tänkt sen jag blev ”friskare”, och så är det med många av mina vänner. Medan jag ”äter mat” så bantar dem, har helger då de i stort sett svälter sig. Och jag förstår varför: för den här världen är besatt vid helt banala saker.

  • Svara
    Ana
    12 mars, 2015 at 06:15

    Thank you for a really grate article!!! It’s just that simple -eat smaller portions, however we make it hard with thinking we want to do it perfect. I’ve Tryed it all jo-jo up and down 10-15 kilos for 15 years and to finally get things right after years in gym, fitness education, thousands of dollars it all comes down to one simple thing. Abstinese from compulsive eating. My solution came with overrates Anonumous I would strongly recommend this program xx lots of love xx

  • Svara
    Ana
    12 mars, 2015 at 06:15

    Thank you for a really grate article!!! It’s just that simple -eat smaller portions, however we make it hard with thinking we want to do it perfect. I’ve Tryed it all jo-jo up and down 10-15 kilos for 15 years and to finally get things right after years in gym, fitness education, thousands of dollars it all comes down to one simple thing. Abstinese from compulsive eating. My solution came with overrates Anonumous I would strongly recommend this program xx lots of love xx

  • Svara
    Jenny
    12 mars, 2015 at 06:34

    Vad bra skrivet. Fanns person som hjälpte mig under min sjukdomstid (anorexia), det var dietisten som sa så enkelt som -du kan äta av allt. Om du äter lagom.

  • Svara
    Jenny
    12 mars, 2015 at 06:34

    Vad bra skrivet. Fanns person som hjälpte mig under min sjukdomstid (anorexia), det var dietisten som sa så enkelt som -du kan äta av allt. Om du äter lagom.

  • Svara
    Sara
    12 mars, 2015 at 07:31

    Min behandlare sa till mig en gång att nästan alla i Sverige är ätstörda mer eller mindre, jag kommer inte riktigt ihåg ihåg hur hon benämnde det, men typ att alla inte får samma psykiska påföljder..

    Jag gillar dig inlägg jättemycket, för jag tror inte alla inser att det faktiskt kan vara skadligt för en själv…

  • Svara
    Sara
    12 mars, 2015 at 07:31

    Min behandlare sa till mig en gång att nästan alla i Sverige är ätstörda mer eller mindre, jag kommer inte riktigt ihåg ihåg hur hon benämnde det, men typ att alla inte får samma psykiska påföljder..

    Jag gillar dig inlägg jättemycket, för jag tror inte alla inser att det faktiskt kan vara skadligt för en själv…

  • Svara
    Eva
    12 mars, 2015 at 07:43

    Varje individ måste lära sig att ”lyssna” på sin kropp och inte tro att andra sitter inne med den totala sanningen. Tack Fanny

  • Svara
    Eva
    12 mars, 2015 at 07:43

    Varje individ måste lära sig att ”lyssna” på sin kropp och inte tro att andra sitter inne med den totala sanningen. Tack Fanny

  • Svara
    Hanna
    12 mars, 2015 at 07:53

    Så otroligt bra skrivet. Är så trött på allt tjat om vad man ska äta och inte äta.

  • Svara
    Hanna
    12 mars, 2015 at 07:53

    Så otroligt bra skrivet. Är så trött på allt tjat om vad man ska äta och inte äta.

  • Svara
    Emma Blomqvist
    12 mars, 2015 at 08:20

    Haha asså det är så sjukt att du behövt skriva detta hjärtat. Man tycker ju att 2015 borde vi lärt oss att alla är olika. ”Mitt” lagom är ingen annans lagom. Kommentarer som ”ska du verkligen äta den där pizzabiten?” eller ”jävla kanin som bara äter grönsaker” visar på att folk har ju inge liv. Oftast så sägs de ju inte ens till personen utan bakom dess rygg på t.ex. en arbetsplats. Folk ska tycka så jävla mycket om hur andra lever sitt liv, trött på det! Så länge det inte är en fara för livet (en närstående som kanske behöver hjälp med exempelvis viktned-uppgång) så behöver man väl inte ens lägga energi på sånt? Och det finns ju hjälp att få för det med iofs. Slusatsen är, alla är olika och olika saker funkar för olika personer. Och varför ska man bry sig ett skit om andras matvanor, vad fan får man ut av det liksom?

  • Svara
    Emma Blomqvist
    12 mars, 2015 at 08:20

    Haha asså det är så sjukt att du behövt skriva detta hjärtat. Man tycker ju att 2015 borde vi lärt oss att alla är olika. ”Mitt” lagom är ingen annans lagom. Kommentarer som ”ska du verkligen äta den där pizzabiten?” eller ”jävla kanin som bara äter grönsaker” visar på att folk har ju inge liv. Oftast så sägs de ju inte ens till personen utan bakom dess rygg på t.ex. en arbetsplats. Folk ska tycka så jävla mycket om hur andra lever sitt liv, trött på det! Så länge det inte är en fara för livet (en närstående som kanske behöver hjälp med exempelvis viktned-uppgång) så behöver man väl inte ens lägga energi på sånt? Och det finns ju hjälp att få för det med iofs. Slusatsen är, alla är olika och olika saker funkar för olika personer. Och varför ska man bry sig ett skit om andras matvanor, vad fan får man ut av det liksom?

  • Svara
    Helena
    12 mars, 2015 at 08:27

    Amen to that! TACK för kloka ord.

  • Svara
    Helena
    12 mars, 2015 at 08:27

    Amen to that! TACK för kloka ord.

  • Svara
    Kerstin
    12 mars, 2015 at 09:41

    Bra skrivet, använder precis samma uttryck som du när det gäller att det antagligen är värre att må dåligt av samvete än att äta en chokladbit. Jag brukar säga, varje ång jag får frågan om kombination”onyttigt”/”nyttigt” – att själen ska också ha sitt, eller, det är väl bra att jag äter nyttigt, så balanserar jag upp de tillfällen jag vill fika? Om jag äter fika betyder ju inte det att jag vill äta alla måltider på McDonalds..

  • Svara
    Kerstin
    12 mars, 2015 at 09:41

    Bra skrivet, använder precis samma uttryck som du när det gäller att det antagligen är värre att må dåligt av samvete än att äta en chokladbit. Jag brukar säga, varje ång jag får frågan om kombination”onyttigt”/”nyttigt” – att själen ska också ha sitt, eller, det är väl bra att jag äter nyttigt, så balanserar jag upp de tillfällen jag vill fika? Om jag äter fika betyder ju inte det att jag vill äta alla måltider på McDonalds..

