Jag har varit bra på att plocka puckon.
Jag har varit bra på att tro på stora ord, tunga löften och genomskinliga försköningar av sanningen. Jag vill så gärna tro att alla menar väl, och att respekt och ärlighet inte är något bara jag uppskattar och värderar högt.
Jag vet inte hur många gånger jag svurit på att aldrig någonsin lita på någon igen. Hur många gånger jag gråtit och skrikit och önskat att saker vore annorlunda. Att människor vore annorlunda.
Men jag kan inte ändra på någon. Jag har accepterat att för de allra flesta är ord bara ord, vänner utbytbara och löften allt som oftast tillfälliga. Det jag däremot kan, är att uppskatta de guldkorn jag hittar.
Det tycker jag att alla ska bli bättre på. Att skita i de miljontals småstenarna man får upp när man vaskar, och istället fokusera på guldet. Jag är så oändligt tacksam för mitt guld och det är tack vare det som jag orkar. Det är tack vare det som jag kan se över och förbi det grådaskiga, ibland rent utav svarta, som varit runt omkring mig i så många år nu.Tack tack tack.
2 Kommentarer
Helle
17 september, 2012 at 16:20Vill bara krama om dig!
Gillar verkligen din blogg, har sagt det förut, men säger det igen. Man kan aldrig påpeka sådant för ofta.
Ha det fint 🙂
i
17 september, 2012 at 20:51du är en del av mitt guld. <3