Igår, när jag satt på kontoret och var sjukt stressad, halvpepp på livet och smådeppig och lite ledsen över omständigheter och allmänt oflyt i vardagen, så fick jag denna bild mms:ad till mig;
Det var fint, och jag blev himla glad. Det kom från en människa jag ungefär skulle kalla personifieringen av hälsa. Så uppfattar jag honom i alla fall – man blir glad, lugn och peppad på samma gång när man träffar honom! Världens kanske bästa mms att få en dag som igår, alltså.
Med tanke på det blir dagens pepp dessa, och tills vi ”hörs” igen, så får ni ha en grym torsdag! Glöm inte, huvudpersonen i ditt liv är du. Le mot alla du möter. Tänk glada tankar och känn glada känslor – det enda du får tillbaka är mer saker att glädjas över.
2 Kommentarer
R
21 juni, 2012 at 10:19Hej Fanny.
Jag har läst din blogg ett bra tag (verkligen en helt underbar blogg du driver, så inspirerande). Jag är själv väldigt intresserad av träning och hälsa och har planer på att bli sjukgymnast här framöver. Jag älskar ditt tänk, det är så oerhört motiverande. Och som jag har sett har du haft en pojkvän, och det har jag också. Dock känner jag att jag behöver ta mig ur den relationen, för mig är det svårt (vi har varit ihop i drygt tre år, men jag har aldrig egentligen mått bra i relationen). Är rädd att jag kommer ta ut sorgen och sådär på träning och att allt blir helt fel. Hur gjorde du? Känner du dig ensam ofta? Visst har jag vänner och sådär men inte i överdrivna mängder och trots att jag älskar dom så är det ju inte riktigt samma sak som att ha en pojkvän. Vet inte riktigt vart jag vill komma med mailet men jag hoppas på att du kan dela med dig av dina erfarenheter, eftersom att du verkar ha gått igenom en hel del och efter vad jag har sett och läst av dig så tvivlar jag inte en sekund på att skicka iväg ett mail och be om råd.
/R
R
21 juni, 2012 at 10:19Hej Fanny.
Jag har läst din blogg ett bra tag (verkligen en helt underbar blogg du driver, så inspirerande). Jag är själv väldigt intresserad av träning och hälsa och har planer på att bli sjukgymnast här framöver. Jag älskar ditt tänk, det är så oerhört motiverande. Och som jag har sett har du haft en pojkvän, och det har jag också. Dock känner jag att jag behöver ta mig ur den relationen, för mig är det svårt (vi har varit ihop i drygt tre år, men jag har aldrig egentligen mått bra i relationen). Är rädd att jag kommer ta ut sorgen och sådär på träning och att allt blir helt fel. Hur gjorde du? Känner du dig ensam ofta? Visst har jag vänner och sådär men inte i överdrivna mängder och trots att jag älskar dom så är det ju inte riktigt samma sak som att ha en pojkvän. Vet inte riktigt vart jag vill komma med mailet men jag hoppas på att du kan dela med dig av dina erfarenheter, eftersom att du verkar ha gått igenom en hel del och efter vad jag har sett och läst av dig så tvivlar jag inte en sekund på att skicka iväg ett mail och be om råd.
/R