  • Svara
    Anna
    12 mars, 2015 at 09:49

    Vilket HALLELUJA moment det var att läsa detta!!
    Jag har också varit sjuk i en ätstörning och tycker på pricken som du.
    Lite skrämmande och helt fantastiskt att ha så lika uppfattningar.
    Det är bland det värsta jag vet att diskutera HUR man äter och VAD?? Vad är rätt och vad är fel?
    Jag håller helt och hållet med om att de som tidigare sa att jag hade problem med maten och fick mig att inse att jag var var sjuk. I flera fall själva har en mer vriden uppfattning om kropp och hälsa.
    Inte undra på att många får ätstörningar när samhället florerar konstigheter vad det gäller mat och kropp och vad som är rätt och fel. Istället för att fokusera på individen, orsaker, fakta, Individuell BALANS och LIVSLUST!! Tack för ett fantastiskt inlägg <3

  • Svara
    Anna
    12 mars, 2015 at 09:49

    Vilket HALLELUJA moment det var att läsa detta!!
    Jag har också varit sjuk i en ätstörning och tycker på pricken som du.
    Lite skrämmande och helt fantastiskt att ha så lika uppfattningar.
    Det är bland det värsta jag vet att diskutera HUR man äter och VAD?? Vad är rätt och vad är fel?
    Jag håller helt och hållet med om att de som tidigare sa att jag hade problem med maten och fick mig att inse att jag var var sjuk. I flera fall själva har en mer vriden uppfattning om kropp och hälsa.
    Inte undra på att många får ätstörningar när samhället florerar konstigheter vad det gäller mat och kropp och vad som är rätt och fel. Istället för att fokusera på individen, orsaker, fakta, Individuell BALANS och LIVSLUST!! Tack för ett fantastiskt inlägg <3

  • Svara
    Ida
    12 mars, 2015 at 10:09

    Ber ALLA som läser detta spana in ”Freelee the banana girl” på Youtube. Döm inte för snabbt, hon är duktig på att provocera för att sprida sitt budskap. Titta på ett par videor, sök gärna på ”HCLF” på Youtube och Google. Om ni tar er tiden att läsa och förstå kommer ert sätt att se på mat förändras. Det har räddat mig och många andra!

  • Svara
    Ida
    12 mars, 2015 at 10:09

    Ber ALLA som läser detta spana in ”Freelee the banana girl” på Youtube. Döm inte för snabbt, hon är duktig på att provocera för att sprida sitt budskap. Titta på ett par videor, sök gärna på ”HCLF” på Youtube och Google. Om ni tar er tiden att läsa och förstå kommer ert sätt att se på mat förändras. Det har räddat mig och många andra!

  • Svara
    Cilla
    12 mars, 2015 at 11:15

    Mycket bra skrivet Fanny. En kan bli trött för mindre än den här never ending-diskussionen.

  • Svara
    Cilla
    12 mars, 2015 at 11:15

    Mycket bra skrivet Fanny. En kan bli trött för mindre än den här never ending-diskussionen.

  • Svara
    Björn Svensson
    12 mars, 2015 at 11:57

    läser alldeles för många kommentarer här som handlar om ”ät det, men inte det”.
    Häller helt och fullt ut med Fanny i sin originaltext, och även i många kommentarer.
    Det är nämligen som så att det finns inget universellt av eller på. Varje människa har en egen kropp, ett eget sinne och ett eget liv att ansvara för.
    Lägg ner minimalt med energi i att leta fel hos andra för att få någon att skälla på, och försök istället leta efter inspiration som gör dig lite gladare.
    Lagom är alltid bäst, i alla lägen, för alla. Sedan om lagom för just dig är likställt med noll intag av ett visst födoämne, ja då är det så.
    Försök inte tala om för någon som inte vill lyssna vad denne skall och inte skall äta. Dessvärre är det allt för vanlig med påtvingad kunskap, och den fungerar sällan.
    Lev ett bra liv för dig själv. Det syns och hörs när du mår bra. Och då mår din omgivning också bättre.

    • Svara
      Björn Svensson
      12 mars, 2015 at 11:59

      Lägger första kommentarer själv, och ber om ursäkt för stavfelen. Håller på att köra in mig på iPhone, men har ännu inte kommit hela vägen.
      🙂

  • Svara
    Björn Svensson
    12 mars, 2015 at 11:57

    läser alldeles för många kommentarer här som handlar om ”ät det, men inte det”.
    Häller helt och fullt ut med Fanny i sin originaltext, och även i många kommentarer.
    Det är nämligen som så att det finns inget universellt av eller på. Varje människa har en egen kropp, ett eget sinne och ett eget liv att ansvara för.
    Lägg ner minimalt med energi i att leta fel hos andra för att få någon att skälla på, och försök istället leta efter inspiration som gör dig lite gladare.
    Lagom är alltid bäst, i alla lägen, för alla. Sedan om lagom för just dig är likställt med noll intag av ett visst födoämne, ja då är det så.
    Försök inte tala om för någon som inte vill lyssna vad denne skall och inte skall äta. Dessvärre är det allt för vanlig med påtvingad kunskap, och den fungerar sällan.
    Lev ett bra liv för dig själv. Det syns och hörs när du mår bra. Och då mår din omgivning också bättre.

    • Svara
      Björn Svensson
      12 mars, 2015 at 11:59

      Lägger första kommentarer själv, och ber om ursäkt för stavfelen. Håller på att köra in mig på iPhone, men har ännu inte kommit hela vägen.
      🙂

  • Svara
    Molly Olsson
    12 mars, 2015 at 13:03

    GRYMT BRA SKRIVET!!!! <3

  • Svara
    Molly Olsson
    12 mars, 2015 at 13:03

    GRYMT BRA SKRIVET!!!! <3

  • Svara
    Camilla
    12 mars, 2015 at 13:31

    Mycket bra skrivet!!

  • Svara
    Camilla
    12 mars, 2015 at 13:31

    Mycket bra skrivet!!

  • Svara
    Anette
    12 mars, 2015 at 14:52

    Mycket bra sagt ! Och det vet väl alla innerst inne egentligen men lättare att ge sej in på någon typ av diet än att se över sina egna mat vanor och trännings vanor. Varför ska leva med massa förbud om saker man egentligen gillar att äta. Livet ska njutas av !

  • Svara
    Anette
    12 mars, 2015 at 14:52

    Mycket bra sagt ! Och det vet väl alla innerst inne egentligen men lättare att ge sej in på någon typ av diet än att se över sina egna mat vanor och trännings vanor. Varför ska leva med massa förbud om saker man egentligen gillar att äta. Livet ska njutas av !

  • Svara
    Bosse Johansson
    12 mars, 2015 at 16:16

    Redan på 60-talet konstaterade Richard Fuchs samma sak. Hans underhållande bok, som driver med ‘dieter’ finns i svensk översättning ”Säffle Dieten – För att gå ned i vikt. Ät mindre! – För att gå upp i vikt. Ät mera.” 😉

  • Svara
    Bosse Johansson
    12 mars, 2015 at 16:16

    Redan på 60-talet konstaterade Richard Fuchs samma sak. Hans underhållande bok, som driver med ‘dieter’ finns i svensk översättning ”Säffle Dieten – För att gå ned i vikt. Ät mindre! – För att gå upp i vikt. Ät mera.” 😉

  • Svara
    Åsa
    12 mars, 2015 at 16:37

    Bra inlägg! Jag fascineras av den här hetsen som är kring allting när det gäller mat, det är det ena och det andra och det tredje osv. osv. Pratade med min syster i julas, hon har jobbat mycket utomlands i fattiga områden, och hon gjorde mig uppmärksam på hur mycket tid som faktiskt läggs på mat och dieter, vad som är bra och inte, samtidigt som människor över hela världen är så fattiga att de kanske inte ens får mat varje dag! Poängen med att reflektera kring det är, som jag ser det, att uppmärksamma sig själv på hur förmånligt vi faktiskt har det idag. Vi kan välja, sortimentet är så stort att det flödar över, vi har möjligheten att göra precis hur vi själva vill (äta kolhydrater, låta bli att äta kolhydrater, äta vegetariskt, ekologiskt, billigt, dyrt, choklad, ingen choklad) och det är värt att tänka på. Det i sig behöver naturligtvis inte betyda att vi inte ska tänka över vårt matintag eller att man ska äta kolhydrater trots att man inte mår bra av det, det ger bara (ytterligare) perspektiv på det som för oss är självklart.

