låt mig berätta om en typisk lördag

Fanny spenderar dagen (i bästa fall, en bra lördag) ungefär såhär: hon börjar med att äta frukost framför nyhetsmorgon i lugn och ro, i sällskap av Mr. Några trevliga ord utbyts och diskberget får stå lite extra länge, eftersom det är just lördag.

Sedan bestäms lunch, och Fanny förbereder vad som kan förberedas : typ hackar lök och grönsaker, tinar/skär upp ev. ”djur” (dvs kycklingen, firren eller vad-som-nu-ska-ätas), ställer fram kryddor och konserverer (bönor, linser, kokosmjölk etc)…

Ombyte, väskpackning och EEA påfyllning i flaskan innan avfärd mot gymmet. Ett pass, helst styrka och allra helst riktigt tungt, genomförs på dryga timmen. Raka vägen hem och igångsättande av matlagning. Ungefär här, endorfinhög och full av energi, slår tanken om utgång och krogdans Fanny. Hon blir lite småsugen och funderar ett slag på vem som kan tänkas vara intresserad av att slå henne följe till natten.

Efter lunchen är hon ännu mer taggad. Hon hör av sig till en vän och de preliminärbokar en helkväll. Fanny har nämligen lärt sig att inte superduper-stensäkert-boka sådant här längre, för hon vet att humör och mående kan skifta snabbare än snabbast. Så, preliminär, är vad planen kallas.

När Fanny sedan duschat, slöat i soffan, kanske gjort någon mindre utflykt med en ledig Mr. och ätit någon god fika, är det dags att se över outfit-alternativen. Allt eftersom tiden går och hon sliter ur mer och mer hår, drar allt häftigare i garderobens lådor, klädhögen på sängen växer på både höjden och bredden, så minskar det där suget att gå ut och ha kul drastiskt. Plötsligt är hon inte alls vidare intresserad av att festa natten lång som ”alla andra” 20:åringar, och blotta tanken på alkohol får henne att må illa. Med ens känner hon sig inte alls vidare pigg och sprallig och redo att dansa med händerna i luften timme efter timme… nä, istället känns benen plötsligt tunga som stockar och humöret dystert.

Hon ser sig i spegeln på garderobens dörr och noterar att hon har en fuldag dessutom. Alla kläder sitter fel. Inga jeans eller klänningar framhäver de rätta kurvorna, och ansiktet ser pluffsigt och slitet ut. Hon störtar med huvudet före ner på sängen och suckar högt ner i kudden. Varför blir det alltid såhär? Hon försöker motivera sig själv. Hon försöker föreställa sig drömscenariot av en utgång, med mycket skratt, dans och ståhej. Men… så glider tankarna vidare till en kväll i soffan… mumsande på något gott med datorn i knät och finsällskap bredvid… med en natts sömn och en hel dag att faktiskt vara vaken och pigg på därefter… träningen som inte kan blir av om hon går ut… pengarna som hon kommer slänga iväg och egentligen inte ens har att spendera… varför ville hon gå ut nu igen?

För att det är ”vad man gör”, när man är tjugo-something. Det är roligt. Det är att leva. Det är att vara social. Det är att vara normal. Och hon har verkligen haft roliga utgångar i sitt liv! Hon har många gånger stått på dansgolvet, skuttat som en o-organiserad duracell-kanin med en drink över huvudet och tänkt att ”fan vad jag mår bra just nu”. Hon blir inte heller vidare bakis, mår sällan illa och hon spenderar aldrig mer än några hundra på en kväll. Men, saker och ting förändras. Även om hon saknar det sociala och känslan av att bara flyta och vara varm inombords (hey, det kallas fylla, Fanny!) så väger det aldrig upp det andra. Hon är för trött idag. Några hundra kronor är för mycket. Dagen imorgon är för viktig.

Hon vill ju optimera allt just nu, hon vill göra allt i sin makt för att må bättre. Alla strider hon orkar ta ska handla om att hon ska få ut något positivt av det, må lite lite bättre. När hon orkar, vill hon träna för endorfinerna. När hon orkar, vill hon laga mat och baka för glädjen det ger henne. När hon träffar vänner, ska det vara de allra bästa. Att gå ut hamnar inte så högt upp på hennes prioriteringslista ändå, inser hon. Men hon hoppas bli starkare för varje sak som hon genomför och mår bättre av. Och om det leder till att hon är mer ”normal” och beter sig mer som sina jämnåriga så great! Då mår hon ju bra av det. Och gör det det inte – so what. Hon är ju inte som de flesta andra ändå :)))

Gårdagen var en typisk lördag. Och gårdagen slutade med att Fanny inte gick ut. Hon känner sig nu några hundra kronor, en söndag och ett gäng hjärnceller rikare. Se där!