Jag är en sådan där människa med känslorna utanpå.
Jag är intensiv, full av kärlek och drömmar och lust. Lust på livet, lust på glädje, lust på det okända och ännu så pirrigt oupptäckta. När jag tycker om en människa, en sak eller en situation, när jag tror på en idé eller ett projekt, så ger jag allt. Lagom har liksom aldrig riktigt funnits i mitt vokabulär, inte heller här. Jag satsar och är medveten om att allt kanske inte alltid går vägen – men att inte försöka är det enda som garanterat inte leder till framgång.
Hela mitt liv har jag förbannat de jäkla tårarna som alltid tränger sig fram när jag blir upprörd. Det måste inte ens vara något som gör mig direkt ledsen utan även i diskussioner där jag ska hävda min rätt med bra argument, så kommer det snarare ofta än sällan tårar. Jag vet inte varför, men mina känslor bubblar lätt över. Bra som dåliga.
Något jag lovat mig själv och jobbar med varje dag är att röra mig. Nu menar jag inte rent fysiskt, även om det är något jag såklart också strävar efter att göra varje dag. Utan jag menar mentalt, mot mina drömmar och mot mina mål. Det måste inte vara storslagna grejer, för precis som med allt annat är det de där babystepsen som bygger stabil grund. Att knappt märka att man tar dem, för att plötsligt ha kommit en bra bit på väg. Att varje dag göra något som bidrar till en bättre morgondag. För mig själv, för någon jag tycker om, eller kanske för oss allihop?
Ser DU till att varje dag investera i dig själv och din framtid? Unnar du dig egentid, har du stannat upp och reflekterat över åt vilket håll DU vill röra dig? För det är dit du ska! Varje dag är faktiskt oskriven tills du sätter ner pennan och börjar formulera ord. Välj ord som är vackra att bläddra tillbaka i och som beskriver det liv DU önskar.
Det här citatet har hängt på kylen hos min mamma så länge jag kan minnas. Min mamma heter Karin.
6 Kommentarer
felicia
8 juli, 2014 at 16:49Gud vad jag känner igen mig i det där. Känslorna utanpå. VARENDA gång jag och min kille har en diskussion så kommer tårarna. Är inte ens ledsen. I sånafall mer arg eller frustrerad.
felicia
8 juli, 2014 at 16:49Gud vad jag känner igen mig i det där. Känslorna utanpå. VARENDA gång jag och min kille har en diskussion så kommer tårarna. Är inte ens ledsen. I sånafall mer arg eller frustrerad.
jeanna
12 juli, 2014 at 15:47Jo, jag försöker precis samma sak. Det kan vara helt olika grejer – skriva, yoga, tänka, läsa, träffa nån. Men allt går liksom åt samma håll – mot nåt bra. Inte alltid särskilt specificerat.
roethlisberger
12 juli, 2014 at 16:38Precis, och det är ju halva charmen – att det inte måste vara vidare specifikt. Känns det fint, ja då gör det gott också! På något vis, åt något håll, leder det till mer fint.
jeanna
12 juli, 2014 at 15:47Jo, jag försöker precis samma sak. Det kan vara helt olika grejer – skriva, yoga, tänka, läsa, träffa nån. Men allt går liksom åt samma håll – mot nåt bra. Inte alltid särskilt specificerat.
roethlisberger
12 juli, 2014 at 16:38Precis, och det är ju halva charmen – att det inte måste vara vidare specifikt. Känns det fint, ja då gör det gott också! På något vis, åt något håll, leder det till mer fint.