  • Svara
    Åsa
    12 mars, 2015 at 16:37

    Bra inlägg! Jag fascineras av den här hetsen som är kring allting när det gäller mat, det är det ena och det andra och det tredje osv. osv. Pratade med min syster i julas, hon har jobbat mycket utomlands i fattiga områden, och hon gjorde mig uppmärksam på hur mycket tid som faktiskt läggs på mat och dieter, vad som är bra och inte, samtidigt som människor över hela världen är så fattiga att de kanske inte ens får mat varje dag! Poängen med att reflektera kring det är, som jag ser det, att uppmärksamma sig själv på hur förmånligt vi faktiskt har det idag. Vi kan välja, sortimentet är så stort att det flödar över, vi har möjligheten att göra precis hur vi själva vill (äta kolhydrater, låta bli att äta kolhydrater, äta vegetariskt, ekologiskt, billigt, dyrt, choklad, ingen choklad) och det är värt att tänka på. Det i sig behöver naturligtvis inte betyda att vi inte ska tänka över vårt matintag eller att man ska äta kolhydrater trots att man inte mår bra av det, det ger bara (ytterligare) perspektiv på det som för oss är självklart.

  • Svara
    Tina
    12 mars, 2015 at 18:56

    Ät det som gör dig glad och som du trivs med.. bry dig inte om andras åsikter.
    Det är DIN kropp.
    Själv kvittar det va jag äter då jag inte tål mat längre o har lätt för att gå upp i vikt men va 17 det finns dom som ha det värre..

  • Svara
    Tina
    12 mars, 2015 at 18:56

    Ät det som gör dig glad och som du trivs med.. bry dig inte om andras åsikter.
    Det är DIN kropp.
    Själv kvittar det va jag äter då jag inte tål mat längre o har lätt för att gå upp i vikt men va 17 det finns dom som ha det värre..

  • Svara
    Andreas Holmqvist
    12 mars, 2015 at 20:27

    Hmmm, måste tyvärr påpeka en del saker.
    Du har rätt angående storleken på portioner.
    I övrigt väldigt fel.
    Nu anser jag att alla får äta vad de vill, jag skiter i vilket.
    MEN det du äter kan visst döda dig.
    Vi bör inte äta raffinerat socker och snabba kolhydrater.
    Inte heller bör vi äta spannmål och stärkelserik mat.
    Dessa livsmedel dödar oss sakta men säkert.
    De gör oss sjuka och mentalt instabila.
    http://nosugaradded.se/varldsberomd-hjartkirurg-talar-ut-om-vad-som-egentligen-orsakar-hjartsjukdom/
    Bara 1 exempel.
    Socker göder cancer.
    Spannmål är inflammatoriskt.
    Mjölken är förstörd av pastörisering och homogenisering.
    Osv osv, listan är tyvärr lång.
    Jag har själv påbörjat min resa från ohälsa med kroniska inflammationer, smärta och övervikt.
    Jag kan meddela att det är sjukt mkt enklare att sluta snusa och röka än vad det är att sluta med socker.
    Socker är, precis som amfetamin, centralstimulerande.
    Dvs narkotika som triggar belöningssystemet i hjärnan och du får faktiskt abstinens när du slutar med det.

  • Svara
    Andreas Holmqvist
    12 mars, 2015 at 20:27

    Hmmm, måste tyvärr påpeka en del saker.
    Du har rätt angående storleken på portioner.
    I övrigt väldigt fel.
    Nu anser jag att alla får äta vad de vill, jag skiter i vilket.
    MEN det du äter kan visst döda dig.
    Vi bör inte äta raffinerat socker och snabba kolhydrater.
    Inte heller bör vi äta spannmål och stärkelserik mat.
    Dessa livsmedel dödar oss sakta men säkert.
    De gör oss sjuka och mentalt instabila.
    http://nosugaradded.se/varldsberomd-hjartkirurg-talar-ut-om-vad-som-egentligen-orsakar-hjartsjukdom/
    Bara 1 exempel.
    Socker göder cancer.
    Spannmål är inflammatoriskt.
    Mjölken är förstörd av pastörisering och homogenisering.
    Osv osv, listan är tyvärr lång.
    Jag har själv påbörjat min resa från ohälsa med kroniska inflammationer, smärta och övervikt.
    Jag kan meddela att det är sjukt mkt enklare att sluta snusa och röka än vad det är att sluta med socker.
    Socker är, precis som amfetamin, centralstimulerande.
    Dvs narkotika som triggar belöningssystemet i hjärnan och du får faktiskt abstinens när du slutar med det.

  • Svara
    Christa
    12 mars, 2015 at 20:34

    Delade inlägget både på Facebook och på min blogg. För du har så otroligt rätt!! Har försökt förklara just det du säger åt flera av mina vänner men nee.. Jävligt bra skrivet, verkligen!

  • Svara
    Christa
    12 mars, 2015 at 20:34

    Delade inlägget både på Facebook och på min blogg. För du har så otroligt rätt!! Har försökt förklara just det du säger åt flera av mina vänner men nee.. Jävligt bra skrivet, verkligen!

  • Svara
    Christian
    12 mars, 2015 at 21:20

    Det finns enkelt svar på det du skrivit. Människor är ängsliga, det flesta osäkra och de allra flesta behöver något att tro på.
    Människor har oerhört svårt att fatta egna beslut, gör du det måste du ta konsekvenserna av dem, bättre att gå på något som någon annan sagt, då är det ju inte ditt fel om det går åt helvete.
    Så, i ängsligheten blir det mycket enklare att förhålla sig till en svart och vit värld med tydliga ramar och kontroll, det som gör människor osäkra är gråzonerna, det svåraste, att bilda sig en egen uppfattning.
    Svart och vitt, vi och dem, det är invandrarnas fel, bögarnas fel, men aldrig mitt, tänk vad skönt att aldrig själv hållas skyldig för ansvaret hur du formar mitt liv.
    Människor behöver något att tro på, mångas självbild är osäker, sedan religionen slutade spela en avgörande roll i vårt samhälle så hittar vi annat att bli religösa på, mat, vi har funnit det, ja, vi har funnit svaret, meningen!
    Jag har råkat ut för samma sak som du, jag tränar mycket men älskar vin och öl, OCH mat, får ofta kommentaren, dricker du vin? Osv, ja jag är vältränad, men vet du vad, jag unnar mig, jag lever, livet är inte svart eller vitt. Vi är stora pojkar och flickor nu och vet ni vad, det är helt ok att äta vad man vill, ha på sig vad man vill, se ut hur man vill och ligga med vem man vill.
    Fantastiskt va! 😉

