Nu sticker jag till gymmet för att börja veckan på bästa möjliga sätt! Kommer hem sent men har schemalagt ett inlägg med helgens fina cheesecake, så kika gärna in under dagen om ni vill ha recept på något gott att mumsa 😉
Tills dess – glöm inte att ni kan! Alla kan! Kunde jag, ja då kan banne mig du också! 36 kilo fett bort och en hel del kilo muskler plus. Ett stort leende på och en jädra massa skit av. Igår kom jag i med båda benen i mina tjockisjeans jag bar för ett år sedan. Se där, det går!
24 Kommentarer
Jossan
4 juni, 2012 at 08:30Hej fina du!
Brukar inte kommentera men nu tycker jag att jag måste. Du är verkligen stor inspiration! Måååånga kramar till dig och ett stort tack för en underbar blogg och en STOR eloge till dig för ditt grymma jobb! Skitsnygg är du:)
Kramkram!
/ Träningsnarkoman nr.2
Jossan
4 juni, 2012 at 08:30Hej fina du!
Brukar inte kommentera men nu tycker jag att jag måste. Du är verkligen stor inspiration! Måååånga kramar till dig och ett stort tack för en underbar blogg och en STOR eloge till dig för ditt grymma jobb! Skitsnygg är du:)
Kramkram!
/ Träningsnarkoman nr.2
Lina
4 juni, 2012 at 09:13Men gick du inte ner så mycket för att du hade en ätstörning- anorexi??? Att tycka att det är bra att gå ner 36 kilo så att man blir underviktig är väl inte friskt?? Det käns nästan lite pro-ana. Det finns nog en hel del av dina läsare som ens inte behöver gå ner i vikt så att ”trigga” folk att göra det är ju inte så bra. Jag antar att du inte vill att andra ska utveckla ätstörningar
roethlisberger
4 juni, 2012 at 09:48FEL. Läs på bättre innan du kommenterar såhär. Under fliken historia. Jag hade anorexi INNAN jag blev tjock. Och det har jag nu gått ner, för att idag vara FRISK och normalviktig. Så.
Lina
4 juni, 2012 at 16:28Kan du verkligen påstå att du gått ner de där kilona helt utan att vara påverkad av anorektiska tankar. Jag har mycket svårt att tro det för jag vet mycket väl hur svårt det är att bli fri från sånna tankar. Tyvärr.
En frisk person som genomför en viktnedgång skulle ju aldrig pressa sig så långt ner att de hon blev underviktiga och började se anorektiskt sjuk ut. Jag förstår om du kanske tycker jag verkar taskig men jag ifrågasätter bara om du verkligen är frisk? Liksom många andra kommenterat här så tycker jag att du uppvisar en rad olika tecken på att du inte är frisk. Och det är så tråkigt att se när personen i fråga inte inser det själv. Att ha anorexi handlar ju inte bara om att äta eller inte äta eller vad man väger. Det är tankar och beteeden och tyvärr ser jag att du har mycket av dessa tankar och bettenden kvar. Du är väldigt fixerad vid att du gått ner i vikt, hur många kg och cm du tappat mm. Och du verkar vilja försvara din sjukdom precis som anorektiker ofta gör. Det är ju givetvis upp till dig att bestämma hur du vill leva ditt liv. Det jag tycker är skrämmande är att du liksom uppmanar andra att gå ner i vikt och ger en bild av människor med några kilo extra är tjocka och lata.
steph
4 juni, 2012 at 19:02Är inte fanny frisk är nog ingen det. Hade jag gått ner 36 kg från en osund och trött kropp (och ett väldigt dåligt psykiskt mående) till en sund stark och frisk kropp och ett betydligt mer välmående och starkare inre hade jag vart grymt stolt. Fanny, du är inspirerande för många i samma sits.
Tar man fannys blogg som pro ana är man inte helt klok i skallen.
roethlisberger
4 juni, 2012 at 19:16Tack Steph, tack!! Betyder massa. För jag tar på riktigt otroligt illa vid mig av kommentarer likt Linas här.
