Hörrni, en sak slog mig idag som jag tyckte var viktig att jag tog upp här.
Jag är inte alltid glad. Inte alltid positiv och sprudlande. Jag vaknar definitivt inte med ett leende på läpparna och skuttar ur sängen med ett högt COME ON DAY, lets make this awesome!! Ha, ler för mig själv när jag skriver det sista, då mitt morgonhumör inte är att leka med. Jag kräver minst 2 timmar innan man kan kalla mig människa överhuvudtaget. Och några koppar kaffe. Allra helst en redig frukost också.
Att jag kom att tänka på det här, och att jag verkligen ville skriva det på bloggen, var för att jag diskuterade bloggare och förebilder med en vän häromdagen. Blondinbella kom på tal, och absolut, hon verkar supersöt och hon har gjort grymt ifrån sig med alla företag och allt engagemang – all cred till henne för det. Men jag vill typ spy på hennes blogg. För allting är så satans fint, roligt och faaantaastiiiiskt. Livet i det store hela är underbart, hennes karriär, vardag och till och med stressen som halvt äter upp henne älskar hon. Üüüääck jag får ju fan prestationsångest bara jag går in och ser hennes header.
Jag vill umgås med människor som visar intresse, som uppmuntrar men inte drar sig för att ifrågasätta och få mig att tänka om. Människor som stöttar mig i alla val jag gör, men som är måna om att jag gör det jag vill, för att jag vill det. Jag vill också vara en sådan människa för andra; jag vill peppa, motivera och om det behövs ge en rejäl spark i baken. Men jag vill inte måla upp någon fjantig bild som glittrar dygnets alla timmar, jag vill inte säga att allting är guld och att man ska må fantastiskt konstant. För så är det inte. Och herregud om man vänder sig till folk som inte är helt hundra i dagsläget, så finns det en maxgräns för pepp-snacket. I alla fall finns det en gräns för hur mycket som kan tas emot, en väldigt känslig sådan. När jag mår dåligt är det sista jag vill att läsa på blondinbellas blogg (eller någon annans, för den delen) hur vackert allting är. Hur ”man kan, bara man vill!” och så vidare i all sockervaddsrosa oändlighet. Nej, jag vill bara höra att det är okej. Det är okej att må bajs. Så länge man kan skilja på känsla och att vara. Jag kan må bajs, men jag är allt annat än det. Jag är fantastisk, jag är grym och jag kan göra precis allt jag vill. Men ibland mår jag bajs.
För mig, handlar det om igenkänningsfaktor. Åt båda hållen, för om jag ska kunna vara den vän, förebild och medmänniska jag önskar så behöver jag lika starka pelare själv. Och det viktigaste i alla relationer är ärlighet och respekt. Så när jag bloggar, vill jag inte måla upp något som bara stämmer till viss del. För absolut, jag försöker vara positiv och glad hela tiden, klart jag vill vara det! Varje gång jag skriver i den andan här, så menar jag det. Men jag vill inte utesluta andra känslor och dagsformer, för ibland kanske ni uppfattar mig som ”en blondinbella”. Det gör inte mina värderingar och tankar om hur man ska tänka och leva positivt mindre sanna, det gör mig bara till en helt normal människa som inte alltid är på topp.
De senaste dagarna har varit tunga. Jag kan inte sätta fingret på varför eller vad som är fel, förmodligen för att inget egentligen är fel. Jag är mest trött. Det händer mycket omkring mig, plötsligt ser jag nya vägskäl och att välja är läskigt. Jag blir paralyserad och gör mest ingenting. Skiter i alla vägar och sätter mig på vägkanten istället. Fullständigt idiotiskt men jag kan inte hjälpa det. Förmodligen är jag bara rädd, jag vill ju så mycket. På lördag börjar steg två i utbildningen och jag är inte alls där jag önskat med plugget och kunskaperna. Att få träffa de roliga klassisarna, och framför allt Viktoria, är vad som motiverar mig just nu. Efter dessa nio dagar ska jag ägna mig åt att klura ut exakt vad det är jag vill. För just nu, snurrar trettioelvatusen tankar i mitt huvud och jag känner mig rätt vilsen, för att vara ärlig.