  • Svara
    Christian
    12 mars, 2015 at 21:20

    Det finns enkelt svar på det du skrivit. Människor är ängsliga, det flesta osäkra och de allra flesta behöver något att tro på.
    Människor har oerhört svårt att fatta egna beslut, gör du det måste du ta konsekvenserna av dem, bättre att gå på något som någon annan sagt, då är det ju inte ditt fel om det går åt helvete.
    Så, i ängsligheten blir det mycket enklare att förhålla sig till en svart och vit värld med tydliga ramar och kontroll, det som gör människor osäkra är gråzonerna, det svåraste, att bilda sig en egen uppfattning.
    Svart och vitt, vi och dem, det är invandrarnas fel, bögarnas fel, men aldrig mitt, tänk vad skönt att aldrig själv hållas skyldig för ansvaret hur du formar mitt liv.
    Människor behöver något att tro på, mångas självbild är osäker, sedan religionen slutade spela en avgörande roll i vårt samhälle så hittar vi annat att bli religösa på, mat, vi har funnit det, ja, vi har funnit svaret, meningen!
    Jag har råkat ut för samma sak som du, jag tränar mycket men älskar vin och öl, OCH mat, får ofta kommentaren, dricker du vin? Osv, ja jag är vältränad, men vet du vad, jag unnar mig, jag lever, livet är inte svart eller vitt. Vi är stora pojkar och flickor nu och vet ni vad, det är helt ok att äta vad man vill, ha på sig vad man vill, se ut hur man vill och ligga med vem man vill.
    Fantastiskt va! 😉

  • Svara
    Helen Uliczka
    12 mars, 2015 at 21:51

    Nej så är det inte alls. Man behöver inte äta så mycket för att bli fet. Inte alls ”för mycket”. Jag blev tjock för min mamma ville att jag skulle äta ”trivsbiten” och ”en bit för moster Sonja” så jag blev tvingad att äta för mycket, men nu äter jag som andra men äter jag bröd, spagetti, ris eller annat ”vitt” så blir jag tjockare. När jag var ung höll jag budgetmat på spagetti med svampsås varannan dag och ris med någon annan röra varannan dag och franskbrödbullar utan smör till frukost. Det var ju skitkorkat. jag blev bara fetare trots att jag åt så lite! Jag satte i mig massor av tomma kolhydrater och trodde att jag skulle bli smalare för det var ju inte fett. Och så märker jag alldeles för sent att om jag äter nyttigt, grönsaker, kött och fett i samma mängder så tappar jag i vikt. Man ska inte snacka så mycket….

  • Svara
    Helen Uliczka
    12 mars, 2015 at 21:51

    Nej så är det inte alls. Man behöver inte äta så mycket för att bli fet. Inte alls ”för mycket”. Jag blev tjock för min mamma ville att jag skulle äta ”trivsbiten” och ”en bit för moster Sonja” så jag blev tvingad att äta för mycket, men nu äter jag som andra men äter jag bröd, spagetti, ris eller annat ”vitt” så blir jag tjockare. När jag var ung höll jag budgetmat på spagetti med svampsås varannan dag och ris med någon annan röra varannan dag och franskbrödbullar utan smör till frukost. Det var ju skitkorkat. jag blev bara fetare trots att jag åt så lite! Jag satte i mig massor av tomma kolhydrater och trodde att jag skulle bli smalare för det var ju inte fett. Och så märker jag alldeles för sent att om jag äter nyttigt, grönsaker, kött och fett i samma mängder så tappar jag i vikt. Man ska inte snacka så mycket….

  • Svara
    Emma
    13 mars, 2015 at 08:25

    Fenomenet att diskutera/försvara/förespråka sin kosthållning inför andra människor vid sociala tillställningar känns bara så oerhört ängsligt och märkligt. Åk till Frankrike eller Italien (självfallet finns det undantag, men generellt) och inse att kost inte är ett samtalsämne. Man äter och njuter och diskussionsämnena har substans. Behöver någon gå ner i vikt så tar de en bit bröd ist för två. Man äter allt och låter mat vara just vad det är, och framförallt är man inte så ängslig som i Sverige där man ständigt måste hävda sig inför andra. Vi måste lära oss att slappna av.

  • Svara
    Emma
    13 mars, 2015 at 08:25

    Fenomenet att diskutera/försvara/förespråka sin kosthållning inför andra människor vid sociala tillställningar känns bara så oerhört ängsligt och märkligt. Åk till Frankrike eller Italien (självfallet finns det undantag, men generellt) och inse att kost inte är ett samtalsämne. Man äter och njuter och diskussionsämnena har substans. Behöver någon gå ner i vikt så tar de en bit bröd ist för två. Man äter allt och låter mat vara just vad det är, och framförallt är man inte så ängslig som i Sverige där man ständigt måste hävda sig inför andra. Vi måste lära oss att slappna av.

  • Svara
    Hasse H
    13 mars, 2015 at 09:22

    jag är glad och tacksam för att det finns mat, är den sedan god och nyttigt är det ju toppen

  • Svara
    Hasse H
    13 mars, 2015 at 09:22

    jag är glad och tacksam för att det finns mat, är den sedan god och nyttigt är det ju toppen

  • Svara
    Andreas
    13 mars, 2015 at 12:42

    If it fits your macros. Ligger du under kaloribalans så spelar det ingen roll vad du äter du kommer ändå gå ner i vikt. Samma sak om du ligger över kaloribalans, du kan äta hur nyttigt som helst men ligger du över så kommer du gå upp. Enkelt.

  • Svara
    Andreas
    13 mars, 2015 at 12:42

    If it fits your macros. Ligger du under kaloribalans så spelar det ingen roll vad du äter du kommer ändå gå ner i vikt. Samma sak om du ligger över kaloribalans, du kan äta hur nyttigt som helst men ligger du över så kommer du gå upp. Enkelt.

  • Svara
    Jonna
    13 mars, 2015 at 14:38

    Jag håller inte helt med om det att äta för mycket. Sen jag börjat äta rawfood och veganskt kan jag äta hur mycket jag vill utan att gå upp i vikt. Jag äter ca 20 bananer om dagen, massa dadlar och sallad, bröd, pasta, ris, sötpotatis och så, men drar ner på fettet. Jag få i mig ca 2500kcal om dagen och går snarare ner än upp i vikt. Och nej, jag tränar inte mer än 15 min yoga 2 gånger i veckan.

    • Svara
      roethlisberger
      13 mars, 2015 at 23:40

      Vänta nu. 2500 kcal är väl inte mycket, eller tycker du det?! Jag skulle säga att det är minimun vad man bör äta en vilodag. Om man har en välfungerande frisk kropp, that is, och inte sabbat ämnesomsättningen under år av dietande och halvsvält ..

  • Svara
    Jonna
    13 mars, 2015 at 14:38

    Jag håller inte helt med om det att äta för mycket. Sen jag börjat äta rawfood och veganskt kan jag äta hur mycket jag vill utan att gå upp i vikt. Jag äter ca 20 bananer om dagen, massa dadlar och sallad, bröd, pasta, ris, sötpotatis och så, men drar ner på fettet. Jag få i mig ca 2500kcal om dagen och går snarare ner än upp i vikt. Och nej, jag tränar inte mer än 15 min yoga 2 gånger i veckan.

    • Svara
      roethlisberger
      13 mars, 2015 at 23:40

      Vänta nu. 2500 kcal är väl inte mycket, eller tycker du det?! Jag skulle säga att det är minimun vad man bör äta en vilodag. Om man har en välfungerande frisk kropp, that is, och inte sabbat ämnesomsättningen under år av dietande och halvsvält ..

  • Svara
    Alex.
    13 mars, 2015 at 21:41

    Så skönt och bra skrivit. När jag ”blev av” med min ätstörning så märkte jag hur intolerant jag blev till att prata dieter med folk. Det är så jävla jobbigt att lyssna på när en själv har kämpat hårt för att rent psykiskt klara av att äta chips igen typ. Så skönt att bara få äta både hälsosamt och inte så hälsosamt. Att bara få vara stolt över den balansen och inte över den sjuka disciplinen en hade innan som till en början premierades av min omgivning.

