Det är ju rätt lustigt, hur det folk verkar tycka är det absolut jobbigaste och ”värsta” med att ”vara nyttig” och hälsosam är hur ”tråkigt” det skulle vara. Vaad ska jag äta, vad fååår jag äta? Alltså. Ett; så får du äta vad fan du vill. Två; jag förstår verkligen inte problemet – jag brukar ha svårt att hinna äta allt jag vill och önskar på en dag?! Det finns ju massa gott och fint och hälsosamt man kan laga, baka – äta.
”Nyttigt” låter stort och skrämmande i mångas öron, och är (tyvärr) ofta förknippat med strikta regler och förbud. I min värld är nyttig mat ren mat. I min värld är också ren mat väldigt god mat. I min värld är det inte svårt att veta vad jag vill äta, varför jag vill det, och sedan också göra det. Jag vet vilka livsmedel jag vill ha från affären, jag vet vad jag alltid vill ha i kylskåpet och jag är absolut medveten om mina svaga sidor och vilka frestelser jag faller för, vilka ”onyttiga” saker vars innehåll jag skiter fullständigt i. Vilket jag också tycker är nyttigt – att inte göra sådana tillfällen, då man äter något man vet inte är vidare ”bra”, till en stor grej som man har ångest över. Utan man njuter av det, för att man också vet att det inte spelar någon som helst roll. Även om man får i sig ett eller annat E, några för många sockerbitar eller någon suspekt tillsatts ingen egentligen vet vad det är. You will survive. I alla fall om du dissar ånger, ångest och skuld. Det är sådant som dödar på riktigt, inte det som döljer sig i maten..
Men i alla fall! Idag dissade jag vaniljkesokvargen för att testa den där ugnsbakade gröten jag velat prova ett tag. Jag är inget gigantiskt fan av gröt egentligen, och det var… väldigt länge sedan jag åt det överhuvudtaget. Men havrekakor kan vara gott, så jag tänkte ge detta en chans. Tur var väl det – storfavorit fr. o m nu!
Först sätter man ugnen på 225 grader. Sedan täcker man bottnen av en liten ugnsform med skivade björnbär och rivet limeskal. Sedan blandar man 1 ägg, 1/2 dl havregryn, 1/2 dl mjölk (jag tog soyamjölk) och lite vaniljpulver. Häll smeten över bären och grädda i ugnen i ca 10-15 minuter (jag tog ut min efter 12). Toppa med mer rivet limeskal och ät gärna med exempelvis (ja, gissa vad) – vaniljkesokvarg. Och några extra björnbär. Jag både saltade och sötade efteråt också, tyckte det saknades, så nästa gång har jag i både en gnutta salt och sötning redan i smeten. Annars – perfektion.
Imorgon tänkte jag sova ut (dvs längre än ordinarie uppstigningstid 07.00, kanske är jag riktigt crazy och ställer inte klockan alls… 😮 nä, ställer den för säkerhets skull, på nio eller så.. hehe) och då göra ugnbakad gröt (igen)(!!!). Sådan är jag ju också, jag får dille på saker och ting. Ett tag var det ägg i alla former, sedan kesokvarg med diverse olika toppingar, sedan smoothies, sedan pannkakor… nu gröt? Nä, riktigt så långt lär jag inte gå. Men har ett par smaker jag vill testa! Imorgon lär det bli en somrig variant – vad sägs om mango och hallon, med lite skal från en citron (eller kanske apelsin)? Jag tycker det låter rätt himla fint. Sedan ska jag ta mig en rejäl promenad innan det blir för varmt, måste in till affären så när gymmet ändå är stängt kan ju det bli dagens träning – en omväg till ica 😉 för att köpa… choklad! För imorgon ska det bakas kaka. Chokladkaka med hasselnöt- kokos- och chokladfrosting… blir att ta med på kvällens middag. Hoppas den blir god.. är aningens risky att alltid göra nya grejer, varför kan jag inte bara hålla mig safe och göra en klassisk kladdkaka liksom..?!
12 Kommentarer
Albin
22 juni, 2012 at 04:18Problemet är nog att folk inte har kunskapen till att se vad som är ”nyttigt” utom de uppenbara, samt vad som endast är nyttigt i moderata mängder.
Exempel från verkligheten: Tjej som hör att nötter är bra fett i, och efter det käkar 500g nötter varje dag.