SJÄLVKLART är jag stolt över att ha vänt mitt liv helt, det handlar inte om vikten, men det är MÄTBAR. Hur mycket bättre jag mår psykiskt idag än för ett år sedan kan JAG känna men det är svårt för andra att riktigt förstå och relatera till.
Jag tror att Lina själv (som enligt egen utsago lider av ätstörningar) har svårt att förstå hur man som fd ätstörd kan SLUTA vara fixerad och medveten om sin kropp på ett negativt sätt, då hon inte kan se sig själv i den situationen i framtiden. Jag trodde inte heller jag skulle kunna må såhär, känna såhär för min kropp. Men det gör jag, jag ser min kropp som det fantastiska den är, och jag älskar att ANVÄNDA DEN = träna. Jag genuint intresserad av att ge den rätt bränsle (dvs rätt mat) och att uppleva allt det positiva som följer med träning. Det är mitt INTRESSE (precis som andra gillar ridning eller fotboll gillar jag styrketräning och att laga hälsosam mat) och jag vill uppmuntra ALLA att ta hand om sin kropp, ja? Är det fel? Det jag menar här, med ”kan jag kan du”, är ju givetvis inte att ALLA ska gå ner 36 kilo, utan att ALLA kan komma dit de vill. Sen om det är minus två kilo, upp tio eller bättre kondis – det är irrelevant. Det är DU Lina, som väljer att vrida allt till något som rör kroppen och vikten. Jag ser allt i ett mycket större och bredare perspektiv och syftar till hela ens liv, ens fysiska OCH mentala hälsa kombinerat, och vill uppmuntra till en hållbar, hälsosam och fin livsstil.
Jag hoppas du kommer ur dina ÄS.
Lina
4 juni, 2012 at 22:53Det är tråkigt att du tar illa vid Fanny för jag vill inte såra dig. men samtidigt känner jag att jag vill vara ärlig då du besitter en ganska stark roll att påverka andra med din blogg. Det jag tycker är tråkigt och läskigt är att du lyfter fram viktnedgången, antal kilon, mindre storlek osv. Som att man blir lycklig bara för att man går ner i vikt. Om det nu är den inre mentala hälsan du kommit som längst med så kanske du skulle skriva mer om det? Jag tror många skulle tycka det var intressant att läsa om det. När du skriver ett inlägg som ”Kan jag kan du” och sedan skriver om hur mycket du gått ner i vikt och hur smal du blivit så är det klart att du förmedlar en bild av att det är eftersträvansvärt att gå ner i vikt. Det där med att det är irrelevant vad det är för mål man har framgår inte av inlägget. Du kanske borde vara tydligare med det gentemot läsarna för när jag läser inlägget framgår inte dina intentioner. Jag beskriver hur jag upplever bloggen. Jag är inte den enda som noterat vissa ”sjuka” drag. Och jag antar att du Fanny vill veta vad läsarna tycker, både ris och ros som avspeglar verkligheten. Jag säger absolut inte att det är fel att vara intresserad av träning och hälsosam mat. Men det finns ju gränser för vad som känns ”friskt” och ”inte så friskt”. Om det nu är så att du vill lyfta fram ett helhetsperspektiv på hälsan så kanske du borde skriva mer om just det 🙂
roethlisberger
4 juni, 2012 at 23:08fast helt ärligt, så tycker jag att jag skriver väldigt mycket om det mentala också, hur viktigt det är att fokusera på tankar, känslor och att må bra ända inifrån.
Det ÄR eftersträvansvärt att gå från överviktig och sjuk till normalviktig och frisk, får jag inte skriva det bara för att jag EN GÅNG, FÖRUT, för LÄNGE SEDAN var sjuk i anorexi? Får någon som INTE varit sjuk skriva om det? Eller är det helt förbjudet, fel, dumt? Om vi vänder på saken; om någon som varit underviktig går upp i vikt (och i och med det blir hälsosammare och friskare) och exempelvis skriver det i sin blogg, eller överhuvudtaget öppet ”berättar om det”, är det då också fel? Jag menar tycker du då att det är att uppmuntra folk att gå upp x antal kilon? Vilket inte är hälsosamt för någon som utgår från en normal vikt och då blir överviktig (sjuk). Nej, givetvis inte. På samma sätt som ALLA inte måste gå upp bara för att en underviktig varit duktig som gjort det, så måste väl för fabian inte en själ som inte behöver det (av en eller annan orsak) gå ner något bara för att JAG, som var överviktig (sjuk) gick ner och faktiskt ÄR stolt över det?
