skam och skuld är sällan en bra motivator

Det är farligt att ens närma sig debatten om övervikt och träning. De senaste veckorna har det skrivits i medier om flera välbesökta bloggare som uttryckt sig, ja let’s be honest – urbota klumpigt och hårt. Enligt mig har de dessutom visat stor brist på ödmjukhet och förståelse.

Det handlar inte om att man inte får uttrycka sig. Det handlar inte heller om att man ska förneka det faktum att övervikt är ohälsosamt och att träning är bra för alla, oavsett vikt. Det handlar om att man ska vara väldigt försiktig om man nu väljer att yttra sig om detta, och det man måste tänka på är mottagaren. Oavsett vad man står för, oavsett vad man säger eller tycker, så är det alltid mottagaren som avgör var gränsen går, vad som är okej och vad som inte är det.

Om någon sparkar mig på smalbenet och jag får ont, ja då gör det ont. Det spelar liksom ingen roll om personen som sparkade hävdar att ”äh, det gör inte ont på mig, sparka tillbaka du!”. Jag skiter väl fullständigt i hur ont du tycker att det gör, om jag säger att det gör ont – ja då gör det ont. Samma sak kan man överföra till mobbing: det är fullständigt irrelevant huruvida mobbaren tycker att de sårade känslorna hos mobboffret är befogade eller ej, känner någon sig kränkt eller utanför så är det så. Punkt. Det är precis det här folk missar, att ibland handlar det inte bara om vad man gör eller säger. Det handlar om att vi är olika sköra, har olika smärttrösklar och vi tar illa vid oss av olika saker. Därför ska man vara väldigt försiktig med att ens yttra sig om andras problem och val. För det är känslor inblandade och känslor är alltid unika.

Självklart är inte övervikt någon man ska uppmuntra. Men jag anser att istället för att trycka på det negativa, så ska man enbart fokusera på det positiva, det som ger glädje, styrka och lust. Att trycka på öma punkter, att belysa saker som redan känns hopplösa och som man redan mår dåligt över funkar väldigt sällan. Alla dessa känslor blir till ett enda djupt hav av inre uppgivenhet och skam. Och en sak som är väldigt säker, det är att skam och skuld sällan är en bra motivator.

Motivation är att poängtera varför man ska träna (för att bli stark, frisk och glad), varför man ska se över sin kost (för att mat är energi och näring) och varför man ska prioritera sig själv lite mer (för att vi blir bättre medmänniskor när vi mår bra själva).

Jag vill denna onsdag skicka er alla -oavsett livssituation, träningsstatus och matvanor- lite extra kärlek och styrka. Låt ingen någonsin tala om för er hur ni känner eller hur ni mår, lita och tro på er själva och ta för er. Kräv rätten att få känna och våga säg ifrån när folk kliver er på tårna. Inse ert eget värde och ifrågasätt det aldrig!