  • Svara
    Alex.
    13 mars, 2015 at 21:41

    Så skönt och bra skrivit. När jag ”blev av” med min ätstörning så märkte jag hur intolerant jag blev till att prata dieter med folk. Det är så jävla jobbigt att lyssna på när en själv har kämpat hårt för att rent psykiskt klara av att äta chips igen typ. Så skönt att bara få äta både hälsosamt och inte så hälsosamt. Att bara få vara stolt över den balansen och inte över den sjuka disciplinen en hade innan som till en början premierades av min omgivning.

  • Svara
    Andreas
    14 mars, 2015 at 06:13

    Begreppet ”hälsa” är ju vansinnigt brett, hälsa handlar inte bara om att hålla kroppen i trim och äta nyttigt. Hälsa handlar också om att må bra. Jag ställer mig frågan: Mår alla verkligen bra av att hela, hela tiden fokusera på den kroppsliga hälsan, att aldrig unna sig, att aldrig ha roligt?

    Jag tror inte att alla mår bra av att leva på det viset, jag tror inte ens att de flesta gör det och i ärlighetens namn så tror jag att de som mår bra av att leva så är en solklar minoritet.

    Det är inte förrän nu på senare tid som kolhydrathetsen satt igång på allvar, ändå så har vi ganska länge hållit oss till en relativt kolhydratrik kost och trots detta har vi i Sverige en medellivslängd på c:a 81 år. Alltså vad vet väl jag, men jag personligen känner nog att jag kan införa bara en gnutta ohälsa för kroppen i mitt liv om det innebär att det förgyller tiden jag har att leva på bekostnad av något extra levnadsår hit eller dit.

  • Svara
    Andreas
    14 mars, 2015 at 06:13

    Begreppet ”hälsa” är ju vansinnigt brett, hälsa handlar inte bara om att hålla kroppen i trim och äta nyttigt. Hälsa handlar också om att må bra. Jag ställer mig frågan: Mår alla verkligen bra av att hela, hela tiden fokusera på den kroppsliga hälsan, att aldrig unna sig, att aldrig ha roligt?

    Jag tror inte att alla mår bra av att leva på det viset, jag tror inte ens att de flesta gör det och i ärlighetens namn så tror jag att de som mår bra av att leva så är en solklar minoritet.

    Det är inte förrän nu på senare tid som kolhydrathetsen satt igång på allvar, ändå så har vi ganska länge hållit oss till en relativt kolhydratrik kost och trots detta har vi i Sverige en medellivslängd på c:a 81 år. Alltså vad vet väl jag, men jag personligen känner nog att jag kan införa bara en gnutta ohälsa för kroppen i mitt liv om det innebär att det förgyller tiden jag har att leva på bekostnad av något extra levnadsår hit eller dit.

  • Svara
    Catarina Andrén
    14 mars, 2015 at 07:07

    Fråga ALLTID kroppen hur mycket den vill ha ifråga om mat! Den vet bäst.

  • Svara
    Catarina Andrén
    14 mars, 2015 at 07:07

    Fråga ALLTID kroppen hur mycket den vill ha ifråga om mat! Den vet bäst.

  • Svara
    Anette
    15 mars, 2015 at 12:39

    BRA SKRIVIT. Håller helt med. Sunt förnuft räcker länge tycker jag. NO fixering.

  • Svara
    Anette
    15 mars, 2015 at 12:39

    BRA SKRIVIT. Håller helt med. Sunt förnuft räcker länge tycker jag. NO fixering.

  • Svara
    SWAT
    15 mars, 2015 at 13:53

    Absolut så är det, Bra skrivet! Kalorier in – kalorier ut (de vi gör av med) = viktuppgång, viktnedgång eller stillastående vikt.
    Jag är så kallat ”hälsofreak” och jobbar som PT. Jag gillar inte att välja bort saker, älskar att fika – gärna en semla då! Mums! Men äter jag ”nyttigt” där emellan och då framförallt som du säger inte för mycket, så kan jag ju äta bullar, semlor och choklad! Samt tränar… Fantastiskt va?!?

  • Svara
    SWAT
    15 mars, 2015 at 13:53

    Absolut så är det, Bra skrivet! Kalorier in – kalorier ut (de vi gör av med) = viktuppgång, viktnedgång eller stillastående vikt.
    Jag är så kallat ”hälsofreak” och jobbar som PT. Jag gillar inte att välja bort saker, älskar att fika – gärna en semla då! Mums! Men äter jag ”nyttigt” där emellan och då framförallt som du säger inte för mycket, så kan jag ju äta bullar, semlor och choklad! Samt tränar… Fantastiskt va?!?

  • Svara
    Eva
    16 mars, 2015 at 06:16

    Övervikt (fetma) och anorexi är samma sjukdom, men de yppar sig på olika sätt. Den ena äter för lite och den andra för mycket. Den som är överviktig får sämre hjälp och mindre acceptans av omvärlden vilket resulterar i mer mat för att döva sina känslor. Anorektiker får helt annat bemötande eftersom de faktiskt är sjuka… Konstigt kan jag tycka. För båda grupperna handlar det ofta om annat än just mat. Det handlar om känslor och självförtroende/självkänsla. Det är ett beroende!

    Önskar att fler extremt överviktiga kunde få lite draghjälp istället för att bli nedtryckta. Jobbar själv med överviktiga personer efter att personligen ha gjort en solskenshistoria i min viktnedgång. Otroligt givande att lyckas få människor som inte själva trott på sig att leva ut och må bra! Lycka till!

  • Svara
    Eva
    16 mars, 2015 at 06:16

    Övervikt (fetma) och anorexi är samma sjukdom, men de yppar sig på olika sätt. Den ena äter för lite och den andra för mycket. Den som är överviktig får sämre hjälp och mindre acceptans av omvärlden vilket resulterar i mer mat för att döva sina känslor. Anorektiker får helt annat bemötande eftersom de faktiskt är sjuka… Konstigt kan jag tycka. För båda grupperna handlar det ofta om annat än just mat. Det handlar om känslor och självförtroende/självkänsla. Det är ett beroende!

    Önskar att fler extremt överviktiga kunde få lite draghjälp istället för att bli nedtryckta. Jobbar själv med överviktiga personer efter att personligen ha gjort en solskenshistoria i min viktnedgång. Otroligt givande att lyckas få människor som inte själva trott på sig att leva ut och må bra! Lycka till!

  • Svara
    Caroline
    17 mars, 2015 at 12:04

    Så himla bra skrivet. Jag är så less på att diskutera matvanor och allt därtill. Att någon alltid behöver tycka något om mig och min mat. Jag bor långt ifrån min familj och barndomsvänner, varje gång jag kommer hem så måste någon säga något om att jag gått upp eller ner i vikt eller på något annat sätt värdera mig utifrån mitt utseende. Och jag vill verkligen inte höra det. Jag skiter i vad de tycker om mitt utseende, jag åkte inte för att visa upp mig utan för att jag ville träffa de jag älskar.

  • Svara
    Caroline
    17 mars, 2015 at 12:04

    Så himla bra skrivet. Jag är så less på att diskutera matvanor och allt därtill. Att någon alltid behöver tycka något om mig och min mat. Jag bor långt ifrån min familj och barndomsvänner, varje gång jag kommer hem så måste någon säga något om att jag gått upp eller ner i vikt eller på något annat sätt värdera mig utifrån mitt utseende. Och jag vill verkligen inte höra det. Jag skiter i vad de tycker om mitt utseende, jag åkte inte för att visa upp mig utan för att jag ville träffa de jag älskar.