Om du inte tycker just det inlägget visade vad jag menade, får man kanske läsa lite mer och få en helhetsuppfattning, för om man gör det tycker jag det framgår väldigt tydligt att jag INTE är proana utan ENBART pushar för en hälsosam och hållbar livsstil 🙂
Lina
4 juni, 2012 at 09:13Men gick du inte ner så mycket för att du hade en ätstörning- anorexi??? Att tycka att det är bra att gå ner 36 kilo så att man blir underviktig är väl inte friskt?? Det käns nästan lite pro-ana. Det finns nog en hel del av dina läsare som ens inte behöver gå ner i vikt så att ”trigga” folk att göra det är ju inte så bra. Jag antar att du inte vill att andra ska utveckla ätstörningar
roethlisberger
4 juni, 2012 at 09:48FEL. Läs på bättre innan du kommenterar såhär. Under fliken historia. Jag hade anorexi INNAN jag blev tjock. Och det har jag nu gått ner, för att idag vara FRISK och normalviktig. Så.
Lina
4 juni, 2012 at 16:28Kan du verkligen påstå att du gått ner de där kilona helt utan att vara påverkad av anorektiska tankar. Jag har mycket svårt att tro det för jag vet mycket väl hur svårt det är att bli fri från sånna tankar. Tyvärr.
En frisk person som genomför en viktnedgång skulle ju aldrig pressa sig så långt ner att de hon blev underviktiga och började se anorektiskt sjuk ut. Jag förstår om du kanske tycker jag verkar taskig men jag ifrågasätter bara om du verkligen är frisk? Liksom många andra kommenterat här så tycker jag att du uppvisar en rad olika tecken på att du inte är frisk. Och det är så tråkigt att se när personen i fråga inte inser det själv. Att ha anorexi handlar ju inte bara om att äta eller inte äta eller vad man väger. Det är tankar och beteeden och tyvärr ser jag att du har mycket av dessa tankar och bettenden kvar. Du är väldigt fixerad vid att du gått ner i vikt, hur många kg och cm du tappat mm. Och du verkar vilja försvara din sjukdom precis som anorektiker ofta gör. Det är ju givetvis upp till dig att bestämma hur du vill leva ditt liv. Det jag tycker är skrämmande är att du liksom uppmanar andra att gå ner i vikt och ger en bild av människor med några kilo extra är tjocka och lata.
steph
4 juni, 2012 at 19:02Är inte fanny frisk är nog ingen det. Hade jag gått ner 36 kg från en osund och trött kropp (och ett väldigt dåligt psykiskt mående) till en sund stark och frisk kropp och ett betydligt mer välmående och starkare inre hade jag vart grymt stolt. Fanny, du är inspirerande för många i samma sits.
Tar man fannys blogg som pro ana är man inte helt klok i skallen.
roethlisberger
4 juni, 2012 at 19:16Tack Steph, tack!! Betyder massa. För jag tar på riktigt otroligt illa vid mig av kommentarer likt Linas här.
SJÄLVKLART är jag stolt över att ha vänt mitt liv helt, det handlar inte om vikten, men det är MÄTBAR. Hur mycket bättre jag mår psykiskt idag än för ett år sedan kan JAG känna men det är svårt för andra att riktigt förstå och relatera till.