Albin
22 juni, 2012 at 04:18Problemet är nog att folk inte har kunskapen till att se vad som är ”nyttigt” utom de uppenbara, samt vad som endast är nyttigt i moderata mängder.
Exempel från verkligheten: Tjej som hör att nötter är bra fett i, och efter det käkar 500g nötter varje dag.
Victoria
22 juni, 2012 at 18:48bra skrivet , som vanligt 🙂 och gott med ugnsbakad gröt, eller verkar gott snarare – måste testa!! 😀
roethlisberger
23 juni, 2012 at 20:10tack fino. Och ja, riktigt gott var det 😀 finns så många smak-kombos jag tänker testa i grötform nu.. 😉
Victoria
22 juni, 2012 at 18:48bra skrivet , som vanligt 🙂 och gott med ugnsbakad gröt, eller verkar gott snarare – måste testa!! 😀
roethlisberger
23 juni, 2012 at 20:10tack fino. Och ja, riktigt gott var det 😀 finns så många smak-kombos jag tänker testa i grötform nu.. 😉
Anonym
7 juli, 2012 at 21:17Hej!
Vad jag tokgillar din blogg och dina kloka inlägg!
Jag tror att jag får ta och läsa igenom dom om och om igen och sedan försöka tala till mej själv på det sättet som du skriver om, så kanske jag kan få över det tänket till mig?! Jag e ju medveten om att jag borde tänka som du gör istället, men det är så svårt efter så många år med motsatta tankar och en ”rädsla” över vad som kan ”hända” eller vad det nu är som gör att det skapar den där ångesten. Jag ÖNSKAR att jag verkligen, verkligen kunde ha ett så avslappnat och SUNT tänk som du har! Det skulle underlätta, inte minst vid sociala situationer för mig, men säkert också för mig själv, i att släppa liiiiiiite på kontrollen där bara och börja få in en sån ”vana” (?) som gör att jag får ett lite mer sunt tänk kring maten?!
Jag vet att jag mår bäst att äta så som jag gör, för jag kommer alltid tillbaka till det också – det är bara det att jag blir så trött på mig själv att jag ändå har saker jag inte ”får” äta för mig själv för att det bara är massa skit i och jag är rädd också att jag ska må så dåligt efter och att det va ondöigt. Min kropp brukar reagera med att jag mår illa o får ont i magen när (om) jag äter nåt jag verkligen typ aldrig äter vanligtvis – så därför brukar jag alltid också tänka: ”Det är inte värt det”. Men ibland skulle jag bara kunna göra som mina kompisar (o de flesta!) att bara kunna gå in i en matbuktik o välja exakt vad jag vill ha/är sugen på! Men det kan jag inte 🙁
Anonym
7 juli, 2012 at 21:17Hej!
Vad jag tokgillar din blogg och dina kloka inlägg!
Jag tror att jag får ta och läsa igenom dom om och om igen och sedan försöka tala till mej själv på det sättet som du skriver om, så kanske jag kan få över det tänket till mig?! Jag e ju medveten om att jag borde tänka som du gör istället, men det är så svårt efter så många år med motsatta tankar och en ”rädsla” över vad som kan ”hända” eller vad det nu är som gör att det skapar den där ångesten. Jag ÖNSKAR att jag verkligen, verkligen kunde ha ett så avslappnat och SUNT tänk som du har! Det skulle underlätta, inte minst vid sociala situationer för mig, men säkert också för mig själv, i att släppa liiiiiiite på kontrollen där bara och börja få in en sån ”vana” (?) som gör att jag får ett lite mer sunt tänk kring maten?!
Jag vet att jag mår bäst att äta så som jag gör, för jag kommer alltid tillbaka till det också – det är bara det att jag blir så trött på mig själv att jag ändå har saker jag inte ”får” äta för mig själv för att det bara är massa skit i och jag är rädd också att jag ska må så dåligt efter och att det va ondöigt. Min kropp brukar reagera med att jag mår illa o får ont i magen när (om) jag äter nåt jag verkligen typ aldrig äter vanligtvis – så därför brukar jag alltid också tänka: ”Det är inte värt det”. Men ibland skulle jag bara kunna göra som mina kompisar (o de flesta!) att bara kunna gå in i en matbuktik o välja exakt vad jag vill ha/är sugen på! Men det kan jag inte 🙁
Jennie
7 juli, 2012 at 21:19(det va jag som skrev som Anonym där nyss, glömde bara fylla i namnuppgifterna innan jag klickade iväg kommentaren)
/Jennie
roethlisberger
9 juli, 2012 at 09:23Hej! Tack för din (dina*, haha) kommentarer! Jätteroligt att höra att du gillar bloggen och på något vis, trots eget tänk och egna känslor kan förstå att mitt tänk är just sunt och får mig att må riktigt bra.