  • Svara
    Nils
    23 mars, 2015 at 04:57

    Tycker det är viktigt på vad vi äter och framförallt hur mycket.
    Överkonsumera när man inte aktiverar sig (för att dra på det extrema hållet) vet de flesta instinktivt (vill jag inbilla mig iaf) inte kan vara så lyckad kombination och samtidigt det motsatta heller dvs att vara hyperaktiv och träna varje dag och tro man kan leva på ett salladsblad.

    Beroende på vad ens mål är att bygga muskler eller gå ned i vikt så styr ju tyvärr kalorierna den saken.
    En kalori kommer alltid vara en kalori oavsett vart den kommer ifrån.
    För det är ett mått på energimängd inget annat. Men kalorin är inte den riktiga boven ändå. Även om den givetvis också är påverkande. Att vara ”lite” överiktig är inte det farligaste, även om många tror det, det som är farligare är vartifrån dessa kalorier kommer ifrån.

    Björnar drar ju på sig väldigt mycket kalorier under året och blir sedan väldigt fluffiga och gulligt runda för att sedan sova under ide under vinterhalvåret. De har visserligen system som klarar av detta, men så olika från dem är vi inte själva. Skillnaden då ? deras kost består ofta av vegetariskt och i vissa fall även animaliskt, även om vegetarisk föda är den bestående delen av deras näring.

    Jag sprang ett lopp en gång som var så himla långt att det var bara väntat att en massa kalorier skulle förbrukas här. Min klocka visade mig en slutnota på nästan 8000 kcal! Tror ni då att man satt och räknade kalorierna ?

    Men vad är då grejen ?

    Det här är grejen:
    Att få den kalorin från godis som har mycket kemiskt och farliga ämnen eller från grönsaker som har naturligt innehåll av mineraler och vitaminer som kroppen faktiskt behöver för att fungera har betydelse.
    Det är just det som är grejen.

    Kroppen är dock fantastisk, gör det den kan för att kompensera det man stoppar i sig och tar tillvara allt det den kan från detta och försöker göra sig av med resten. Även från godis. Men godis har inget nyttigt i sig som kroppen ofta behöver. Så den mängd man får i sig tar den, tar kroppen först den energimängd den behöver (dvs kalorierna), sedan försöker den den göra sig av med det övriga, och resten som den inte kan göra sig av med, lagrar den i kroppen.

    Plötsligt har vi börjat lagra energin istället, vilket är egentligen en bra sak ”in case of nödsituationer” då den behöver snabbt energi så detta är bra sak, precis som för björnarna, förutom att vi nu även lagrat denna energi i form av kemiska och andra ohälsosamma ämnen som kommer försvåra kroppen att använda sig av den energin senare. Vilket gör att vi troligtvis kommer få en bestående bukfetma långt senare som inte kan användas.

    Vad händer då kroppen av någon anledning inte kan göra sig av med eller använda den energi vi lagrat ? Då kommer vi få problem, riktiga problem. I många fall drar vi tillslut på oss olika sjukdomar eller i värsta fall senare vår egna död. Detta är inget att leka med gott folk. Jag har sett detta ske i många fall.

    Fuskar man med innehållet i mat regelbundet i dagar, veckor, månader och tillslut år, så kommer kroppen på något sätt signalera detta till oss att vi inte fungerar som vi ska. Här kan man med gott samvete säga att ”Vi blir det vi äter”, dvs inte hur mycket utan mer ”vad” vi äter.

    Framförallt syftas här på fuskmaten som jag kallar det, i form av alla s.k. ”tomma kalorier” eller ”tomma kolhydrater” , ”light läsk” och annat skräpmat och processerad mat eller till och med kosttillskott som många tror kan ersätta en ”normal” kost eller komplettera med något bra som lurar en att tro att man faktiskt gör något bra för kroppen, men det gör det inte.

    Tack vare det jag fått se genom åren i form av skador som detta gör med ens kropp, så är min hållning idag betydligt mer ”hälsosamare” ur ett vetenskapligt sätt att se det.
    Dvs enklare sagt, en betydligt mer balanserad kost beståendes av både grönsaker och frukt i första hand än tidigare. Det var dels ett medvetet och självklart val.

    Betyder det då att man aldrig kommer få äta en chockladbit något mer eller en påse bilar ?
    Givetvis inte gott folk.

    Men att äta kanske med en mer ”visare” hållning och medvetenhet vad vi egentligen stoppar i oss varje gång, är kanske inte så dumt ändå, med tanke på vad som hänt med många människor och deras hälsotillstånd de senaste 10-20 åren pga den mat vi får i oss.

    Borde inte detta vara en väckarklocka nog ?

    Önskar er lycka till.

  • Svara
    Nils
    23 mars, 2015 at 04:57

    Tycker det är viktigt på vad vi äter och framförallt hur mycket.
    Överkonsumera när man inte aktiverar sig (för att dra på det extrema hållet) vet de flesta instinktivt (vill jag inbilla mig iaf) inte kan vara så lyckad kombination och samtidigt det motsatta heller dvs att vara hyperaktiv och träna varje dag och tro man kan leva på ett salladsblad.

    Beroende på vad ens mål är att bygga muskler eller gå ned i vikt så styr ju tyvärr kalorierna den saken.
    En kalori kommer alltid vara en kalori oavsett vart den kommer ifrån.
    För det är ett mått på energimängd inget annat. Men kalorin är inte den riktiga boven ändå. Även om den givetvis också är påverkande. Att vara ”lite” överiktig är inte det farligaste, även om många tror det, det som är farligare är vartifrån dessa kalorier kommer ifrån.

    Björnar drar ju på sig väldigt mycket kalorier under året och blir sedan väldigt fluffiga och gulligt runda för att sedan sova under ide under vinterhalvåret. De har visserligen system som klarar av detta, men så olika från dem är vi inte själva. Skillnaden då ? deras kost består ofta av vegetariskt och i vissa fall även animaliskt, även om vegetarisk föda är den bestående delen av deras näring.

    Jag sprang ett lopp en gång som var så himla långt att det var bara väntat att en massa kalorier skulle förbrukas här. Min klocka visade mig en slutnota på nästan 8000 kcal! Tror ni då att man satt och räknade kalorierna ?

    Men vad är då grejen ?

    Det här är grejen:
    Att få den kalorin från godis som har mycket kemiskt och farliga ämnen eller från grönsaker som har naturligt innehåll av mineraler och vitaminer som kroppen faktiskt behöver för att fungera har betydelse.
    Det är just det som är grejen.

    Kroppen är dock fantastisk, gör det den kan för att kompensera det man stoppar i sig och tar tillvara allt det den kan från detta och försöker göra sig av med resten. Även från godis. Men godis har inget nyttigt i sig som kroppen ofta behöver. Så den mängd man får i sig tar den, tar kroppen först den energimängd den behöver (dvs kalorierna), sedan försöker den den göra sig av med det övriga, och resten som den inte kan göra sig av med, lagrar den i kroppen.