Jag tror att Lina själv (som enligt egen utsago lider av ätstörningar) har svårt att förstå hur man som fd ätstörd kan SLUTA vara fixerad och medveten om sin kropp på ett negativt sätt, då hon inte kan se sig själv i den situationen i framtiden. Jag trodde inte heller jag skulle kunna må såhär, känna såhär för min kropp. Men det gör jag, jag ser min kropp som det fantastiska den är, och jag älskar att ANVÄNDA DEN = träna. Jag genuint intresserad av att ge den rätt bränsle (dvs rätt mat) och att uppleva allt det positiva som följer med träning. Det är mitt INTRESSE (precis som andra gillar ridning eller fotboll gillar jag styrketräning och att laga hälsosam mat) och jag vill uppmuntra ALLA att ta hand om sin kropp, ja? Är det fel? Det jag menar här, med ”kan jag kan du”, är ju givetvis inte att ALLA ska gå ner 36 kilo, utan att ALLA kan komma dit de vill. Sen om det är minus två kilo, upp tio eller bättre kondis – det är irrelevant. Det är DU Lina, som väljer att vrida allt till något som rör kroppen och vikten. Jag ser allt i ett mycket större och bredare perspektiv och syftar till hela ens liv, ens fysiska OCH mentala hälsa kombinerat, och vill uppmuntra till en hållbar, hälsosam och fin livsstil.
Jag hoppas du kommer ur dina ÄS.
Lina
4 juni, 2012 at 22:53Det är tråkigt att du tar illa vid Fanny för jag vill inte såra dig. men samtidigt känner jag att jag vill vara ärlig då du besitter en ganska stark roll att påverka andra med din blogg. Det jag tycker är tråkigt och läskigt är att du lyfter fram viktnedgången, antal kilon, mindre storlek osv. Som att man blir lycklig bara för att man går ner i vikt. Om det nu är den inre mentala hälsan du kommit som längst med så kanske du skulle skriva mer om det? Jag tror många skulle tycka det var intressant att läsa om det. När du skriver ett inlägg som ”Kan jag kan du” och sedan skriver om hur mycket du gått ner i vikt och hur smal du blivit så är det klart att du förmedlar en bild av att det är eftersträvansvärt att gå ner i vikt. Det där med att det är irrelevant vad det är för mål man har framgår inte av inlägget. Du kanske borde vara tydligare med det gentemot läsarna för när jag läser inlägget framgår inte dina intentioner. Jag beskriver hur jag upplever bloggen. Jag är inte den enda som noterat vissa ”sjuka” drag. Och jag antar att du Fanny vill veta vad läsarna tycker, både ris och ros som avspeglar verkligheten. Jag säger absolut inte att det är fel att vara intresserad av träning och hälsosam mat. Men det finns ju gränser för vad som känns ”friskt” och ”inte så friskt”. Om det nu är så att du vill lyfta fram ett helhetsperspektiv på hälsan så kanske du borde skriva mer om just det 🙂
roethlisberger
4 juni, 2012 at 23:08fast helt ärligt, så tycker jag att jag skriver väldigt mycket om det mentala också, hur viktigt det är att fokusera på tankar, känslor och att må bra ända inifrån.
Det ÄR eftersträvansvärt att gå från överviktig och sjuk till normalviktig och frisk, får jag inte skriva det bara för att jag EN GÅNG, FÖRUT, för LÄNGE SEDAN var sjuk i anorexi? Får någon som INTE varit sjuk skriva om det? Eller är det helt förbjudet, fel, dumt? Om vi vänder på saken; om någon som varit underviktig går upp i vikt (och i och med det blir hälsosammare och friskare) och exempelvis skriver det i sin blogg, eller överhuvudtaget öppet ”berättar om det”, är det då också fel? Jag menar tycker du då att det är att uppmuntra folk att gå upp x antal kilon? Vilket inte är hälsosamt för någon som utgår från en normal vikt och då blir överviktig (sjuk). Nej, givetvis inte. På samma sätt som ALLA inte måste gå upp bara för att en underviktig varit duktig som gjort det, så måste väl för fabian inte en själ som inte behöver det (av en eller annan orsak) gå ner något bara för att JAG, som var överviktig (sjuk) gick ner och faktiskt ÄR stolt över det?