Jag förstår att du inte bara kan ändra tankesätt en dag och plötsligt leva helt annorlunda, herregud för mig tog det många år och flera omvägar åt både höger och vänster för att stå här idag. För 16 månader sedan slukade jag allt ätbart jag kom åt och gick inte utanför dörren om jag kunde undvika. Jag sket i allt och ville dö. För 8 månader sedan åt jag ägg, keso och kvarg till 90% . Idag äter jag kolhydrater, protein och fett i en hälsosam kost som får mig att prestera maximalt under träning och att orka och må som bra som möjligt resten av dygnet. Vissa nojor satt kvar lääänge, tex var banan något jag INTE åt utöver under hets, nu för tiden äter jag det var och varannan dag! Utan att liksom se det som en vidare succéss, utan det är liksom det där sköna ”jag är sugen på en banan, så jag tar en banan” utan att jag vidare noterar det. Vilket är såå skönt! Tänker inte så ofta på vilken skillnad det är förrän jag besvarar din kommentar såhär, det faller sig ju så naturligt nu för tiden!
Därför, för att jag gjort så många resor och haft så djupa dippar under de senaste 6 åren, så vet jag att det går. Du kan också! Du kan komma dit då du umgås med vänner, går på krogen, springer in om ica och tar precis det du är sugen på för att du vill, kan och inte tänker mer på det än just ATT DU VILL. I början får du kanske tvinga dig, testa och se att inget händer, och så småningom, innan du riktigt hinner hänga med tror jag, kommer det falla sig högst naturligt och du kommer må bättre inifrån och ut! 🙂 Kram
ps. säg ALDRIG ”det kan jag inte”, för vare sig du säger att du kan eller inte kan – så har du rätt! Säg att du kan, och du kan! Jag LOVAR. Testa.
Jennie
7 juli, 2012 at 21:19(det va jag som skrev som Anonym där nyss, glömde bara fylla i namnuppgifterna innan jag klickade iväg kommentaren)
/Jennie
roethlisberger
9 juli, 2012 at 09:23Hej! Tack för din (dina*, haha) kommentarer! Jätteroligt att höra att du gillar bloggen och på något vis, trots eget tänk och egna känslor kan förstå att mitt tänk är just sunt och får mig att må riktigt bra.
Jag förstår att du inte bara kan ändra tankesätt en dag och plötsligt leva helt annorlunda, herregud för mig tog det många år och flera omvägar åt både höger och vänster för att stå här idag. För 16 månader sedan slukade jag allt ätbart jag kom åt och gick inte utanför dörren om jag kunde undvika. Jag sket i allt och ville dö. För 8 månader sedan åt jag ägg, keso och kvarg till 90% . Idag äter jag kolhydrater, protein och fett i en hälsosam kost som får mig att prestera maximalt under träning och att orka och må som bra som möjligt resten av dygnet. Vissa nojor satt kvar lääänge, tex var banan något jag INTE åt utöver under hets, nu för tiden äter jag det var och varannan dag! Utan att liksom se det som en vidare succéss, utan det är liksom det där sköna ”jag är sugen på en banan, så jag tar en banan” utan att jag vidare noterar det. Vilket är såå skönt! Tänker inte så ofta på vilken skillnad det är förrän jag besvarar din kommentar såhär, det faller sig ju så naturligt nu för tiden!
Därför, för att jag gjort så många resor och haft så djupa dippar under de senaste 6 åren, så vet jag att det går. Du kan också! Du kan komma dit då du umgås med vänner, går på krogen, springer in om ica och tar precis det du är sugen på för att du vill, kan och inte tänker mer på det än just ATT DU VILL. I början får du kanske tvinga dig, testa och se att inget händer, och så småningom, innan du riktigt hinner hänga med tror jag, kommer det falla sig högst naturligt och du kommer må bättre inifrån och ut! 🙂 Kram
ps. säg ALDRIG ”det kan jag inte”, för vare sig du säger att du kan eller inte kan – så har du rätt! Säg att du kan, och du kan! Jag LOVAR. Testa.