12 Kommentarer
Elin
27 september, 2012 at 11:57Så sant! Allt är inte 110% bra hela tiden. Och då vill inte jag skriva att det är det heller.
therese
27 september, 2012 at 12:16Du är så klok!
m
27 september, 2012 at 12:48Vet inte om du kanske tog åt dig på ett felaktigt sätt av min kommentar, om så var fallet ber jag så hemskt mycket om ursäkt då kommentaren mer var tänkt som en hyllning till dig… hehe, nåja.
roethlisberger
27 september, 2012 at 14:54absolut inte! Jag blev mycket glad av din kommentar, så himla fin. TACK. Och fyfan vad du varit bra, ÄR bra! Keep it up, du har allt att vinna!
Lina
27 september, 2012 at 18:47Jag måste bara berätta att din blogg är grym på alla vis ska du veta Fanny! Att läsa en blogg som har inspiration i alla olika delar är fantastiskt, du är en väldigt klok och fin tjej. Jag tycker inte om bloggar som påstår sig vara perfekta i alla sammanhang och att allting är så himla bra osv, för det är det inte. Inte för någon. Alla har svackor och alla mår skit någongång och det är bara fullt normalt, det är så vi människor fungerar. Vi har väldigt många gemensamma teorier och det är just det som har fått mig att fastna för din blogg extra speciellt. Många runtomkring mig har själv sagt till mig att det är okej att känna och okej att må dåligt. Du måste må dåligt för att kunna må bra. DET ÄR SÅ JÄVLA OKEJ ATT VARA MÄNNISKA!! 😀
Hoppas det blir bättre med PT-utbildningen och kämpa på, tror på dig. Kram
karin
28 september, 2012 at 19:52och fy och blääääää vad JAG vill spy på alla tjejer (tyvärr nu även du) som sitter och påstår att blondinbella enbart visar upp ett lyckat, rosaskimrande liv. fattar inte vad ni har för verklighetsuppfattning, som tycker att en uppväxt med mobbing, grov acne, panikångest och terapisamtal varje vecka är att visa upp något som är ”satans fint, roligt och faaantaastiiiiskt”.
Nina
29 september, 2012 at 07:25Jag hittade precis hit och tänkte lämna en kommentar. Har läst en hel drös av dina inlägg och…jag älskar dig! Haha, nej men jag känner igen mig i mycket och du får mig många gånger att tänka till en extra gång. För herregud vad bra du skriver, vad smart du är och vad mycket vettigt du har att säga.
All lycka till dig och hoppas du fortsätter gå din egen väg!
Victoria
29 september, 2012 at 10:36Shit vad jag saknar dig! Åh du skriver så bra <3 hoppas du verkligen kommer må bajs nu ett litet (!) tag för att SEDAN må såå mycket bättre! Kram finaste du, ses på fredag 😀
Elin Ekman
1 oktober, 2012 at 11:45Hej Fanny!
Jag måste säga att jag beundrar dig för det du skriver. Som någon nämnde tidigare här så är inte allting perfekt hela tiden och då måste man våga erkänna det också. Det älskar jag att du gör, du visar din mänskliga sida helt enkelt och det är jätteviktigt tycker jag. Man spyr på bondinbellas blogg precis som du säger och av just den anledningen. Kanske är hon inte så självsäker som hon framstår när hon inte vågar dela med sig av motgångar och diverse.
Det jag vill säga helt enkelt är, tack för en underbar blogg 🙂
elin ohre
1 oktober, 2012 at 21:33Alltså.. Jag är helt mållös. Något av det absolut bästa jag läst på väldigt länge. Jag håller med om varje mening, ja vartenda ord. Och du formulerar dig helt otroligt bra. Tack för en otroligt inspirerande blogg!!
orezrtmgztm
15 oktober, 2012 at 15:33It is perfect time to make a few plans for the longer term and it’s time to be happy. I have read this publish and if I may just I wish to counsel you few attention-grabbing things or advice. Perhaps you can write next articles regarding this article. I wish to read more things about it!|
orezrtmgztm
15 oktober, 2012 at 15:33It is perfect time to make a few plans for the longer term and it’s time to be happy. I have read this publish and if I may just I wish to counsel you few attention-grabbing things or advice. Perhaps you can write next articles regarding this article. I wish to read more things about it!|