    Plötsligt har vi börjat lagra energin istället, vilket är egentligen en bra sak ”in case of nödsituationer” då den behöver snabbt energi så detta är bra sak, precis som för björnarna, förutom att vi nu även lagrat denna energi i form av kemiska och andra ohälsosamma ämnen som kommer försvåra kroppen att använda sig av den energin senare. Vilket gör att vi troligtvis kommer få en bestående bukfetma långt senare som inte kan användas.

    Vad händer då kroppen av någon anledning inte kan göra sig av med eller använda den energi vi lagrat ? Då kommer vi få problem, riktiga problem. I många fall drar vi tillslut på oss olika sjukdomar eller i värsta fall senare vår egna död. Detta är inget att leka med gott folk. Jag har sett detta ske i många fall.

    Fuskar man med innehållet i mat regelbundet i dagar, veckor, månader och tillslut år, så kommer kroppen på något sätt signalera detta till oss att vi inte fungerar som vi ska. Här kan man med gott samvete säga att ”Vi blir det vi äter”, dvs inte hur mycket utan mer ”vad” vi äter.

    Framförallt syftas här på fuskmaten som jag kallar det, i form av alla s.k. ”tomma kalorier” eller ”tomma kolhydrater” , ”light läsk” och annat skräpmat och processerad mat eller till och med kosttillskott som många tror kan ersätta en ”normal” kost eller komplettera med något bra som lurar en att tro att man faktiskt gör något bra för kroppen, men det gör det inte.

    Tack vare det jag fått se genom åren i form av skador som detta gör med ens kropp, så är min hållning idag betydligt mer ”hälsosamare” ur ett vetenskapligt sätt att se det.
    Dvs enklare sagt, en betydligt mer balanserad kost beståendes av både grönsaker och frukt i första hand än tidigare. Det var dels ett medvetet och självklart val.

    Betyder det då att man aldrig kommer få äta en chockladbit något mer eller en påse bilar ?
    Givetvis inte gott folk.

    Men att äta kanske med en mer ”visare” hållning och medvetenhet vad vi egentligen stoppar i oss varje gång, är kanske inte så dumt ändå, med tanke på vad som hänt med många människor och deras hälsotillstånd de senaste 10-20 åren pga den mat vi får i oss.

    Borde inte detta vara en väckarklocka nog ?

    Önskar er lycka till.

  • Svara
    Micke
    30 mars, 2015 at 19:45

    Oj vad mycket felaktig svammel. Har behövs utbildas en ordentlig mängd biokemi. Detta vet vi nu. Fruktos och omega-6 angriper våra celler långsamt. Denna sörja är grunden för många metaboliska sjukdomar, diabetes, åderförkalkning, hjärtinfarkt, hjärnblödning, cancer, alzheimers, demens, ASL, ADHD m-fl. Man ser hur fruktos/vegetabiliska oljor angriper beta-cellerna i bukspottskörteln och skapar inflammation. När kroppen kommer över 12 i blodsocker så är immunförsvaret avstängt. En icke sockersjuk person kan få blodsockernivåer över 14 vid en lunch. Dock under kort stund men ändå över 12. Alla celler av mitokondriertyp behöver inte ett gnutta socker för att fungera. Alla mitokondrierceller använder ett enda bränsle och det är aktivt ättiksyra. Denna syra kan komma från mättat fett ”ketoner” eller ohälsosamma kolhydrater. Kroppen behöver lite glukos för vissa kemiska processer men det kan kroppen själv tillverka från mättat fett. Vår lever kan producera 2,5 kg glukos om dagen om kroppen befinner sig i en krissituation, t,ex, vid skador. Kroppen behöver lite glukos för celluppbyggnaden och när syret levereras från hemoglobinet ut till de ställen som behöver syre. Insulin är kroppens fettlagringshormon. Det är inte till för att ”hantera” socker utan för att fördela den energi från mättat fett som vi är anpassade att leva på. Insulinet kan också ta hand om överdoser av glukos men detta är inte vad kroppen normalt behöver göra om man lever på hälsosam lågkolhydratkost. På samma sätt som människan gjorde för 12000 år sedan. Att tro att bara man rör sig är lösningen har helt fel. De som blir överviktiga är redan diabetiker. Deras receptorer på fettcellerna har börjat få för få receptorer som hanterar insulinet. När en cell har hamnat under 5000 receptorer av de normala 20000 receptorerna så är man fullt utvecklad typ 2 diabetiker. Och då kan inte insulin öppna cellen så att fettet (skapat från glukos) skall kunna förbrännas. Cellen lagrar men kan inte släppa ut fettet. Vår kropp har ingen mekanism för att hantera fruktos ”tänk på det när ni öser i er juicer”. Den fruktos som intas omvandlas direkt av levern till fett och hamnar inuti kroppen ”internt fett” och idag ser man väldigt många med icke-alkoholrelaterad fettlever. Ni kan ser helt friska ut tunna och smala och motionera som bara den men intern sjuder fruktosen och de vegetabiliska fetterna och tränger ner under blodkärlen och lägger bit för bit av åderförkalkning. Bara att välja, liga som ett kolli med alla de mediciner som behövs för att hålla dig vid liv eller lägga om till en hälsosam kosthållning som inte höjer ditt blodsocker eller tränger ner under blodkärlen. Bara LCHF kan göra det. Och jo, mättat fett och kolhydrater består av samma atomer, bara olika hopbyggda, ena höjer blodsockret och den andra inte. Alla de sjukdomar jag nämner fanns nästan inte i början på 1900-talet. 1920 fanns inte ätbara vegetabiliska oljor, de tog fram av Proctor and Gamble 1921 då elljuset höll på och ta bort marknaden för deras gifitga oljor för oljelampor. Kemister hos dem skapade då margarin i det nya bolaget Cresco från dessa kallpressade giftiga oljor.

  • Svara
    Micke
    30 mars, 2015 at 19:45

    Oj vad mycket felaktig svammel. Har behövs utbildas en ordentlig mängd biokemi. Detta vet vi nu. Fruktos och omega-6 angriper våra celler långsamt. Denna sörja är grunden för många metaboliska sjukdomar, diabetes, åderförkalkning, hjärtinfarkt, hjärnblödning, cancer, alzheimers, demens, ASL, ADHD m-fl. Man ser hur fruktos/vegetabiliska oljor angriper beta-cellerna i bukspottskörteln och skapar inflammation. När kroppen kommer över 12 i blodsocker så är immunförsvaret avstängt. En icke sockersjuk person kan få blodsockernivåer över 14 vid en lunch. Dock under kort stund men ändå över 12. Alla celler av mitokondriertyp behöver inte ett gnutta socker för att fungera. Alla mitokondrierceller använder ett enda bränsle och det är aktivt ättiksyra. Denna syra kan komma från mättat fett ”ketoner” eller ohälsosamma kolhydrater. Kroppen behöver lite glukos för vissa kemiska processer men det kan kroppen själv tillverka från mättat fett. Vår lever kan producera 2,5 kg glukos om dagen om kroppen befinner sig i en krissituation, t,ex, vid skador. Kroppen behöver lite glukos för celluppbyggnaden och när syret levereras från hemoglobinet ut till de ställen som behöver syre. Insulin är kroppens fettlagringshormon. Det är inte till för att ”hantera” socker utan för att fördela den energi från mättat fett som vi är anpassade att leva på. Insulinet kan också ta hand om överdoser av glukos men detta är inte vad kroppen normalt behöver göra om man lever på hälsosam lågkolhydratkost. På samma sätt som människan gjorde för 12000 år sedan. Att tro att bara man rör sig är lösningen har helt fel. De som blir överviktiga är redan diabetiker. Deras receptorer på fettcellerna har börjat få för få receptorer som hanterar insulinet. När en cell har hamnat under 5000 receptorer av de normala 20000 receptorerna så är man fullt utvecklad typ 2 diabetiker. Och då kan inte insulin öppna cellen så att fettet (skapat från glukos) skall kunna förbrännas. Cellen lagrar men kan inte släppa ut fettet. Vår kropp har ingen mekanism för att hantera fruktos ”tänk på det när ni öser i er juicer”. Den fruktos som intas omvandlas direkt av levern till fett och hamnar inuti kroppen ”internt fett” och idag ser man väldigt många med icke-alkoholrelaterad fettlever. Ni kan ser helt friska ut tunna och smala och motionera som bara den men intern sjuder fruktosen och de vegetabiliska fetterna och tränger ner under blodkärlen och lägger bit för bit av åderförkalkning. Bara att välja, liga som ett kolli med alla de mediciner som behövs för att hålla dig vid liv eller lägga om till en hälsosam kosthållning som inte höjer ditt blodsocker eller tränger ner under blodkärlen. Bara LCHF kan göra det. Och jo, mättat fett och kolhydrater består av samma atomer, bara olika hopbyggda, ena höjer blodsockret och den andra inte. Alla de sjukdomar jag nämner fanns nästan inte i början på 1900-talet. 1920 fanns inte ätbara vegetabiliska oljor, de tog fram av Proctor and Gamble 1921 då elljuset höll på och ta bort marknaden för deras gifitga oljor för oljelampor. Kemister hos dem skapade då margarin i det nya bolaget Cresco från dessa kallpressade giftiga oljor.