Om du inte tycker just det inlägget visade vad jag menade, får man kanske läsa lite mer och få en helhetsuppfattning, för om man gör det tycker jag det framgår väldigt tydligt att jag INTE är proana utan ENBART pushar för en hälsosam och hållbar livsstil 🙂
therese
4 juni, 2012 at 09:32Grym!!!!
therese
4 juni, 2012 at 09:32Grym!!!!
Emma
7 juni, 2012 at 15:21Fanny du är så grym!! Förstår inte de som kommenterar saker om din fd anorexia, för det första, VAD HAR DOM MED DET Å GÖRA? varför ska dom bry sig? Kan dom inte vara glada för din skull och se dig som en grym insperationskälla, vilket du verkligen är??
Och om du nu inte nämnt att du haft anorexia för länge sedan, hur hade dom sett dig då? Är det något man verkligen måste hacka upp sig på, när man inte har något med det å göra?
Du har gjort en grym resa, och du har all rätt att vara sjukt stolt över dig själv! Fortsätt Som du gör Fanny, du är grym!
Tack för en superbra blogg!
Kram
roethlisberger
7 juni, 2012 at 15:36TACK! Och ja, jag undrar också ibland hur folk hade reagerat/sett på och ev dömt mig idag om ingen visste något om min fd anorexi.. tror helt ärligt att allting hade sett väääldigt annorlunda ut i kommentarsfältet om ingen vetat något om den. Men det är ju samtidigt lite det jag ”kämpar mot”, folks fördomar kring det ; ”en gång ätstörd alltid ätstörd”-grejen. Jag tycker själv inte att en historia med vare sig ätstörningar eller depressioner är något jag BORDE skämmas för, BORDE vara tyst om. Det borde Ingen annan heller, för den delen. Därför har jag valt att vara helt öppen med det, vilket ju uppenbarligen har en del nackdelar… menmen. Finns ju människor som fattat grejen också, så det är okej ändå! 🙂 Tack igen, kram.
Emma
7 juni, 2012 at 15:21Fanny du är så grym!! Förstår inte de som kommenterar saker om din fd anorexia, för det första, VAD HAR DOM MED DET Å GÖRA? varför ska dom bry sig? Kan dom inte vara glada för din skull och se dig som en grym insperationskälla, vilket du verkligen är??
Och om du nu inte nämnt att du haft anorexia för länge sedan, hur hade dom sett dig då? Är det något man verkligen måste hacka upp sig på, när man inte har något med det å göra?
Du har gjort en grym resa, och du har all rätt att vara sjukt stolt över dig själv! Fortsätt Som du gör Fanny, du är grym!
Tack för en superbra blogg!
Kram
roethlisberger
7 juni, 2012 at 15:36TACK! Och ja, jag undrar också ibland hur folk hade reagerat/sett på och ev dömt mig idag om ingen visste något om min fd anorexi.. tror helt ärligt att allting hade sett väääldigt annorlunda ut i kommentarsfältet om ingen vetat något om den. Men det är ju samtidigt lite det jag ”kämpar mot”, folks fördomar kring det ; ”en gång ätstörd alltid ätstörd”-grejen. Jag tycker själv inte att en historia med vare sig ätstörningar eller depressioner är något jag BORDE skämmas för, BORDE vara tyst om. Det borde Ingen annan heller, för den delen. Därför har jag valt att vara helt öppen med det, vilket ju uppenbarligen har en del nackdelar… menmen. Finns ju människor som fattat grejen också, så det är okej ändå! 🙂 Tack igen, kram.
kia
13 juni, 2012 at 08:25hittade din blogg för några månader sedan och jag är helt fast! 36 kilo är helt galet, så all cred till dig för ditt slit och kämpande. du inspirerar och motiverar många! tack för en himla bra blogg!
kia
13 juni, 2012 at 08:25hittade din blogg för några månader sedan och jag är helt fast! 36 kilo är helt galet, så all cred till dig för ditt slit och kämpande. du inspirerar och motiverar många! tack för en himla bra blogg!