en tisdagstanke

Värt en tanke;

man kan sätta sig i en bil mitt i natten, slå på helljuset och påbörja en bilresa på 100 mil. Man tänker aldrig på OM man kommer fram eller HUR man ska köra för att komma dit. Man ser de kommande metrarna och kör först dem, när de är passerade ser man ytterligare en kort sträcka och fortsätter. Följer man bara den upplysta sträckan man har framför sig så kommer man fram. Man ser aldrig hela vägen, hur den svänger och var groparna befinner sig. Men det gör inget, för hela tiden lyser bilens strålkastare upp de närmsta metrarna och det är allt som behövs.

Det är samma sak med livet och de mål vi sätter upp. Vi måste inte kunna se vägen, och hur vi ska ta oss i mål, i detalj. Det enda vi behöver veta, när vi en mörk natt sätter oss i bilen, är vart vi vill – vart vi ska. Så slår vi på helljuset, ser de närmsta metrarna, och tar oss först dit. Under den färden kommer ljuset flyttas fram och vi ser plötsligt nästa del av resan.

Så enkelt är det. Om vi bara har ett tydligt mål, tillåter oss att känna oss värda allt det fina vi vill ha, tror på att vi kommer komma dit – ja då blir det så. Oavsett hur lång vägen är och hur mörkt det är utanför rutan. Det räcker att se de närmsta metrarna.

Som sagt, värt en tanke.