  • Svara
    Lasse
    31 mars, 2015 at 08:50

    Intressant inlägg. Mest intressant är nog ändå det faktum att du skriver att folk får äta vad de vill oavsett vad man äter eller vilken eventuell diet man äter. Tycker också du är helt rätt ute med att alla kanske fungerar olika och på så sätt funkar inte samma sak på alla. Jag är alldeles för dåligt insatt i exakt hur metabolismen fungerar för att säga att du har fel eller rätt så jag böjer mig för det.
    MEN, i samma inlägg skriver du sen att det enda felet vi gör är att äta för mycket. Vad är skillnaden på att predika en viss typ av diet gentemot ditt påstående om att det enda fel vi gör är att äta för mycket? Det är exakt samma sak.

    Du har din åsikt klar om att det är viktigt att äta allround men inte äta för mycket – helt OK.
    Andra har åsikter om att det är viktigt att äta fettsnålt – helt OK.
    En annan grupp tycker det är viktigt att äta kolhydratsnålt – helt OK.

    Du menar säkert inte det men ditt inlägg kan tolkas som att folk som diskuterar dieter bör inte göra det men folk som diskuterar mängden mat får göra det. Snedvridet och substansen i ditt inlägg mister stuns.

    För övrigt kanske man måste titta på ny forskning inom området för att hitta en bra lösning. Precis som på alla andra område där det forskas och vi ändrar vår synpunkt kanske det är dags att göra samma sak med maten – ta till sig lite av den moderna forskningen.

  • Svara
    Lasse
    31 mars, 2015 at 08:50

    Intressant inlägg. Mest intressant är nog ändå det faktum att du skriver att folk får äta vad de vill oavsett vad man äter eller vilken eventuell diet man äter. Tycker också du är helt rätt ute med att alla kanske fungerar olika och på så sätt funkar inte samma sak på alla. Jag är alldeles för dåligt insatt i exakt hur metabolismen fungerar för att säga att du har fel eller rätt så jag böjer mig för det.
    MEN, i samma inlägg skriver du sen att det enda felet vi gör är att äta för mycket. Vad är skillnaden på att predika en viss typ av diet gentemot ditt påstående om att det enda fel vi gör är att äta för mycket? Det är exakt samma sak.

    Du har din åsikt klar om att det är viktigt att äta allround men inte äta för mycket – helt OK.
    Andra har åsikter om att det är viktigt att äta fettsnålt – helt OK.
    En annan grupp tycker det är viktigt att äta kolhydratsnålt – helt OK.

    Du menar säkert inte det men ditt inlägg kan tolkas som att folk som diskuterar dieter bör inte göra det men folk som diskuterar mängden mat får göra det. Snedvridet och substansen i ditt inlägg mister stuns.

    För övrigt kanske man måste titta på ny forskning inom området för att hitta en bra lösning. Precis som på alla andra område där det forskas och vi ändrar vår synpunkt kanske det är dags att göra samma sak med maten – ta till sig lite av den moderna forskningen.

  • Svara
    Meta
    1 april, 2015 at 11:36

    Jag förstår precis hur du menar. Jag är överviktsopererad och har genom den tappat ganska många kilon. Med min sorts operation (inte den vanliga gastric bypass) är det viktigaste att äta det man mår bra av. Jag ska prioritera fett och proteiner, hur förklarar man för folk att man ska göra det som överviktsopererad? Jag får äta godis och kolhydrater om jag vill, jag kan och om jag orkar. Har egentligen inga restriktioner mer än att just prioritera. Jag avstår ändå för det mesta från kolhydraterna då jag mår dåligt av dom.
    OM jag var matfixerad när jag överviktigt är det inget mot vad jag är nu när jag måste planera allt jag äter. Sånt är livet! Jag orsakade mig ett halvt liv med kraftig övervikt och nu får jag ta konsekvenserna. Även om vi står på motsatta sidor så har vi ett gemensamt problem och det är missbruket av mat. Tänk om det hade varit lika lätt att få bukt med det som med nån annan form av missbruk?! Sluta med det, ha abstinens och låt sen bli resten av livet. Men äta bör man annars dör man, som min mamma alltid sa.
    En lösning passar inte alla, man måste hitta sin egen väg. Alla reagerar olika på saker och ting, sånt är livet. Önskar dig all lycka och allt tålamod i världen för att orka med dumma saker folk kommer säga i all evighet. 🙂

  • Svara
    Meta
    1 april, 2015 at 11:36

    Jag förstår precis hur du menar. Jag är överviktsopererad och har genom den tappat ganska många kilon. Med min sorts operation (inte den vanliga gastric bypass) är det viktigaste att äta det man mår bra av. Jag ska prioritera fett och proteiner, hur förklarar man för folk att man ska göra det som överviktsopererad? Jag får äta godis och kolhydrater om jag vill, jag kan och om jag orkar. Har egentligen inga restriktioner mer än att just prioritera. Jag avstår ändå för det mesta från kolhydraterna då jag mår dåligt av dom.
    OM jag var matfixerad när jag överviktigt är det inget mot vad jag är nu när jag måste planera allt jag äter. Sånt är livet! Jag orsakade mig ett halvt liv med kraftig övervikt och nu får jag ta konsekvenserna. Även om vi står på motsatta sidor så har vi ett gemensamt problem och det är missbruket av mat. Tänk om det hade varit lika lätt att få bukt med det som med nån annan form av missbruk?! Sluta med det, ha abstinens och låt sen bli resten av livet. Men äta bör man annars dör man, som min mamma alltid sa.
    En lösning passar inte alla, man måste hitta sin egen väg. Alla reagerar olika på saker och ting, sånt är livet. Önskar dig all lycka och allt tålamod i världen för att orka med dumma saker folk kommer säga i all evighet. 🙂

Lämna ett svar